Besvärligt gäst.

Sedan jag var liten har jag varit allergisk mot diverse födoämnen, t.ex. gluten, soja, majs, raps och en del frukter och grönsaker. Detta är sällan något problem för mig. Med en make som är laktos-intolerant, dessutom, skulle man kunna tro att vi lever torftigt och trist. Som ni vet är så inte fallet, vi lagar det mesta fast på lite annat sätt.

De enda gångerna det ställer till problem är 1, vid resor till länder där man inte kan språket samt 2, i sociala sammanhang.

Trots att jag varit allergisk så länge som jag känt i princip alla mina vänner och bekanta så har vissa en ledsam och oartig tendens att alltid glömma mig. En gång -helt okej. Två gånger -ja, ganska okej också, men sen... hur svårt ska det va?! Jag frågar alltid om jag ska ta med nåt, ge nåt tips o.s.v. för att underlätta, ändå är det ofta jag blir utan mat eller fika. Vet inte alla vad allergi är nuförtiden??! Är det inte oartigt att bjuda hem någon som man egentligen vet är allergisk, och låta den titta på när andra äter? Jag ger jättegärna tips och hjälper till, men vill man inte anstränga sig något som värd/värdinna bör man inte bjuda folk. Ibland kan jag nästan skämmas i såna sammanhang, jag känner mig till besvär samtidigt som jag blir besviken. Motstridiga känslor.

I väldigt många fall funkar detta utmärkt dock, och jag tror att jag då är världens mest tacksamma gäst. Det värmer i hjärtat när jag ser att någon tänkt till eller haft omsorg om mig. Jag har vänner som bakar särskilda kakor tills vi ska ses utan att knysta om det, det bara är så självklart. Riktigt generösa människor! Vissa är så måna om att allt ska bli rätt så att jag inte blir sjuk, andra lika måna om att jag ska tycka att det är gott och trivas. Jag har kompisars föräldrar som jag aldrig träffat förr, som engagerar hela sin själ i min mat. Jag tycker att sån här omsorg säger rätt mycket om folk.

Ända sedan jag för första gången var hemma hos A har jag alltid blivit serverad med största kärlek hos dem. Tål jag inte något har det alltid funnits ett Mi-vänligt komplement -utan knussel. Jag har aldrig känt att de tycker att det är besvärligt med den nya familjemedlemmen utan allt går att lösa. Precis så vill jag att det ska funka! Min egen familj ställer alltid upp helhjärtat. Mamma har tillbringad hundratals kvällar i köket för att experimentera fram brödrecept som funkar att ha med på tvåveckors-resor eller för att lista ut hur degen till semlebullarna ska hålla ihop.

I går blev jag därför väldigt ledsen, då jag vaknade med feber och en rejäl förkylning. Min söta C på jobbet ska nämligen sluta och dagen till ära skulle hon bjuda på fika. Hon hade bakat cupcakes som jag tålde! Och detta tillfälle, att få Mi-vänlig fika på jobbet, det missar jag! Alla de gånger jag suttit och glott på folk som smaskar kanelbullar eller semlor -kunde jag inte blivit sjuk då?! Situationen löstes dock hyfsat; jag fick inte fika-på-jobbet-med-alla-andra-känslan, men väl muffins! A körde inom jobbet och fick kakleverans av C. Tusen tack söta du! Både kakan och din kärlek värmer mig ännu! Lycka till på nya jobbet.

Ps. Kakan var snyggare innan A råkade vända den uppochner i sin cykelväska. Men den smakade fantastiskt ändå.