Full fart framåt!

Ja, när arbetsdagen på kontoret var slut så fortsatte den här hemma. Köket ska ju röjas ut tills måndag och eftersom vi även ska måla, köpa vitvaror, inrätta det provisoriska köket, fixa kakel och lite annat var det bara att hugga i. Syster D kom direkt efter jobbet och hjälpte mig att packa ner i kartonger samt sätta ut ömtåliga prylar i ett av vardagsrummen. Inte direkt hemtrevligt där nu, tur att det är tillfälligt.

Otroligt kass foto, proffset var på jobbet (som vanligt!) så amatören ryckte in.

Vår diskmaskin har varit sönder i snart ett år och vi har inte bytt p.g.a. att vi ändå skulle göra om köket. (Renoveringen har dragit ut på tiden...) Det kommer att bli härligt att diska allt på 70 grader innan vi sätter in det i de nya skåpen!

Systern inventerade alla mina miljoner te-burkar och packade ner dem enligt strikt system.
Tänk att vi har ett nytt kök nästa gång jag återser dem! Tack för hjälpen söta D!

I våras satte jag en del frön i det lilla växthuset. Chilin har stått ute hela sommaren men nyligen flyttade den in. Det blir verkligen kallare snabbt nu! Chilin har en lååång frukt, ser ni?

Plantan är 25 cm så den har vuxit mycket på bara 6 månader.

I dag är det Knuttelito-namnsdag! Mamma (och pappa) hade skickat fina trosor och strumpor som A gav mig i morse till frukosten. På posten kom det vykort från Syster J som det nästan är inramnings-bud på.

 När A kom hem och sa att han hade en överraskning flög jag fram för jag visste att det betyder praliner. Då fick jag en Apoteks-påse i handen, för han hade hämtat ut medicin åt mig. Hjärtat sjönk :( 

... men så stack han fram en till påse, och där var pralinerna!

Det är tradition att jag får praliner när jag har namnsdag. En bra tradition!

Nu ska vi rita en ritning till snickeriet som ska såga vår bänkskiva. Jag blir hypernervös av det, tänk om vi räknar fel och de förstör hela skivan!? Vilken mardröm...!

Ps: Självklart ska jag publicera före- och efterbilder!

Kök, kök, kök.

Ja, så här ser det ut lite överallt i vårt hus just nu; prylar och detaljer som minner om vårt stora projekt KÖKET! Hantverkarna sa i fredags att de antagligen kan sätta igång på måndag under förutsättning att vi har allt material klart. Snacka om att vi fick fart! Från tidig morgon till sen kväll har vi under helgen planerat, ritat, handlat, köat, tyckt, diskuterat, räknat och ringt hem till mamma och pappa för råd.

I lördags köpte vi bänkskivor på ett ställe eftersom Ikea inte har i gediget trä ( i alla fall inte sånt trä vi vill ha) samt ritade klart köket och tittade på kakel.
I söndags var det dags att gå igenom köksritningen med en "planerare" på Ikea (otrevliga snorungar!!) samt plocka alla delar ur lagret.

I över två timmar fick vi vänta på Ikea...

Inte så trevligt en söndag efter löning! Vi passade på att provsitta alla fåtöljer och soffor. Åt en respektingivande mängd choklad. I en daim-bit var det en fluga. Blä. Tur A just köpt en ny IPhone som han kunde leka med! Den viktiga Mumin-pärmen ligger i tryggt förvar, där i finns hela projektet.

En hel del plockande av lådor och paket blev det och vi fick köra två rundor hem men vi bor ju så nära så det spelade ingen större roll.
Så här ser det just nu ut i mitt kära bibliotek. Snyft, vilket kaos!! Men vi hade riktig tur, alla lådor utom en enda fanns så den får vi köra upp till Helsingborg och hämta någon dag. Idag har jag träningsvärk, jag har gjort årets gympass!!

I går köpte vi även parkett. Jag var trött och fnissig och skrattade ihjäl mig flera gånger (!!??!!) åt att A beställde 28 KUBIK parkett istället för 28 KVADRAT först. Jag vet, helt lam humor. Född sån.

När vi har lagat mat i helgen har även det varit i Kökets tecken. Jag har planerat mat som det blir mååånga portioner av, inför de sämre tiderna då vi får leva på micro-mat.


Potatisgratäng med kassler och soltorkade tomater är en sådan rätt liksom spenat- och skinkpaj.

Tyvärr kan den obligatoriska mozzarella-salladen inte frysas med!

Nu är det bara vitvaror kvar i stort sett. Denna vecka kommer att gå åt till att röja ur det gamla köket, rensa, packa... Vi ska även måla väggarna vita(re) och inrätta ett provisoriskt kök i källaren. Jag är fullkomligt uppe i varv! Men det är skönt att det är igång, jag ser så fram emot resultatet.

Det blev inte mycket vila och sömn i helgen och i natt var det ännu värre, magen började få spel kl 04 så idag har varit en riktigt skräp-dag då jag mest suttit instängd på kontorsrummet och ansträngt mig för att få behålla teet. Fick en liten dipp i energi och humör när jag kom hem idag som en slagen hjältinna men mamsen peppade mig och vi blev erbjudna hjälp från både syster och svägerska så nu känns det lite bättre.

Godnatt från Knutten!

Bokminnen.

Minnen är gött att ha. Jag samlar på bra minnen för man vet aldrig när man kan behöva dem. Mina favoritminnen handlar ofta om böcker. En bok som gett mig en viss känsla eller gjort ett visst intryck som jag sedan kan tänka tillbaka på och vila i. Jag minns känslan jag upplevde medan jag läste och den hittar tillbaka.

Ett sådant bra läs-minne är boken Agnes Cecilia -en sällsam historia av Maria Gripe. Det är en mycket överväldigande bok på sitt anspråkslösa sätt. Hela boken igenom finns en suggestiv stämning. Den kommer sig av att man inte vet om det är verklighet eller inte. Historien bygger på något som jag är (som ni vet!) så svag för och det är gränsen mellan naturligt och övernaturligt. Finns det en gräns eller är det samma sak? Eller är gränsen individuell? Företeelser som våra förfäder för 200 år sedan fann övernaturligt är idag naturligt eftersom vi nu kan förklara dem. Är något övernaturligt bara för att vi just nu inte kan hitta svaren? I denna bok blir man inte riktigt klok på det ena eller det andra och läsaren får själv avgöra vad som är slump och vad som är meningen liksom vad som är verkligt och inte. Men det är en ungdomsbok med lättfattlig historia som fortsätter att fascinera mig som vuxen. Jag satt ute en stekhet sommardag och läst den, ändå fick jag kalla kårar längst ryggen och vände mig oroligt om gång på gång. Jag älskar känslan av att vara "mitt emellan", då det känns som om svaren faktiskt är inom räckhåll. 

En annan bok jag älskar att tänka tillbaka på är Magdalena på Stjärneholm av Inger Kullenberg. Syster J fick den en jul och hon sträckläste den. Jag kastade lystmätna blickar på utsidan -visst är den mysig!? -och längtade efter att få utforska insidan. Och den var lika mysig fick jag upptäcka! Den handlar om en flicka och hennes bror som bor på en herrgård på 1800-talet. Små äventyr inträffade, allt från spöken till besök av konstiga släktingar till konfrontationer med fattiga människor utanför herrgården. Jag vet inte hur många gånger jag läste den men åååh! vad jag längtar efter att få läsa om den. Känslan av trygghet och gemytlighet jag fick. Min nyvunna insikt i världens orättvisor och om hur det var "förr i tiden". Tänk vad många timmar denna bok gett mig och tänk vad många gånger jag refererat till den i tanken!? En bok behöver inte innehålla suggestion och mystik, ibland räcker en bra historia gott!

Kort sagt; böckernas historia  i all ära, men det är känslan och minnena de lämnar som verkligen blir en del av mig! Något bortom själva handlingen...

23 september 2007.

En bra grej med digitalfoton är att de organiseras automatiskt efter datum och det är lätt att hitta bilder från olika tillfällen. Jag tog fram ett par bilder från den 23 september för 2 år sedan och det är så kul att se!

Vi flyttade in i slottet sista veckan i augusti 2007 och en hel del har förändrats sedan dess.

Uppenbarligen hade vår tork-vinda inte kommit upp än eftersom spaljén fick tjänstgöra som torkställning.

Här ser man även vad mycket som har hänt på uteplatsen sedan dess. Nu har vi ju grävt ut denna rabatt en del eftersom paddorna har sina hagar där och vi har flyttat de flesta av växterna. Plattorna ser skabbiga ut. Men vindruv-klasarna är desamma!

En dag när vi just flyttat in och min familj varit nere och hjälpt oss att fixa några saker upptäckte vi att vi inte var ensamma i slottsträdgården...

En liten Nisse sågs en här och en där i vår trädgård. Här inventerar han fågel-spa:et som sedan dess expanderat med stormsteg. Han bor fortfarande i vår trädgård och kan fortfarande iakttas på lite alla möjliga ställen. Hans luva börjar bli lite blekt, men lika bestämd är han än! Vad grönt det såg ut! Det regnade nog mer den sensommaren...

I morgon ska jag ha lönesamtal. Jag tycker sådana konfrontationer är lite obehagliga men som tur är har vi en blankett som vi ska betygsätta mig utifrån och då känns det lite lättare. Nåt att hänga upp samtalet på liksom. 

Sedan klockan fem är det dags för After Work vilket jag absolut inte känner för men jag känner ju inte för någonting mer än att vara hemma och vila eftersom jag alltid är så nedrans trött! Men det blir nog trevligt när man väl kommit dit. Och jag kan ju stanna så länge jag orkar.

En snickare var här i morse och kollade in vårt kök samt diskuterade renoverings-planerna. Taskigt nog överlät jag allt snack till A eftersom min mage vägrade samarbeta (surprise!!) men det lät positivt allting. Det kommer ta 2-3 veckor och antagligen blir det klart innan jul. (Peppar peppar...)

Vi har städat huset så nu ska jag lägga mig och drömma om kanelbullar. Sköldpaddorna har också städat sina rum, så duktiga är de! 

Så det så!

Detta inlägg kommer inte att handla om vare sig mat, böcker eller trädgård. Det är bara ett allmänt uttryck för min åsikt.

Även om jag kanske här på bloggen kan uppfattas som en behaglig och präktig typ så är jag inte alltid så enkel att ha att göra med. Detta beror på mina väldigt tydliga åsikter i kombination med ett hett humör när det väl gäller. Det som nog stör mig mest är när människor har åsikter och synpunkter om mig eller mitt liv. Om åsikterna handlar om att jag gör andra eller mig själv illa så är det helt okej, ja, till och med modigt och lojalt att någon säger till. Sådana ingripanden syftar jag inte på här. 

Antagligen har min totala motvilja mot folks synpunkter att göra med att jag har hög integritet. Jag vill inte redovisa eller försvara vissa av mina val och ingen har rätt att ifrågasätta dem innan jag bett dem. Således följer en lista på kommentarer som stör mig:

• Du saltar mycket. Ja, det gör jag. Och jag har saltbrist också så inga problem.
• Man behöver inte mangla och stryka allt! Nej antagligen inte men gör dig mig lyckligare så är det väl rätt oförargligt, eller?
• Varför vill du inte ha någon alkohol!? Detta frågas oftast väldigt misstänksamt. Om man är nykter alkoholist, gravid eller sjuk är man hyfsat ursäktad. I övrigt en riktig Tråkmåns.
• Varför går du aldrig ut på lunchen? Du borde ta en promenad! Därför att jag vill jobba klart och komma hem. Och jag promenerar nog, tack.
• Det är inte bra att alltid gå i klack. Nej det kan jag tänka mig.
• Du borde ta körkort. Vad jag borde är det bara jag som predikar.

Detta lät ju väldigt otrevligt men det är det inte alls egentligen. Ofta skulle jag vilja svara artigt och vänligt att "det angår dig inte" men det är jag för väluppfostrad för. Att en människa på jobbet som har en ordentlig övervikt dagligen kan klaga på att jag saltar eller varför någon som dricker lite för mycket ifrågasätter varför jag inte dricker är bara ett bevis på taktlöshet; jag skulle aldrig påpeka att den ene är för fet och den andra är en halv-alkis. Så frågan är varför vissa människor tar sig friheter att kommentera harmlösa ovanor och val i folks liv?

Det finns en ännu värre sida av detta och det är när människor man knappt känner ställer verkligt personliga frågor eller kommer med råd om privata val man gjort efter noggranna överläggningar med sig själv. Ska man då behöva stå och redovisa dessa anledningar?

Jag skrev detta delvispå grund av en incident som inträffade på jobbet och nu har jag skrivit av mig (men jag glömmer aldrig...!).

Jag gillar att mangla.

Nu ska jag sova eftersom jag har en förkylning på G. Hoppas att den går över i natt!

Middag på 10 minuter!

Jag lagar sällan helt vegetariskt men här kommer ett tips jag måste dela med mig av! Jag saknar absolut inte kött när jag äter detta.

Koka pasta. Häll av vattnet och lägg i strimlade soltorkade tomater. Häll på grädde och låt det puttra med peppar någon minut. Därefter lägger du i oliver, färska tomater, tärnad feta, hackad rödlök och färsk basilika. Rör om så att allt blir varmt men det ska inte koka. Klart!! SÅ himmelens gott och fräscht och snabb-lagat. 

Tadaaaa!

När jag ändå delar med mig av lättlagade rätter kan jag nämna efterrätten också; ugnsbakade äpplen. 

Skala och klyfta äpplen. Häll på socker, kanel och smörklickar. Kardemumma också, om du gillar det. Släng in i ugnen på 200 grader tills det bubblat och blivit ganska mjukt. Ät med vaniljglass. Godare får man leta efter. Och enklare också!

Tur för mig att vi har egna äpplen. Bara att klättra upp som den apa man är och slita ner ett par.

För övrigt var jag och en vän och gick i parken idag och det var underbara färger! Löven har börjat skifta och dammarna var spegelblanka. Perfekt temperatur för att promenera i men det var lite anti-klimax när vi upptäckte att hans cykel blivit stulen. Så går det om man bor i en ligist-stad.

Nu ska jag se klart på Hollywood-fruarna!! De är så roliga!! Sköldpaddorna får inte se. De har ibland svårt att skilja på sunt och osunt. Detta skulle kunna förvirra deras omdömen.

Räddis flyttar in.

Knutten is back in business! En inventering i slottsträdgården har gjorts i strålande höstväder.

Paprikor. Himmel vad den plantan producerar! När A skulle plantera den råkade han knäcka den. Vi slutförde ändå planteringen och idag mår den bättre än någonsin med hur mycket frukter som helst, och de växer snabbt!

Min physallis-planta producerar också stora mängder. Skördar bär varje dag och de är sötsyrliga och goda. Jag har hört att det är väldigt mycket c-vitamin i dem, jag tycker man känner det på smaken! Men det kan man förstås inte. Eller?

Goda och fina är de, som små skatter man hittar, insvepta i omslagspapper.

A har varit iväg med jobbet (se nedan) och mamma har varit med mig här nere. Vi tog en sväng på köpcentret för att handla belönings-grejer åt Knutten. Av mamma fick jag en jättefin lång lila kofta med luva (tack!!) och av Knutten fick jag lyktan nedan.

Ugglan heter Räddis och det är inget fel att vara en Räddis bland faktiskt. Jag älskar ugglor och ljuslyktor, vilken perfekt kombination! Det får ha sina fördelar att hänga på sjukhuset. Något materiellt bör det generera ibland.

A var i Sundborn i Dalarna på Carl Larsson-gården. Dit hade jag också velat åka! En av hans chefer är släkt med Carl Larsson och därav åkte de upp och kollade läget och bodde på gården. Så fina foton han tog och så fint det såg ut överallt!

Med sig hade han detta:

Ett äpple- och kanel-te. Mums, smakar höst och passade bra i kväll. När vi bryggde det luktade det höst i köket, det är när det mörknar som kryddorna kommer fram här hemma.

När jag ändå redogör för alla presenter så måste jag nämna en kanon-fin kofta jag fått av mina Svärföräldrar och Svägerska. Jag såg den tidigt i våras och har liksom drömt om den sen dess men min storlek tog slut. Så en dag så kom Svägerskan ut med den som present. Tyget är så fint och det är det ultimata sensommar-plagget. Bör nog fotas.

Nu när jag har haft tråkigt i några dagar så har min hjärna börjat smida planer om nästa vår. Idén är att ta bort rabatten framför huset (den är stor!) och så gräs där i stället. För rabatten är så anskrämligt ful ändå, jorden är för torr för att något ska kunna trivas där. I stället ska vi satsa på lite fler buskar runt min trädgårdsbänk. Det blir mycket gräva framåt vårkanten alltså, jag får nog hyra in sköldpaddorna för hjälp! ;)

Gravenstein.

Nix, jag har inte tagit denna bild heller. A tog den tidigt i morse på sin cykeltur och jag ville med den bara illustrera hur vacker hösten är, precis som jag tjatade om igår. Jag gillar dimman i luften om morgonen som kommer sig av temperaturförändringarna då det är lite kallare. I morse hade jag vantar när jag cyklade, det var bara 7 grader när jag vaknade!

Våra äpplen är fina nu. Jag vet inte säkert vilken sort vi har men jag tror att det är Gravenstein. Den är väldigt både söt och syrlig, smakrik helt enkelt. Äpplena blir stora och doftar himmelskt! Tyvärr är skörden sämst hittills detta år. Många är maskätna eller har små fula märken som gör att äpplena ruttnar snabbt. Kanske beror det på det där otyget vi hade i hela området i somras, spinnarna eller vad de hette.

Vi har nog fått tag på pålitliga snickare till köket så förhoppningsvis kan de komma hit och titta nästa vecka och säga när de har tid att bygga och hur lång tid det tar. Hade varit underbart om det blev klart till jul, vilken dröm! Jag är så mycket i köket (A också) att det är skamligt att vi har ett så skabbigt kök som vi har. Kommer nog inte vilja gå ut när jag väl gått in i det nya!

I morgon kommer Mamsen ner hit. A ska i väg inom jobbet några dagar och jag måste in på sjukhuset och fixa lite . Känns mysigt att lilla mamma kommer då. Kan ju tyckas väldigt osjälvständigt att en 27-åring inte klarar sig själv, men det gör jag faktiskt, fast det är en stor bonus om jag får lite sällskap! Känns tryggt under omständigheterna. Förhoppningsvis är jag tillbaka till bloggen i helgen. Tills dess, ha det fint!

Höstmorgon.

Varje dag blir lite mörkare och lite kallare. På morgonen är det vackert att se hur växterna är täckta av dagg och det kommer lite rök ur munnen när man andas. Kaninerna skuttar längst vägen och det var länge sedan jag såg några kanin-ungar, de är nog redan stora nu. Denna bild tog A för några dagar sedan då han var ute och cyklade tidigt på morgonen. Tänk att spindel-nät kan vara så vackert

I dag hände något roligt och det är att jag äntligen fick en fast anställning! Det känns väldigt skönt. Hittills, sedan jag tog examen för drygt 3 år sedan, har jag gått på långa vikariat. Jag har visserligen haft turen att aldrig behöva gå arbetslös men det har ju alltid känts lite ovisst längre fram i tiden. Vi har firat här hemma med mozzarella-sallad och Mozart-kulor.

Har precis läst ut ännu en bok om andar. Denna var mycket bättre än Lena Ranehags bok tycker jag. Så som Gordon Smith beskrev det övernaturliga är ungefär så som jag förstår det; det är naturliga företeelser som vi bara inte förstår. Vårt medvetande är inte tillräckligt utvecklat ännu för att vi ska kunna förstå sånt till fullo. Det handlade mycket om energi, tankar och känslors kraft och att koppla bort det omedelbara för att nå det som finns allra längst in. 

Syskonkärlek.

I Dublin finns ett helt underbart national-museum, National Gallery. Det är en härlig byggnad med ljus från alla håll och kanter och rummen känns luftiga och rymliga. Där finns tavlor av irländska konstnärer,vilka ha porträtterat Irland och dess invånare i många hundra år. En hel del verk av utländska konstnärer finns också, t. ex. Monet, Rembrandt och Picasso.

Jag föll dock för några relativt okända tavlor. De är målade av en konstnär som heter Walter Osborne. Första såg jag denna. Jag fick en association som träffade mig rakt i hjärtat!

Bilden påminner mig väldigt mycket om mig och mina systrar. Jag tycker om att det inte händer så mycket på bilden och att man vågar måla såna här motiv, som bara förmedlar en känsla. Jag och mina två äldre systrar kunde göra ganska meningslösa saker tillsammans men som antagligen betydde mycket för oss. Sitta i lekstugan tysta i en hel timme och lyssna på regnet. Lyssna på Bröderna Lejonhjärta på kassett-bandspelare fyra gånger i rad. Titta på akvariet hela kvällen. Lukta på mammas nytvättade lakan som torkade utomhus tusen gånger samma dag. Kroppsspråket på flickorna liksom frisyrer och färger, stämmer väl överens på oss. Äldsta Syster D fick denna bild.

Sen, såg jag ytterligare en som kändes väldigt bekant...

Samma systrar igen, men denna gång bara de två yngsta. Det är ju jag och J! 

Ofta när vi var yngre (kanske även nu?) hade jag små projekt, vars förträfflighet jag alltid försökte övertyga henne om. Jag var nog den aktiva i vår lek och vi lekte verkligen mycket ihop. Oftast betraktade hon mig, dels av feghet och bekvämlighet men dels av förnuft. Ibland lite roat kan jag tänka mig. Jag hade en uppfinnarlåda och skrev böcker och gjorde allt för att imponera på henne. När jag inte lyckades blev jag indignerad men när något gick vägen var jag som stoltast. Än idag är jag som stoltast när jag vet att just mina systrar är stolta över mig! Syster J fick denna bild av mig.

Och så, när vi nästan skulle gå ut, vem är det där?

Det är ju Lilla Mian! Denna bild är nästan ruggigt "jag". Jag lekte gärna själva, ibland i flera timmar. Dockor lekte jag nästan mest med, men jag lekte inte att jag var mamma utan jag lekte att de var mina kompisar, mina patienter eller mina småsyskon. Eller att de var passagerare i mitt flygplan! Så här sitter jag alltså med ryggen mot omvärlden och är lika trygg och glad för det, för när som helst jag kände för det var jag alltid redo att vända mig för att möta världen. Jag var en trygg unge med många planer och hade det mesta klart för mig, lite underliga idéer så här i efterhand ... Den här bilden fick jag själv!

Så, det var sammanfattningen om mig och mina systrar vars syskonkärlek som jag kan påträffa när som helst och var som helst, till och med i Dublin!

(Och nu även på våra väggar. De tre tavlorna hör i hop men vi har varsin kopia, kan det bli mer talande!?)

Höstlig BBQ.

Höstens första arbetsvecka är avklarad och den gick mycket snabbare än väntat. Jag var rejält trött igår kväll och när maten väl var inhandlad och lagad gick jag inte många knop mer...

När pappa fyllde 60 för ett år sedan fick han en luftballongs-färd av mamma. Denna skulle han utnyttja nu ett år efteråt lagom till sin 61:e födelsedag. Därför kom han och mamma ner idag. Syster D kom också ut. Förra veckan trodde vi ju att vi grillat för sista gången det här året. Fel! Vi grillade hjort och det var väldigt mört och gott. Till det gjorde jag rotfrukter i ugnen, särskilt söt-potatisen blev god! Det var så krämigt och sött så det ska jag göra fler gånger. Rekommenderas! Jag gjorde även en sås på portabello och trattkantareller samt ett tillbehör i form av sötsur vitkål. Jag gillar när något syrligt bryter av, särskilt till svamp och potatis som kan bli lite kvalmigt ihop annars. Det blev en höst-grillning!

Vädret var vackert och vi kunde äta ute. Till efterrätt blev det lite olika kakor (beroende på allergier) samt presentöppning. (Nej, kaffekannan har naturligtvis inget med mig att göra.)

Av oss fick pappa en skjorta, en bok, ett par strumpor och ett par goda starka ostar.

Klockan tre skulle pappa ringa till ballong-piloten och få direktiv om uppstigningen. Då visade det sig att vädret var för dåligt för att stiga upp. :(  Mycket riktigt, i fjärran såg vi stora svarta moln och blåsten hade tilltagit en hel del under dagen. Jättesynd, jag hade glatt mig åt att se på! Och mamma och pappa hade kört ända ner till Malmö... men vi firade ju samtidigt födelsedag och passade på att mysa lite allihopa så det kunde varit värre.

Efter det åkte vi till Ikea för att bestämma de sista detaljerna om vårt kommande kök. Jaa! Jag är så förväntansfull! Vårt kök nu är skruttigt och opraktiskt så det ska bli SÅ skönt att byta. Vi ska kakla om, lägga nytt golv...allt ska bort och in med helt nytt på ett helt annat sätt! Bra att mamma följde med för hon är så praktisk och duktig på sånt där.

Trädgården är fortfarande vacker. Druvorna håller på att mogna och tomaterna likaså. Dahliorna bara växer och växer! Kolla in Helmer bredvid tomaten, nyfikna sötnosen! (Men man måste nog klicka upp bilden förstorad för att se honom.)

Och titta vad som gjorde min dag till 100 %...

... böcker! Den främsta är en helt nyutkommen bok som pappa hört om på radion. En debutant-författare. Blir intressant! Det andra är Agatha Christie-böcker. Jag har beklagat mig över att de inte trycks på svenska längre och de få jag hittat på antikvariat har varit ofräscha och skabbiga. Mamma och pappa hade hittat tre som såg helt olästa ut. Tack!!  Lyckan är gjord!

Därför, vänner, väntar nu sängen och en hög med böcker!

Till Knutten från Knutten.

Tänk att det redan känns som om jag har jobbat i flera veckor! Inte på något negativt sätt, jag trivs på jobbet, men på tänket och på rutinerna. Komma hem, äta, fixa i huset, fixa i trädgården, se på tv medan jag dricker te, prata i telefon, fixa matlåda och kläder till morgondagen... Allt går av bara farten som vanligt.

I går gick det dock väl snabbt. Jag skulle välja matlåda och såg en favorit som jag snappade åt mig, biff- och auberginegryta! Som jag nämnt älskar jag aubergine och denna gryta är så himla lätt att göra. Fräs aubergine, vitlök och lök för sig, och kött för sig. Lägg sedan i hop det och häll på hela konserverade tomater och kalvfond och låt det koka i hop. Jag brukar hetta till det med sambal olek.  Jättemustigt och gott blir det, och det tar typ ingen tid i köket alls!

I alla fall, auberginegrytan skulle bli min lunch. Men när jag öppnar burken på jobbet ser jag att det inte finns någon potatis eller ris, bara gryta! Men det var ju bara att sleva i sig. Förvisso jättegott men väldigt såsigt! :) Och lite snopet.

A är ute och cyklar på racer-cykeln. Häromkvällen cyklade han vilse. Först cyklade han ner till Skanör och när han skulle cykla hem igen svängde han fel och körde in på de mörkaste vägarna i småhålor, i ett par mil innan han kom ut på rätt väg igen. Snacka om att han var dödstrött när han kom hem!

I går var jag och kollade på presenter till mamma och pappa som snart fyller år. Då hittade jag den här cd-boken. Jag sa ju att jag helt har snöat in på den författaren! Jag beslöt mig för att köpa den till mig själv eftersom det är lite synd om mig och min mage. Sköldpaddorna tyckte också att det var en bra idé. Dem kan man alltid lita på! Till Knutten från Knutten, krya på dig!

Jag ska ha som regel att jag ska vara klar för vila senast 21:15 varje kväll. Jag ska inte direkt sova då men ligga och läsa, lyssna på musik eller höra på bok. Tror inte att jag kommer att kunna hålla det men jag ska ge det ett försök eftersom jag behöver vila. Och vilken tur då att jag har en ny bok att lyssna på! :)

Officiellt höst.

Denna bild tog A för en vecka sedan. I dag är tomaterna djupröda och glansiga. Färdiga för skörd! Vår planta kommer kanske att generera tio färdiga tomater, och det är tio fler än förra året! Ska nog låta dem hänga ett par dagar till bara för att det är så kul att se att vi har tomater i rabatten. A hittade det perfekta stället i ett hörd vid muren, i söderläge. Den samsas med vinrankan.

Gröna tomater vet jag att mina föräldrar använde sig av ofta när jag var liten (nu också antagligen). De som inte hann mogna la de in och smaksatte med nejlika (tror jag) och det är ett jättegott tillbehör till kötträtter. Otippat.

På tal om "jättegott", såg ni Tinas nya matprogram? Det håller på just nu och jag började titta men jag tyckte att det var ganska stökigt.

I dag har hösten officiellt börjat, min semester är slut och jag har börjat jobba igen! Det var inte så farligt, ganska trevligt till och med. Först kändes det helt främmande, jag kom inte in i datorn eftersom jag glömt bort min kod, haha! Sen kändes allt som vanligt. 

Det stora samtalsämnet var att vikarie-städaren använt fel rengöringsmedel till micro-fronterna så att det hade blivit repor. Min chef bedrev nu en omfattande utredning för att fastställa vad som hade hänt, av vem, hur, varför och hur framtiden ser ut för micro-ugnarna. Kan man kroma om fronten eller är de dömda till ett liv av repighet? Det är alltså De Stora Frågorna som avhandlas inom våra väggar. Värst var väl att den skyldiga nekade men att hennes längd avslöjade henne -de översta ugnarna hade nämligen inga repor för dit nådde hon inte (mycket klurigt uttänkt av undersökningsassistenten). 

Dessutom så gillar jag hösten. Våren och sommaren i all ära men nu är det skönt med höst. Man kan sova om kvällarna eftersom solen inte skiner in i det 35-gradiga sovrummet. Man får tända ljus och koka te utan att folk höjer på ögonbrynen. Man slipper gå runt halvnaken och träden blir vackra. Det börja visas mycket underhållande men halvt tvivelaktiga program på tv. Serier som man kan följa! Och det är skönt att komma in i rutinerna igen måste jag medge...

Jag läser en annan ande-bok nu, den är mycket intressant och jag kan ännu en gång konstatera att jag inte fick den synska genen. Men jag fick ju små öron, det är alltid nå't.

Hej på er!

Bokrecension: Tom O'Briens dotter.

  För Clare, yngsta dotter till Tom O'Brien, och läkarens son David,är den lilla idyllen Castelbay på femtiotalet bara en trist håla. Clare är lärarens favoritelev och hon får det hett eftertraktade stipendiet för vidare studier i Dublin. David är förutbestämd för hägre studier och att bli läkare - men inte i hemstaden.

Men ödet vill annorlunda. Clares och Davids vägar korsas så småningom och leder tillbaka till Castlebay. Dit är trots allt vägen lång och fylld av dramtiska upplevelser.

Ännu en bok av den irländska författaren Maeve Binchy. Jag erkänner, jag har fastnat ordentligt i Binchy-träsket! Personerna är ännu en gång mänskliga och levande och ofta mycket sympatiska. Verkliga. Att läsa om "vanliga människor" brukar få mig att tröttna efter tre sidor, men detta är något helt annat. Aldrig har "vanliga människor" varit så intressanta och sympatiska. 

Denna bok var lite mer vuxen än den förra, och lite mer dramatisk. Slutet är öppet och sånt blir jag galen på, speciellt när man verkligen tycker att man har lärt känna personerna. 

Sammanfattningsvis kan jag säga att anledningen till att jag tycker om Binchys böcker är att hon på ett enkelt sätt förklarar att alla människor, hur enkla de än syns vara, är komplexa varelser och ingen är god eller ond -man är bara människa. Vägen till helvetet är kantad med goda avsikter, man gör så gott man kan och slumpen och tillfällena spelar större roll än vad man kanske räknar med.

Sommarens sista -men mesta -dahlia.

I förrgår var vädret jättefint och vi grillade. Kanske sommarens sista grillning?Det kändes som en sommardag men det var ändå den där vassheten längst ut i luften och vinden susade inte utan blåste. På sommaren tycker jag att man ska passa på att äta det som skördats nyligen, det är sällan man får så fräsch mat. Vi kokte några av våra egna rödbetor, lätt-grillade någratomater som vi sen blandade med basilika och gjorde dessutom en sallad på svensk gurka och paprika, med bara vinäger och mycket salt. A hade köpt bokfats-lagrad feta-ost som vi provade. Den hade lagrats med mängder av örter och den hade väldigt stark smak, salt och ganska syrlig. Mycket oregano! Vi köpte mozzarella också, och grillade kyckling med egna plommon till.  En värdig sommar-måltid om det nu skulle bli den sista i år.

Det är mycket i trädgården som sjunger på sista versen nu. Det slokar och ser risigt ut. Den här dahlian har dock slagit ut de senaste dagarna, visst är den underbar? Stor som en tallrik är den och för varje dag blir den bara mer och mer lila. Det är A som har tagit bilden -såklart!

I dag hade jag ett par saker som jag skulle försöka få undan lite snabbt, och sedan skulle jag vila eftersom jag känner mig risig. Tyvärr vilade jag först kl åtta på kvällen. Allt möjligt annat kom före; tvätt, brödbak, middag, städ, strykning, handla, blomstervård, inköp av bröllopspresent... Så typiskt! Därför, ska jag nu krypa ner i sängen. Jag har tänt ljus och lyssnar på Haydn. Hoppas jag hinner njuta 5 minuter innan jag slocknar! :)

Wicklow Mountains.

Det jag såg fram emot mest att se och uppleva under resan var bergen i inlandet. Sydväst om Dublin ligger ett stort bergsområde som heter Wicklow Mountains. Det finns inga samhällen där inne direkt utan mest bondgårdar. Det lilla jag hade sett visade gröna kullar med betande djur och stora nivå-skillnader. Förra onsdagen åkte vi dit.

Vädret var väldigt regnigt den dagen så sikten var inte prefekt. Jag tycker inte att det gjorde något. När vi kom inåt i landet och kullar och berg började resa sig i fjärran tyckte jag att det såg magiskt ut!

Dimman hängde lågt och bergen såg ut som ett sago-landskap. Jag tänkte på Harry Potter, Sagan om ringen och om gamla foksagor man läste när man var liten.  Det fanns mycket betande djur, speciellt får. Kan nog tro att de hade det bra där, mycket käk och öppna vidder att traska omkring i!
Hösten hade redan kommit dit och färgerna hade förändrats lite. Rönnbären var mogna.

Det regnar ungefär 100 millimeter i månaden i bergen! Inte underligt då att det är så grönt överallt. Jag har aldrig sett så många olika gröna nyanser. Var man en vände sig så prunkade, blommade och växte det. Mest träd, mossa och gräs förstås men även mycket blommor. 

Vattnet som faller i bergen måste ju ta vägen någonstans. Berget kan inte suga upp allt regn så vattnet hittade egna vägar. Det forsade, porlade och droppade överallt. Bäckar, vattenfall, floder och sjöar.

Landskapet såg orört ut, som om någon människa aldrig hade varit där innan. Jag trodde knappt att det gick att hitta sådana platser längre och framförallt inte några mil utanför en storstad! Hade jag sett älvor dansa mellan trädstammarna där inne hade jag knappt hajat till...

Vi stannade till i Glenadalough ("dalen mellan sjöarna" på gaeliska) där det fanns ruiner av ett kloster. Klostret grundades på 400-talet och förstördes ungefär 1000 år senare av engelskmännen. En hel del stora ruiner fanns kvar, bl.a. resterna av en katedral. Här och där lver hela området stod kors och gravstenar, på många växt det mossa men man kunde ändå tyda vad som stod inhugget. Det fanns även ett 30 meter högt torn.

I detta försvarade sig de stackars munkarna, framförallt från våra landsmän, vikingarna! Dörren satt 5 meter upp för att ingen skulle kunna överraska dem när de sov. Tyvärr rökte vikingarna ut dem i stället så dörren hade liksom ingen större funktion. Fler gånger anfölls klostret men det byggdes alltid upp igen. Folk borde skaffa sig bättre hobbies än att slakta munkar och slå sönder kloster, kan man tycka.

Hela kloster-platsen låg så vackert! Inbäddat i grönska, bäcken slingrade sig mellan byggnaderna och bergen omringade hela platsen.

På hemvägen stannade vi en liten by som heter Avoca. De har Irlands äldsta väveri, ungefär 400 år gammalt! Vi fick gå in och titta i väveriet. Ullen kom från får i trakten, den kardades och spanns på plats. Massor av olika kulörer färgades garnet i och sedan vävde dem, allt i samma lilla hus. De hade även en liten affär, i vilken jag kunde gå hur länge som helst!

Vi hittade en dunder-fin filt men inte rätt storlek :( A köpte en halsduk och jag en parfym i creme-form (de säljer lite annat också, uppenbarligen; tvål, ekolgiska syltar, godis och keramik. I väldigt liten skala men ändock!) med doft av ros! (What else!?)

Detta var vinnar-dagen för mig på hela semestern, jag dras verkligen till sådant landskap. Öppna vidder men inte kargt utan inbäddat i gröna mjuka kullar, ljung och vatten. Det kändes som om vi var ensamma i världen och att tiden stod stilla. Jag har nog bott i berg och dalar i mitt tidigare liv...

Hösttecken i sommarvärmen.

A var inne på jobbet en sväng och där hade han tur! En klient hade varit inne tidigare på dagen och lämnat en hel bärkasse kantareller. Vilken lycka!

Denna skål med svamp gjorde vi sås av igår. Passade utmärkt till ryggbiff och klyftpotatis. Vi firade helt enkelt att det var måndag - och att vi slapp jobba eftersom vi har semester!

Det är härligt att sticka nosen i en hög kantareller, påminner mig om hösten och skogen bakom huset där vi plockade kantareller när jag var en liten liten kotte.

Min physallis-planta är jättestor nu och den genererar massor av små bär som hänger i de söta "lyktorna". Olyckligtvis föll krukan ner häromdagen eftersom det blåser så mycket här, så vi fick plantera om plantan. Jag hade lagt krukdelarna (den gick mitt itu!) på trappan för att vi skulle slänga dem, men då fick A en idé...

Sköldpaddshus! Sköldpaddor älskar kryp-in, de gräver i sina hagar hela eftermiddagen för att ha någonstans att ligga när det blir svalare, och de vill ha det ombonat omkring sig. De gräver även ner sig när det blir för varmt, mitt på dagen. Hilma blev jätteglad för sitt hus. Hon kröp in direkt och har legat där nästan hela dagen, med nosen utåt, nyfiken som hon är! :) Helmer är lite mer misstänksam men han har varit inne och vände ut igen i ett par omgångar. Han har gått runt det och nosat på det. Känner jag honom rätt ligger han där inne och myser när vi ska ta in honom ikväll!

Dagen har varit solig och varm, en riktig sommardag. Tomaterna har fått fin färg över dagen bara och det har börjat växa en liten squash i trädgårdslandet. Hoppas hoppas den tar sig! I morse sa jag till mig själv att jag hoppas att det är sol hela dagen och att ett regnväder drar in till kvällen för det är så mysigt. Trodde knappast att det skulle ske med tanke på den klarblå himlen, men nu ser jag på SMHI att det ska dra in ett ösregn snart! Jag har ägnat halva dagen åt min supergemytliga bok så jag kan ju ägna resten av kvällen åt samma sak... ;) fast inne i soffan då!