Krakel Spektakel!

Förr publicerade jag ofta bild och text på mina gastronomiska mästerverk. här på bloggen. Det har varit ett litet uppehåll på det planet sen bebisen kom men nu är han så självständig att det återigen finns tid och ork att testa ny mat. Jag har verkligen tröttnat på alla trista maträtter jag lagat de senaste månaderna, bara för att det skulle gå snabbt.

Jag prövade ett recept från senaste Allt om mat.



Det blev lax med indiska kryddor, mangosalsa och myntasås. Det var smaskigt! Indisk mat är poppis här hemma, fast vi lagar det sällan. Särskilt myntasås är uppfriskande till stark och kryddig mat. Sen prövade vi något annat, från en kokbok:



Kyckling fylld med persilja och vitlök med sallad på getost, spenat och päron till. Gjorde även lite "smulor" av pumpafrön, sesamfrö, koriander, spiskummin och salt som jag sedan rostade snabbt. Passade med något knaprigt till salladen och det var gott att det bröt av lite.

En annan som tar gastronomiska stormsteg nu för tiden är Pryttel-bebisen. Han har nu prövat nötkött i en vecka i lite olika kombinationer, bäst var nog biff Stroganoff. Allt går ner med glatt humör och stort gapande. I dag kokte jag fisk för första gången. I början verkade han reagera lite, antagligen på citronen och dillen som jag blandat i och mixat ihop, men efter två tuggor smaskades det friskt.



För övrigt är han lite jobbig just nu. Vi tror att han är inne i någon utvecklingsfas... plötsligt börjar han storgråta bara sådär, och det går ofta på en sekund från gapskratt till storgråt. För det mesta har vi ingen aning om varför, det kan komma mitt i en sång/ramsa eller när han ligger och leker i gymmet. Överhuvudtaget verkar han liksom känsligare, väldigt snar på att gnälla och fälla tårar, bara man lägger ner honom i vagnen eller lyfter upp honom eller någon annan odramatisk förändring. Jag antar att det är en fas som han får kämpa sig igenom.... Han sover rätt kasst också, vaknar av att han gråter och vill gå upp 5 varje morgon plötsligt. Antagligen drömmer han mardrömmar, stackarn,

Böcker är dock fortfarande en källa till glädje! Detta är en favorit:



Det är en illustrerad version av "Och nu så vill jag sjunga..." med fina färgglada bilder. Jag både läser och sjunger den för honom. Meningarna är korta och bra.

En annan, mer otippad favorit, är denna:



Ganska mycket text (för en så liten bebis) och mest samma färger, men av någon anledning tittar han storögt på dessa bilder och slappnar av mysigt i knät när man läser den. jag tror att han snart börjar känna igen lite av hur det låter är man läser den och det gillar han nog ännu mer. Och hans mamma ÄLSKAR Krakel S, så gärna för mig :)

Ny gråter lille A där nere igen, ska gå ner och hjälpa hans pappa att göra lite mat, man vet aldrig vad det är som spökar...

Sommarlektyr.

I förrgår var det dags för utflykt igen. Bilen gick mot sydkusten. Efter ett snabbt stopp i Trelleborg där jag handlade fyra skivor på 3 minuter (!) så körde vi vidare längst kusten. Snart glittrade vattnet på vår högra sida och min badtarm sög riktigt ordentligt. Lång vit sandstrand, blå himmel, mysiga vågor och så det bästa; nästan helt öde!



Jag avskyr att trängas på stranden, då stannar jag hellre hemma i trädgården och svettas. Det är hemskt att ligga bredvid andra halvnakna människor som man får le lite ursäktande mot så fort man rör sig i sanden eller råkar skvätta vatten. Vi hade med oss lunch och satt och njöt av havet och lugnet i flera timmar. Givetvis badade jag flertalet gånger! Ljuvligt skönt men läskigt strömt...! Pryttel badade benen och hans far badade ingenting, som vanligt.




Efter att vi läst, ätit, sovit middag (bebisen) och flutit på vågorna så körde vi till Beddingestrand och åt glass. Sydkusten är också jättfin och innehåller små pittoreska fiskebyar som ligger vid det skummande havet. Jag gillar tempot på landet.


Senaste månaden har jag kommit igång med läsning igen. Ett tag trodde jag aldrig att jag skulle öppna en bok igen...! Nu finns det plötsligt en massa tid igen. Jag läser både bra och dåliga böcker, såklart, för man vet ju aldrig innan vad man kommer att tycka...





Denna bok funderar jag på att börja på när det är dags att välja ny bok. Jag uppskattar Keyes humor med allvarliga undertoner. Hon får fram sina budskap på ett roligt sätt men visst fins det djup under den dråpliga ytan. Eller så blir det denna...



Som jag nämnt innan är jag ett STORT fan av Waters. Ändå har jag ännu inte läst hennes nya som ska utspela sig på femtiotalet i en herrgård och ha övernaturliga inslag. Kan det blir bättre?! Den boken hade passat vädret nu... Äldsta systern läser den just nu, så jag kanske inväntar recension först :)

Här kommer en bok som jag vill tipsa om. Den har debatterats mycket i pressen i Usa men även i Sverige.



Kort och gott handlar den om varför asiat-amerikanska barn är mer framgångsrika i skolan och på att spela instrument, än amerikanska. Vad gör västländernas föräldrar för "fel"? Och till vilket pris kan man egentligen pressa sitt barn? Oavsett om du är förälder så rekommenderar jag denna intressanta men ändå lättsamma bok. Dn handlar om kulturkrockar, motivation och mål, regler och skyldigheter, filosofi och psykologi och riktigt mycket om hur det är att vara en Suzuki-förälder och ett Suzuki-barn. LÄS för insikter!

Just nu drömmer jag mig dock bort i denna:



För vilken gång i ordningen? Jag vet inte! Men den andra boken i serien (vilket detta är) sår fröet till det som sedan ska bli hela konspirationen / knäcknöten i Harry Potter-serien. Om jag hade anat det från början hade jag nog läst den med lite mer koncentration och tanke...

Avslutade nyss nummer ett, förresten.



Så mycket jag glömt! Vem kommer t.ex. i håg att Dumbledores hår sken som silver i mörkret? Jag trodde bara att det var gubb-vitt :) Och vad kul det är att läsa denna första bok med "facit i hand", nu.

Och så ett exempel på att jag kanske är lite dum i huvudet.



Nej, jag är ledsen, jag förstår inte grejen. Jag VET att detta var en av förra årets mest omtalade böcker, att den har fått priser och att varenda recensent hyllade den. Men näe, jag gillade den inte. Jag förstod inte andemeningen, språket var irriterande och huvudpersonen så himla osympatisk. Det kan vara jag som är för trög eller så tycker man bara olika. Så det så.

Trädgård och hav.

För någon vecka sedan åkte vi tillsammans med mina föräldrar till Sofiero. jag har aldrig varit där trots att det bara ligger 40 minuter hemifrån.

Inne i parken var det väldigt vackert och jag gillar att den var så varierad. Där fanns en välskött prunkande köksträdgård, blommande rum med alla sorters typiska svenska blommor i både prydliga rader och ängs-liknande rabatter. Där fanns djup skog med hemliga gångar och branta raviner. Och där fanns vatten!



Både i bäckar, i små vattenfall och förstås; i havet som utgör slutet av parken på ena sidan.



Som tur väl var så fanns det också en hel del bänkar som dög att beskåda härligheten från när benen blev trötta ;)

Efter att ha ätit lunch gick vi in i slottet och tittade på en utställning om Prinsessan Ingrids liv. Jag älskar såna utställningar där de möblerat rummen med tidstypiska möbler och detaljer. Man får en så fin känsla av hur det var på den tiden. Många gamla fina detaljer som leksaker, klänningar och böcker. Och utsikten gick inte av för hackor!



Den kan man stå ut med.

Sen körde vi vidare uppåt Kullens fyr.



Utsikten där var också helt okej. Hisnande vyer! Hur kan jag ha missat denna pärla så länge? Dramatiska berg som störtade ner i havet och mysiga små byar som klättrade på klippkanterna, husen trängdes med envisa blommor och träd.

Häromdagen bestämde vi oss för att åka och bada. Först var vi på BVC, sen hämtad vi C på hennes (och mitt!) jobb och sen körde vi mot målet Skåre. Oj vad badsugna vi var...



... eller inte. Dimman låg tjock och det regnade försiktigt. Vi körde vidare. Efter ett tag klarnade det upp och vi landade i Skanör.



Solen är aldrig så skön som efter regn på sena eftermiddagen. Vi satt ute på piren och kollade in över hamnen eller ut över havet.



Väl där ute till havets musik somnade en gnällig unge äntligen. Det tackade vi för.

Tidigare i veckan så körde vi till Österlen. Ena systern åkte med från Malmö och andra systern mötte upp oss i Simrishamn. Där träffade vi även svärföräldrarna som ändå var i krokarna. Vi intog lunch på Börje Olssons Skafferi.



Mumsig buffé med goda sallader, ostar, parmaskinka och andra små delikatesser.

Vädret var fint och vi körde de två milen till vårt paradis på jorden, Vitemölle.



Slängde oss i plurret! Det var så skönt, alldeles lagom temp. Jag och J låg i ganska länge i två omgångar. Skrufset myste under ett parasoll.



Vi valde inte stranden mot Haväng utan den söder om piren. När vi var små och hälsade på mormor och morfar brukade vi ligga på förstnämnda strand under dagen, tills mormors goa middag var klar. Eftersom vi oftast ville ta ett sista dopp efter middagen brukade vi slinka ner till denna lilla strand lite snabbt och där var aldrig någon annan.



Och inte 2011 heller!

Bebisen badade också, fast bara benen. J höll honom och lät vågorna skölja öve hans små knubbiga ben. Han babblade glatt och log efter att ha sett lite fundersam ut. Jag tror att han tyckte om det, han gillar att bada här hemma också. Och säkert var det mysigt att känna den våta sanden mot fötterna.



En jättemysig dag hade vi! En riktig kvalitetsdag.

Idag är det äntligen lite regn, det har varit torrt här. För övrigt är det väldigt tryckande och ni vet ju vad jag tycker om sånt väder... Dessutom konstaterades det häromdagen att jag har borrelia! Fick ju en fästing för 2 månader sedan och märket har inte gått bort sen dess. Gick till VC i förrgår och fick snabbt diagnos och antibiotika. Har verkligen känt mig jättetrött i sommar och haft mycket huvudvärk så de var skönt med en förklaring. Nu hoppas jag på snabb bättring!

Lille A växer och frodas, han är nu redan 67 cm lång och 4,5 månader gammal!! Han vänder sig från båda håll utan problem och står rätt stadigt med stöd. Han har börjat äta och äter som en liten häst. Var tvungna att fråga BVC om det var okej att ge honom kött redan och det var det. Han älskar allt vi ger honom så vi bara matar på och låtsas som ingenting. Fast, vad är det att vänta med oss som föräldrar!? Ingen är förvånad! :)