Vårt lilla troll 2 månader och jag 29 år!

I söndags fyllde Jj 2 månader. Jag förstår inte människor som tycker att tiden går snabbt med små barn, jag tycker faktiskt tvärtom. Det känns som om Pryttel bott med oss flera år, så naturligt är det att ha honom omkring en hela tiden. Nu minns jag inte hur det var innan han kom! Det är nog på grund av alla erfarenheter jag fått och alla turer som varit dessa få veckor. Här kommer lite bilder på två-månaders-pojken!

Åka vagn gillar han jättemycket! Vi tar långa promenader i hop varje dag, oftast somnar han i början men vaknar till i slutet, då ligger han och tittar och skrattar åt mig.



Mysigt att vara bebis och bli nedbäddad i en varm och go vagn, synd man inte minns det!

Mysigt även att ligga nedbäddad i en säng! När jag var hos mina föräldrar sov han i vaggan.



Denna vagga sov min gammelmormor i, samt min mormor och mamma och storasyster. När jag och min andra storasyster var små vågade mamma inte ha oss i den på grund av vår äldsta syster som så gärna ville lyfta upp bebisar när ingen såg... Jj älskade vaggan!

Apan har mycket överskottsenergi, så förra veckan fixade mamma ett litet hemmabyggt gym till honom så att han fick jobba lite. Full koncentration och aktivitet!



Den ungen kan fokusera! Han älskar att titta och gripa efter saker och cykla med benen i luften.



Vi borde kanske köpa ett babygym...

Som liten var jag ett stort Bamse-fan -nu också förresten! Kunde därför inte motstå denna pyjamas med Katten Jansson på!



Det blir nog fler Bamse-kläder för honom. Han fick en jättesöt body av min barndomsvän C förra veckan. Hon delar mitt Bamse-intresse!

Nu sover trollet redan och jag hör hur han sussar där inne. Det ser så gott ut när barn sover!



Jag ska också krypa till sängs nu.

Oj, jag glömde ju nästan att jag fyller år idag. 29 år! Dagen har varit mysig och lugn. Ganska regnig. I förmiddags satt jag och drack te och läste medan Jj sov. Sen gick vi ut en lång runda, ömsom regn och ömsom sol! Klockan tre kom min syster på lite mat och jag fick en kanonfin bok av henne. Framåt kvällen kom A hem och jag fick fler presenter; två berlocker från Thomas Sabo, en pyjamas och en kofta. Kvällen tillbringades i soffan med plockmat, chokladpudding och pyjamas. På lördag ska vi gå ut och äta, det blir spännande att gå på restaurang med ett spädbarn... Nu stormar det ute och det blir skönt att läsa medan vi lyssnar på vind och bebis. En skön födelsedag!

Sov gott!

Vilosemester för trötta husmödrar

Hm, jag är inte så teknisk! När jag skulle blogga från mammas och pappas dator kom varken texten eller mer än hälften av bilderna med. Gör om gör rätt!

Förra fredagen så tog A ledigt och vi passade på att göra en liten utflykt på väg hem till Karlskrona. Bilen packades med alla möjliga prylar. Det är mycket att tänka på nu när man har ett troll som fordrar en massa grejer.



Vi körde till Österlen. Vädret var först jättefint, så vi åt lunch nere vid hamnen i Kivik på Buhres fisk. Jag tog fiskfärsbiffar, mm vad ljuvligt goda de är!

Sen åkte vi till kyrkan där vi gifte oss och "hälsade på" mormor och morfar och presenterade lillpojken för dem.



Tyvärr öppnade sig himlen när vi var där så apan kunde inte inta sin lunch utomhus som tänkt, vi fick sitta i bilen och mata honom medan regnet dånade. Men det var ganska mysigt.

Efter lite fotande och vandrande så körde vi hem till mina föräldrar. Där hade vi en allmänt mysig helg.

På lördagen kom de hem med färska havsaborrar. MUMS! De grillades hela och åts med citronsmör. Så enkelt men så gott. Citronsmör är en höjdare som höjer både fisk och fläskkött. Grilla fisk ska vi absolut göra oftare i sommar. Jag brukar dra mig för det eftersom jag är så dålig på att filéa dem...



Goda tillbehör fanns också!



På söndagen gick vi en runda i skogen. Ömsom skog, ömsom kust. Det är Blekinge!



Visst är naturen som vackrast så här års (samt i början av hösten) när alla färger riktigt lyser?! Människan kan aldrig med sitt skapande slå naturens skönhet!






Jag blir så sugen på att skriva en sagobok om alla oknytt i skogen, när jag är i sådan miljö...



A hade apan på magen i babybjörnen. Han gillar att sitta i den, det skumpar väl mysigt. Väldigt praktiskt att slippa dra på vagnen jämt.



På söndagen åkte A tillbaka till Malmö för att åka till Sthlm en vecka. Stackarn blev sjuk där uppe (som vanligt!) så när han väl kom hem igen så satte jag honom i karantän i Malmö ett extra dygn innan han hämtade oss.

Min vecka "hemma" var jätteskön och mysig. Jag behövde mijöombyte! Det var väldigt bekvämt att få hjälp med Jj även på eftermiddagarna då mamma och pappa kom hem, och mamma servade mig med mat och tvätt och allt möjligt så jag hade inte mycket mer än bebisen att tänka på. På dagarna träffade jag några gamla och mycket kära vänner, gick bort och hälsade på svärmor (svärfar var sjuk s även här fick kontakten begränsas) och promenerade vid havet. En dag var mamma barnvakt åt Jj och då åkte jag och systern in till stan för shopping. Vad kul det var!! Jag har inte haft tillfälle att handla vare sig till mig eller Jj så jag brände en hel del av mitt lilla kapital ;) Äntligen är jag klar för sommaren med lite nya grejer i garderoben.

I lördags kom A upp igen och vi firade min födelsedag i förskott. Jag fick kläder -välbehövligt, lyxiga hygienprodukter, Kristina från Duvemåla-boxen, ett par soe, en väska och en massa annat. Min familj är alltid lika generös, blir nästan generad...

Nu tutar bebisen så jag får ägna honom lite omsorg!

Musik för stora och små.

Nu mina damer och herrar, mår jag bättre må ni tro! Livet leker! Tänk, vilken skillnad det är mellan att vara sjuk och frisk. JohnJohn (kärt barn har många namn) ammar inte längre utan får mat på flaska och det funkar fint. Först var jag väldigt ledsen över att mjölken inte funkade för honom att äta, men nu har jag accepterat det och gått vidare.
På dagarna är jag mycket ute och promenerar. Nu på våren finns ingen bättre syssla! Jag går gata upp och gata ner genom dofterna från villaträdgårdarna; syrén, viol, spirea, äppelblom... nu är det lätt att vara mammaledig!

Lille A växer så otroligt snabbt! Han har ett helt annat sätt nu, liksom så vaken och vuxen. Han gillar att titta en in i ögonen och fascineras när vi pratar och skrattar med honom. Ofta kommer ett leende tillbaka. Han tränar nacken ivrigt och ser ut som en liten säl när vi lägger honom på mage.



På sistone har jag haft besök av kollegor. Jag längtar faktiskt tillbaka till jobbet, till mina vänner där. Idag var en kollega här som just fått barn själv, exakt en månad efter mig. Det kändes konstigt att vi, som gått med våra magar och pustat, nu satt med varsin liten bebis i knät i stället. Nu är det bara två kollegor kvar som ska bli föräldrar, snacka om babyboom på vår lilla arbetsplats.

Vi har fått så himla mycket fint och sött och generöst nu till bebisen, jag är helt tagen. Presenter har ramlat in både via besök och per post. Tack-korts-verkstaden har öppet varje dag :)




Bu kommer tni tycka att jag är helt koko och det är jag kanske... När jag var liten lärde jag mig att spela fiol med hjälp av en japansk pedagogik som kallas suzuki-metoden. Enkelt förklarat betyder det att man lär sig att spela med hjälp av sitt gehör och inte med noter, noterna introduceras först senare. Viktigt i sammanhanget är att lyssna på musiken man ska spela, gärna flera gånger om dagen varje dag, på så sätt präntas musiken in och den blir sedan lättare att lära in. En annan grundpelare är att barnet ska börja spela tidigt, eftersom barn lär sig snabbare ju yngre de är. Alltså har jag nu beställt första och andra cd-skivan, innehållandes en nätt liten samling verk, till JJ. Självklart kan han inte börja spela nu men vi kan börja presentera musiken nu så att det underlättar för honom om några år. Jag beställde till både cello och fiol, han har inte bestämt sig för vad han vill spela än ;) Om någon tycker att detta är ren gojja så måste jag faktiskt säga att det ÄR vetenskapligt bevisat att man lär sig snabbare om man får börja lyssna på musiken i tidig ålder och öva upp sitt gehör. Musiken brukar spelas under matning. Jag själv blir SÅ nostalgisk; tänkt att jag själv stod och harvade de där små styckena för snart 25 år sedan, på en minifiol!

På sistone har jag känt mig ganska trött och stressad av alla nya intryck och rutiner, dessutom lite isolerad från omvärlden. Jag blev därför jätteglad när sötaste C bjöd med mig på konsert. Vi gick och lyssnade på Brahms andra symfoni. För ganska exakt ett år sedan var vi på Brahms-konsert då också. Tänk vad mycket som har hänt sedan dess, men ändå inte... i alla fall var det riktigt härligt att komma ut på lite galej (så torr är jag!) och prata med en vuxen. Jj lämnades på byrån där A fick passa honom medan han jobbade, det funkade hyfsat. Konserten var fantastisk, mycket tack vare dirigenten skulle jag tro. Han piskade verkligen upp hela orkestern så taglet flög över lokalen och svetten lackade. Vilket engagemang, och utan partitur dessutom. Efteråt kändes det som om jag fått 45 liter energi direkt in i stora kroppspulsådern. Tack C!

Nu ska jag gå ut och vattna på uteplatsen. Vi har satt en hel del nya plantor, men mer om det en annan gång!