Recension: Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay

Som jag tidigare nämnt hamnade en bok om heter Sarahs nyckel i mina ägor efter bokrean. Jag har nu läst klart boken. Här kan du läsa vad den handlar om. 

Vilken sidvändare! Kapitlen var korta och den lilla flickans historia varvades med den vuxna journalistens. Jag tyckte att båda de parallella handlingarna var intressanta och mest intressant var ju att huvudpersonernas vägar på något sätt skulle korsas. Den var lättsamt skriven trots en tung handling. Ibland blir det så att författaren vältrar sig i eländet och målar ut djävligheten lite för mycket. Då tar känslan av elände över läslusten och jag brukar känna att "nu räcker det". En annan sak jag uppskattade med boken var att det inte var några döda perioder utan att handlingen hela tiden drevs på i ett lagom tempo, jag hann inte bli uttråkad men jag hann ändå smälta allt som hände. På ett sätt tycker jag att boken avslutades för tvärt, jag vill veta vad som händer efter att mysteriet var löst och alla i boken lämnades med sanningen. Hur tacklar man sanningen? Kanske den mest intressanta frågan. 

Som alltid när jag läser böcker om förintelsen drabbas jag av en oerhörd ilska och ledsamhet men den dominerande känslan efter denna bok är att jag inte kan förstå hur människor kan vara så omänskliga. Finns det inga inre spärrar på normala personer? Jag tror att jag har inre spärrar men det skrämmer mig att så många vanliga och hederliga människor lät sig manipuleras. Bokens budskap är enligt mig att vi aldrig ska glömma det som hände och boken tjänar sitt syfte i att påminna. En väldigt tung historia berättad på ett lättsamt sätt.

Förresten, boken hade passat som diskussionsämne för 15-16-åringar (och äldre också för den delen) som läser om förintelsen. Det finns en del intressanta frågeställningar i boken just utifrån att händelser sällan är svarta eller vita.

Knutten och violinen

När det är vår och sommar kliar det i fingrarna och jag sliter ner fiolen från väggen lite oftare än annars. Jag har trott att det har varit en tillfällighet. Det är det inte! Det hänger ihop med att det är mycket trevligare och lättare att spela när solen skiner och fingrarna är varma och smidiga. Hela vintern har händerna varit stela och värkande. I helgen kom ljuset tillbaka och jag slapp en dålig lampa över notstället. Solen har skinit in genom fönstret tre dagar i sträck och gjort mig varm och go. Tusen gånger mer motiverande att gnida igång! (Vi kanske borde höja värmen i huset, förresten?)

Bilden är ett år gammal. Jag sa ju att jag gillar rosor!!

Hilmas dröm

I går tog A bilder på husväggen jag tidigare nämnt, för att kunna spåna lite på ett växthus. Han ritade direkt på bilden i datorn och ska ta med den till ett snickeri och fråga vad de tror om projektet. 

Som det ser ut nu blir det ett "halv-hus" i sydväst-läge, ca 4,5 kvadratmeter. Jag tycker synd om Hilma och Helmer som alltid fått vara i växthus under sommarhalvåret innan och som i somras "bara" fick springa på uteplatsen utan vare sig jord eller gräs. Och tänk vad deras matte skulle bli glad av att få sätta tomater, gurka och melon!! 

Bilden är från förra sommaren när Hilma (och Helmer också för den delen) var på kollo hos mamma och pappa i deras växthus. Hon längtar ofta tillbaka, säger hon. (Förstora för att uppleva hennes hungriga gap! Hemodlad ruccola är lyx!)

Första trädgårdshelgen i år!

I går vaknade jag till både sol och kvitter och dagen veks åt trädgårds-fix. Vi visste knappt var vi skulle börja! A klippte äppelträdet och jag klippte buskar; liguster, fjärilsbuskar, lager och annat. Det luktar underbart från jorden när den är fuktig efter vintern men solen skiner på den! Vi har haft en del krokus och påskliljor inomhus som nu har blommat över, de lökarna passade jag på att putta ner på ställen som jag säkert kommer att glömma bort till nästa vår. :)  Dagen avslutades mycket spektakulärt genom att Knutten herself svimmade över en buske salvia med en sekatör i handen.

I dag var vädret nästan ännu finare. Vi åkte iväg till Plantagen, precis som 50 % av alla andra villaägare i Malmö. Där hade jag två uppdrag; blommor till tre utekrukor samt fröer. A kom ganska snabbt dragandes med en rosenbuske som hette Astrid Lindgren. Den får  bo i en av de tre stora krukorna vi har utomhus. Till de andra krukorna köpte vi små söta blommor -bild på dem kommer i morgon när de har repat sig efter de nya omständigheterna. Fröer är alltid kul att välja, man kan stå framför ställen hur länge som helst! Turligt nog fick jag osannolikt ont i magen just då så jag parkerade framför fröställningarna på huk i 20 minuter. Låt oss enas om att jag definitivt hann sondera frö-terrängen. Nya tillskot blev dill (för de blir gamla efter en säsong) samt salladslök och squash. A gillade inte kålrot och majrova förra året så de får nu lämna plats åt sistnämnda grödor. 

På vägen hem köpte vi 150 kg planteringsjord och 100 kg gödsel, maken kommer ha kul när han ska vända ner allt gödsel i landet!! 

Väl hemma klippte jag samtliga rosenbuskar samt lavendel. Efter det var jag slut i rutan och vis av gårdagen gick jag då in och vilade (och åt fisk. Vad ovanligt!!).

Känns som om vi nyss hade en sån här helg... tiden går löjligt snabbt! Minns motsvarande dag förra året i detaljer. Har väl fått en syrechock så nu är det dags att dra sig tillbaka till slottssviten med en bok i näven.

Lördagsmiddag

I går lagade vi fisksoppa. Jag kokte först i hop potatis, fänkål, timjan, vitt vin, vitlök och grillade paprikor. När allt var mjukt mixade A det slätt och jag hällde i nypressad apelsinjuice. Sen la vi ner bitar av sej och torsk och kokte hela härligheten tills fisken var klar. Soppan serverades med hemmagjord aiolï smaksatt med apelsinskal. Det blev mumsigt!
Vi såg på Robinson medan vi åt och det blev ännu mumsigare när de utsvultna stackarna grät över matbrist på bästa sändningstid. Jag skulle aldrig ställa upp i Robinson. Jag har tarmvilat nog i mina dar.

Jösse på vift

Jag har ju tidigare nämnt mina husdjur kaninerna. Häromdagen när jag och syster D var ute och kontrollerade mina små ägor såg vi till vår förskräckelse att kanin-hålet var igen-skottat! När jag upptäckte detta förra året blev jag förskräckt och trodde att de blivit utsatta för sabotage. Senare så skottades hålet upp och ut skuttade kaninungarna. Konstaterade därför nöjt häromdagen att ny ungar var att vänta. I morse ropade A på mig och jag dundrade graciöst nedför vår knarriga trappa. Pappa Kanin - Jösse som han presenterade sig som -satt precis utanför matrumsfönstret och solade sig i morgonstrålarna. Efter ett tag så skuttade han till det igen-skottade hålet och började skotta upp det. Han var så söt! Antagligen ligger mamsen och ungarna där nere och pyrar sig. Tur att jag bor med en foto-intresserad person, det blev en hel del bilder på Jösse. Och vi har nu även ett kännetecken på honom, han har två pigments-fläckar på insidan av ena örat. Nu vet vi vem som är vem! 

Fredagsmiddag

I kväll provade jag ett nytt recept som jag hittade i Allt om mat. Jag tog en ugnsfast form och la i tärnad färsk torsk (ja, den var ekologisk). Ovanpå det lade jag rökt skinka och tärnad mango. Sedan blandade jag ihop rivet citronskal, olivolja och mangochutney och bredde ut detta över det andra. Sist toppade jag med riven vällagrad prästost och satte in i ugnen. Serverades med pressad potatis. Det låter ju rätt märkligt, men jag ville pröva ändå. Det var gott! Lite barnslig smak på nå't vis, men helt klart gott!

Middagen intogs medan maken passionerat berättade om vikten att vid en företagsöverlåtelse avtala bort köplagen då man använder sig av ett standardavtal. Annars kan det gå hur tokigt som helst, ja, det har till och med hänt att skiljenämnden har hävt köpet. Ni fattar, det är så kallat skitviktigt. Jag åt för en gång skull upp före honom. Gissa varför.

Nu ska jag lägga mig i soffan med vetevärmare på min lilla mage, och ropa hit en kopp te.

Trevlig kväll på er alla!

Grönt rum

Vi är lyckligt lottade vad gäller uteplats. En plattlagd (det finns inget ord som heter så) mur-omgärdad (varav huset utgör en bit av "muren") plan på cirka 35 kvadratmeter (nu kommer nog A att rätta mig här...) i sydvästligt läge. En dörr till baksidan, en dörr till framsidan, en dörr till huset. Fullkomligt skyddat, anonymt och mysigt. Vad jag gillar vår uteplats! Kanske mest för att jag kan dra mig tillbaka där och leva i min egna lilla värld. Uteplatsen är som ett rum i sig; sätter man upp ytterdörren tänker man knappt på att man går in och ut. Kaprifolen hänger över muren liksom jasmin. Flera små rabatter finns med stor mångfald av blommor och buskar samt mängder av smultron. Trots detta allmänna lovprisande finns det stora planer för uteplatsen. Planerna är följande:

• Ett växthus. Var ska detta byggas och av vilken typ ska det vara? Senaste budet är på den plats på bilden där Helmer befinner sig. (Förstorar ni upp bilden ser ni tydligt en pigg sköldpadda.) Kanske av "halv-typ"?
• Ett tak av något slag. Helst vid ett av de nedre hörnen. Kanske man kan bygga en spaljé och leda druvbusken över den? För det växer som ogräs, så snabbt. Tänk vad mysigt att söka skugga eller regnskydd under ett grönt tak!
• Lägga om plattorna. De ligger på sniskan och har ogräs mellan sig.
• Bygga om yttertrappan så den blir solfjäder-formad. Då kan den även funka som fikaplats (särskilt i kvällssolen!) samt hylla för krukor.

Ja, det är ju inte en så hemskt lång lista men det är projekt som tar tid. I år vill jag absolut ha ett växthus! Jag blev snuvad på det förra året. Hilma och Helmer tycker också att det är väldigt angeläget. Några andra små eller stora idéer om hur man kan göra det fint (finare) på vår uteplats? 

PS: Lägg märke till den eländiga tomatplantan till vänster om hyllan. Det måste varit tidigt förra sommaren. Arma sate! ;)

Lamm

Jag älskar mat! Jag älskar att äta. Jag älskar att laga mat. Jag älskar att läsa mattidningar. Jag älskar att kolla in nya matvaror... och så vidare. 

Jag kommer in i olika perioder då jag äter eller lagar särskilt mycket av något speciellt, det gör nog alla. Senaste året har varit en lamm-period för både mig och maken. Lamm är underskattat! Svenskar verkar vara lite rädda för lamm. Tillagar man bara lamm på ett snyggt sätt så slår det både fläsk- och nötkött! Vi bestämde oss tidigt att servera lamm som huvudrätt på vårt bröllop. Många reagerade på det; "lamm som har så speciell smak", "lamm som ogillas av så många, är det verkligen inte vanskligt?". Skulle vi alltså utgå från att många ogillade lamm och därför inte servera det? Då blir ju folk aldrig av med sina fördomar om lammrätter. Min käre far som alltid rynkar på näsan när man säger "lamm" blev faktiskt omvänd den där kvällen -han sa att det var det bästa han ätit på länge!

 Bilden ovan föreställer en väldigt god lammrätt som jag lagade av en slump när jag vittjade kokböcker i jakt på lammrecept. En jättebra bjudrätt; lätt att förbereda, lite roliga "tillbehör", ovanlig i smaken, passar både vinter och sommar eftersom den har både varma och kalla inslag, och inte minst är den snygg och färgglad. Men vågar jag hutta fram en lammgryta i ett slutet sällskap? Risken för pytteportioner på gästernas tallrik finns ju. Trist :( Jag vill ju bjuda på den grytan!!

Kakkväll

I dag är det onsdag. Maken är i Stockholm denna vecka så därför ryckte min snälla syster (en av dem!) D in och åtog sig att "passa mig" lite efter mitt lilla "projekt" tidigare idag. Nu har vi ätit en god måltid bestående av sesam-panerad lax med ingefära- och limesås. Mumsigt och snabbt lagat. Tyvärr tänkte jag inte på att ta en bild men det blev rätt snyggt faktiskt. 

Nu ska jag vila en stund och sedan ska vi ha det mysigt framför spökprogrammet på tv4+ (glömmer alltid vad det heter). Jag är ett kakmonster! Jag köpte biskvi samt mozart-kula innan idag. I frysen finns kladdkakemuffins och i kakburken finns kardemumma-skorpor. Vi lär inte svälta under spöktimmen ;) Pappa hatar kardemumma och mamma är heller inget kardemumma-fan, men jag och mina systrar älskar kardemumma så kardemumma-fanatism är väl som vissa ovanliga genetiska sjukdomar, de hoppar över en generation. 

Spökprogrammet är det ultimata mys-programmet. Ibland tror jag på dem och ibland inte men jag älskar när det kittlar skönt i ryggraden och jag får lite gåshud och ryser... 

Ps: Jag bakade skorporna på vispgrädde istället för på vatten som man skulle. Det blev mycket godare! :)

Blåsippan ute...

Vacker Blåsippa! Tyvärr kan jag inte skryta med att den står på vår trädgård. Den står på mina svärföräldrars trädgård på Hästö i Karlskrona. När jag var liten gillade jag inte blåsippor, jag tyckte att de var intetsägande och doftlösa. Nu tycker jag att den är en liten stilig en! Men igår snöade det här så sippan är nog mest en "teaser" från naturen.

Nu läser jag "Sarahs nyckel".

Denna bok köpte jag på bokrean. Jag har aldrig hört talas om den men baksidetexten lät intressant:

"Juli 1942: Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer.

Maj 2002: Inför 60-årsdagen av VeldHiv ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

Sarahs nyckel är en roman som tar upp de tabun och den tystnad som omger denna smärtsamma episod i Frankrikes historia."

Jag hade ingen aning om att Frankrike var med och deporterade judar. Hyser full förståelse för att det inte är något de skryter med precis. :( Jag har bara läst 100 sidor än så länge så jag återkommer med omdöme när boken är utläst.

Stampe!

Jag är en extremt allergisk person. Allergisk mot lite allt möjligt, även sån't man aldrig hade kunnat ana att någon kunde vara allergisk mot. Så synd för mig att jag älskar kaniner! Ni förstår konflikten direkt, utgår jag från. När vi bodde i lägenhet var en av mina främsta drivkrafter för husköp att då kunde jag skaffa en kanin. Den kunde då bo ute ( i en egen-konstruerad islolerad lyxbur på vintern) och jag skulle ha den ute och öva hoppning med den samt plocka morötter och andra godsaker till den. Jag var länge väldigt säker på att det skulle flytta in en kanin här på slottsträdgården. Min syster D påpekade att det inte är så kul för en kanin att vara så ensam; inga kompisar, ingen matte (eller husse) som kelar med den. Fick ett stygn av dåligt samvete. Planen lades på is. Så! Problemet löstes med hjälp av någon "där uppe". Familjen Knytte-Kanin flyttade in i vår rabatt framför huset. Smällde jag av fullkomligt eller?! Mamsen, Papsen och hela raddan Knytte-bebisar. Små, små kanin-ungar skuttade ut från sitt lilla hål på morgonen för att äta frukost. Ungarna är skygga och svåra att fånga på bild med föräldrarna är lite tuffare. Under vintern var de utflyttade och hålet såg sorgligt och övergivet ut men för två veckor sen såg vi en fullvuxen kanin igen. They are back, yeeeeey! Nu väntar jag bara på nästa kull! (Summan av kardemumman: Detta var kaninerna Gud skänkte mig och han hade säkert en baktanke -kan förresten räkna ut den med lilltån själv - och dessa kaniner ska jag ömt lägga morötter till hela sommaren tills de flyttar.) Kattgäster göre sig icke besvär! 

Romantikern i mig...

Jag gillar rosor. Lukten, färgerna, som motiv på gardiner, möbler, tekoppar och kläder. Det kanske är den lilla lilla  romantikern i mig. I dag när jag sorterade in böcker i bokhyllan hittade jag en liten bok om rosor. I den hade jag lagt de små "etiketterna" som häger på rosornas stammar när man köper dem. Blev nästan nostalgisk, trots att det är mindre än ett år sen vi köpte dem. Emma, minns du när vi var på Plantagen och A kom med en hel famn med rosenbuskar som han hade hittat? :D 

Bilden på mig är tagen i A:s mormors trädgård (För övrigt en dundermysig atriumträdgård! Bilder lär komma...) i somras. Rosorna där luktar verkligen ljuuuuvligt! Tills det är dags på riktigt får jag hålla tillgodo med L'occitane's produkter. Där snackar vi äkta rosdoft, närmre än så kommer man inte. Allt jag har och äger luktar L'occitane's ros-produkter! Vilken kärring jag är...! :D

Trädgårds-wannabe!

Ett annat prioriterat kriterium då vi letade hus var en vacker trädgård -eller ska vi säga en trädgård med potential? Vi hade en romantiserad bild av hur vi skulle ha vår trädgård. Ungefär som i en av mina favoritböcker, "Den hemlighetsfulla trädgården". Till saken hör att varken jag eller maken var några trädgårdsmänniskor direkt. Min pappa är oerhört skicklig på allt som har med trädgård och växter att göra så jag är ganska bortskämd med mysiga trädgårdar med stor mångfald både vad gäller blommor och ätbara grödor. Tyvärr har pappas intresse medfört att vi andra i familjen fått ett slags "passivt intresse". Vi uppskattar växter och den atmosfär en trädgård bjuder men vi kan själva inte hantera det rent praktiskt. Jag var van att någon annan gör det dubbelt så snabbt och 10 gånger bättre än jag, så varför försöka själv? En viss allmänbildning hade jag väl ändå men den lämnade mycket övrigt att önska. Vad gäller Makens trädgårdskunskaper var de om möjligt ännu mindre än mina. Trots trädgårdsintresserade mormor och mamma så gissade han alltid på Krysantemum om någon frågade honom vilken blomma det var (och det gör han ganska ofta fortfarande, förresten. Krysantemum är liksom hans joker. En gång på City Gross gissade han faktiskt rätt! Jag vet inte vem som blev mest förvånad av oss två). Men men, det var ju inte direkt en rennäsansträdgård vi skulle skapa, utan en vanlig villaträdgård. Man är väl inte analfabet så det är väl bara att läsa... och ja; till 75 % är det så enkelt! Några varv runt huset på visning för snart 2 år sedan och sen var även trädgården godkänd. Den var lagom stor och hade redan den "stil" vi gillade. Förra året blev ett provår då vi grävde ett trädgårdsland, skapade en trädgårdskompost och satte lite nya perenner och rosenbuskar. Hela förra vintern läste jag som en galning om allt som skulle göras och när. Det är ju det som är det luriga -gör man det inte i rätt tid så är det kört. Min käre far fick under en period ta emot så många samtal med frågor om jordmån, sådd, växtflyttning och trädklippning att han började svara "Konsulten" i telefon när jag ringde istället för "Aaaa det är pappa".  :D Detta året är vi fortfarande nybörjare men med lite mer kött på benen. Våren kommer tidigt här i södern så förra helgen påbörjades projekten så smått. Maken A (stackarn!!) fick vända all jord i trädgårdslandet. Han hälsar att det ersätter ett par gympass! ;) Jorden var väldigt fuktig och vägde multum! I de främsta 2/3 av landet odlade vi grönsaker. I den bortersta delen odlade vi örter. En del av örterna har varit kvar över vintern, de lite vediga. En jättebuske rosmarin samt timjan (Jag har faktiskt skördat hela vintern!). 

Blommor har funnits i min lilla slottsträdgård i en månad, faktiskt. (Ingen behöver tycka synd om A för att jag säger "min", det är jag som är Trädgårdsmästaren! Jag blev tillsatt på demokratisk väg av Make och sköldpaddor.) Vi har snödroppar, vintergäck och lite begynnande narcisser och scilla. Jag satte blåstjärnor i höstas och de tittar säkert snart upp, bara det slutar att regna... Jag och mamma städade ur vårt trädgårdsförråd. Rensade ut lite halvdana redskap samt sådant som vinterns gäster smakat på... vi hittade musbajs i skjulet! Tur att förrådet inte alls är i anslutning till huset. Sedan skurade vi krukor, både lerkrukor som vi ska driva plantor i och ytterkrukor som vi ska fylla uteplatsen med. Blev riktigt motiverad när detta var gjort! Men i dag känns som sagt våren lååångt borta...

Biblioteket

När jag och maken köpte vårt hus hade vi flera krav vilka samtliga var rangordnade på en fiktiv lista. Ett av de krav som stod långt upp på min lista var att det skulle finnas ett rum som inte behövde användas till något annat än ett bibliotek. Inte ett rum med bokhyllor och en tv, inte ett sovrum med bokhyllor - inte ens ett vardagsrum med soffgrupp och bokhyllor, utan ett bibliotek, ett läsrum där det fanns ett tema; läsning. Min inre bild var ett rum med varm och engelsk atmosfär. Tjock röd matta och bokhyllor från vägg till tak. Två sköna läsfåtöljer och ett bord med plats för tekoppparna. Mysbelysning såväl som läsbelysning. Ombonad känsla. Maken (anglofil som han är!) var inte sen att haka på. Ett bibliotek var prioriterat! Redan första gången vi tittade på huset (Hmm, förlåt; slottet! ;) ) hade jag biblioteksradarn ute och för mig fanns det bara ett biblioteksrum. Vilken tur att det i angränsande rum låg en öppen spis som kunde hålla tassarna varma under läsningen! Föregående ägare använde rummet som tv-rum och det var egentligen ett ganska givet tv-rum, men att släpa in en tv i samma rum som man ska läsa... njää, snacka om stämningsdödare! När jag läser vill jag inte bli distraherad av något annat. Jag vill koppla av och vila i min läsning. Känner jag inte för att läsa sitter jag gärna bara och tittar på bokryggarna. Läser titlarna och njuter av ordningen och systemet. Tyvärr har jag inget bra foto som visar hela vårt läsrum men här bjuds på en hint om hur jag har det. Drömbiblioteket har vi väl fortfarande inte, det dröjer nog! Men ett rum för bara oss och böckerna finns i alla fall! En detalj som jag gillar särskilt är att rummet i sig självt inte har några fönster. Det gör att det blir lättare att inte tappa fokus för att det händer nå't spännande utanför (vad nu det skulle vara... troligtvis att en av alla tusen pensionärer här går förbi med sin jycke).