Dublin

Nu ska jag presentera Dublin lite kort genom några bilder. Foton av vissa lite "viktigare" platser och byggnader i Dublin visarjag en annan gång, nu blir det bara typiska Dublin-bilder.

Det första många tänker på när man säger Dublin är nog pubar och öl...

... särskilt Guiness. Det är ett mörkt skitäckligt öl som tydligen är väldigt omtyckt. Pubarna är mysiga och så som man tänker sig att en "riktig" pub ska se ut inuti. Och de är nästan alltid öppna för folk dricker mycket öl på Irland!!

Detta är en spira som skjuter 120 meter upp i luften. Står man nedanför och sedan kollar upp på den och sedan ner på marken igen blir man yr, balansen hinner liksom inte riktigt med. Spiran heter Monument of light och står mitt i Dublin. Extra praktiskt för oss eftersom vi bodde i närheten -då kunde man orientera sig efter den!

Här kommer en kändis...

... nämligen Molly Malone! I flera hundra år har man sjungit om henne och legenden säger att hon var en gatu-försäljare som sålde sina varor på Grafton-street. Jag visste inte att jag kunde sången om henne förrän guiden sjöng den, då minns jag att vi sjöng den på engelskan under mellanstadiet! Ryktet säger även att stackars Molly sålde helt andra saker än grönsaker under natten...

Tvärs genom Dublin flyter floden Liffey. Det var denna flod som gjorde att Vikingarna för 1200 år sedan slog sig ner på Irland och grundade Dublin.

Många broar blir det alltså och det är charmigt. Här står jag framför Half-Penny-Bridge. Den är av järn och heter så för att man fram tills för 100 år sedan fick betala en halv penny för att passera, det hade varit så dyrt att bygga den i järn!

På norra sidan om Liffey bodde vi, en gata från floden. Hotellet var 160 år gammalt och hade fem våningar, vi bodde på översta våningen. Rummet gav en väldigt brittisk känsla och hade till och med en öppen spis, men ingen ved :(  

Jag tvingade A att fråga i receptionen om det spökade men det sa de att det inte gjorde. Det tror jag inte på, ett hotell som är så gammalt måste nästan ha en osalig ande någonstans...

Så här såg det ut om man kikade ut från vårt fönster. Notera åskmolnen som alltid lurade om hörnet. I fjärran ser man Wicklow Mountains.

Vi trivdes bra på hotellet och framför allt var det rent. Det kom till och med en tant och inspekterade städerskan så ingen kunde slarva.

Rent allmänt om Dublin tyckte jag att staden var rätt sjabbig. Många halvt förfallna hus som såg rivningsfärdiga ut. Byggnaderna och omgivningarna var gråbruna av all sten. Vi var väldigt förvånade över att det var så mycket tiggare, folk satt och tiggde med sina små barn i famnen. Jag har aldrig upplevt något sådant innan och det var obehagligt att se för jag visste inte vad jag skulle göra... Väldigt många alkoholister och knarkare såg vi också. Det blir väl så när alkohol är så väl involverat i kulturen. Folk gick ju från jobbet till puben även mitt i veckan. Men man blir illa berörd om man inte är van vi det.

På den positiva sidan finns dock att människorna var enormt trevliga och hjälpsamma. Staden innehåller också mycket att se särskilt för historie-nördar som jag! :P  Och mycket var gratis, museum och sådant. 

I dag har jag kokat sylt på en massa plommon och vinbär. Jag har även bakat muffins med plommon i. Medan vi var borta så tog min kära syster hand om mängder av plommon och äpplen, kokte sylt, marmelad, kompott... vilken husvakt alltså! Tog sig an sånt man inte ens bett henne om! Till och med rabatterna var rensade! Hon var här i dag på fika och fick ett par presenter som tack för hjälpen!

Nu är det för sent för Knutten att vara uppe så det är dags att ta adjö för den här gången!

Howth och Malahide

Nu, mina små vänner, är Knutten tillbaka efter sina strapatser. Jag har så mycket att berätta att jag gör det lite peu en peu, tänkte jag. Och inte i kronologisk ordning utan så som det faller mig in.

Vi bodde på ett hotell i centrala Dublin och gjorde kortare och längre utflykter därifrån. 

En dag åkte vi med tåg ut till kusten norr om Dublin, ungefär 5 mil uppåt.

Först kom vi till en liten by som heter Howth. Det är en halvö livnär sig främst på fiske. Först tog vi en promenad ut på en pir. Massor av fiskebåtar låg förtöjda och la ut och in medan vi var där. Måsarna svävade över båtarna, de hoppades nog på gratis-mat!

Sen såg vi ett berg en bit från hamnen och bestämde oss för att gå upp. Det var HÖGT! Högre än vi trodde men utsikten gjorde mödan värt!

Här ser man själva byn lite på håll. Husen som låg mellan byn och toppen var ju inte så dumma alls, de klättrade verkligen på klippväggarna. Tänk att leva så nära havet och naturens krafter! 

Som ni ser stupade det verkligen rakt ner! Havet var turkost och klart, nästan som medelhavet. Det regnar väldigt mycket på Irland och det syns på alla växter, framför allt blommor, som växer överallt.

Här ser man hur högt det är  när man jämför med den pyttiga fiskaren där nere. Jag fick svindel, men fick svälja rädslan till förmån för de hisnande vyerna.

Sen åkte vi vidare norrut till en by som heter Malahide. Norr om Malahide ska det också vara jättefint tydligen, men tåget vände i Malahide varje tur och vi fattade inte riktigt varför först. Hade det gått hade vi gärna åkt vidare upp. Sen fick vi reda på att ett par dagar innan så hade bron över floden rasat strax efter Malahide station -medan tåget körde på den! Tåget klarade sig med en hårsmån. Det ironiska var att veckan innan hade bron blivit inspekterad av en ingenjör och fått toppbetyg. Måste varit en kompetent ingenjör...! 

I Malahide finns ett slott...

...som har ägts av samma familj sedan slutet av 1100-talet. Kan ni tänka er!? Vi gick en guidad tur där inne men blev ganska störda av gapiga amerikanska pensionärer. Varför tror amerikaner i allmänhet och pensionärer i synnerhet att det är okej att prata högt trots att alla amdra vill lyssna? Det måste ju fattas nå't i förmågan att förstå... eller att uppföra sig... vi upplevde detta fenomen gång på gång. Att barn pratar rakt ut ibland kan jag ju förstå, men vuxna? Och alltid amerikaner!?

Slottet var i alla fall fint och hade två spöken, en vit dam samt en liten dvärg. Dvärgen hade en egen ingång i vissa rum. Han visade sig när något hände med slottet som han inte höll med om, oftast när förändringar var i görningen. 

Den siste arvtagaren av slottet dog i februari och sedan dess har staten ägt det. Lite snörpligt slut för släkten Talbot kan jag tycka, som nu klarat sig i 800 år!

Sen traskade vi in till byn som inte låg i skogen vid slottet utan vid kusten. Små söta radhus blandades med stora flådiga villor och överdådiga trädgårdar.

Så kom vi ner till stranden...

...och det började ösregna! Inte en millimeter av Knutten var torr. Men efteråt så uppträdde den mest fantastiska målningen av naturen själv... svarta tunga moln blandades med solens strålar som letade sig fram. Tidvattnet drog undan rask takt och vattnet var turkost. Ett litet näs sköt ut från stranden och lyste illgrönt. 

Jag har nog sällan upplevt något så vackert att se på. Mitt stora bekymmer var "hur ska jag kunna fånga detta på bild och hur ska jag kunna berätta om det och ändå göra det rättvisa?". Maken lyckades ganska bra som ni ser men verkligheten var snäppen vassare ändå. Som grädde på moset var vi ensamma på stranden på grund av ovädret som just varit. Hela situationen kändes magisk!

Detta var A:s favoritdag på hela resan och jag håller med om att den innehöll många svårslagna bilder och upplevelser. Tänk att det kan vara så vackert ett par mil utanför en storstad och att det är nästan helt gratis..!

Det är skönt att vara hemma igen. En vecka räckte bra även om jag redan är sugen på att åka tillbaka till Irland och se mer.

Gissa om det ska bli skönt att lägga sig i sin egna säng nu!?

Knuttens kappsäck.

Nu kära läsare så har jag packat kappsäcken. Lagt ner sköna skor och varma koftor. Det ska regna och det ska promeneras. Oljerocken får följa med. Min lilla lila super-kamera är laddad. Pocket-böcker är utvalda och cd-bok lånad av mamsen (man ska ju även vila på semestern, inte bara springa benen av sig. Semestern ska hålla Knutten-tempo.) Guideboken inköpt och tummad. Slottsträdgården är vattnad och sköldpaddorna pussade på. Våra snälla systrar ska turas om att vakta huset men känner jag dem rätt så slutar det med att båda två sitter här i soffan och ser på vampyrfilm. Och det får de gärna såklart. Hotellet har trådlöst bredband och en dator följer med så förhoppningsvis hör ni av mig.

Denna ros är till dig, Elsa!  Du är värd hundra sådana efter din långa resa. Nu har du snart äntligen kommit i mål och nu börjar en ny resa för dig. Hoppas att vi får följa med på den också. Tack för att du delar med dig av både dina kunskaper och dig själv även i motiga tider. Det är guld värt! Jag är så glad för din skull.

Bilden är inte tagen av mig utan av A, inte en chans att jag tar så snygga bilder. Får väl ta åt mig äran av att jag närt plantan i alla fall. 

Nu ska jag älta igenom packlistan igen. :)

Lunch-gäster i trädgården.

Idag smakade Hilma persilja och bestämde sig för att hon nog gillar det igen. När vi fick henne för 17 (!!) år sedan älskade hon det och åt det en hel sommar. Efter det har hon ratat det. I dag bestämde hon sig tydligen för att ändra sig.
Jag tror att det har varit en köksträdgård på husets östra sida, när det bygdes 1920 och många år framöver. Där växer nämligen flera grödor "vilt", bland annat persilja av riktigt god kvalité. Små tuvor både här och där. På samma ställe har vi ju även riktigt gamla sparris-plantor.

En annan som kom på lunch hos oss i dag var Jösse.

Vad glada vi blev för detta spontant-besök! Han mumsade hungrigt på lite gräs och pioner. Jag har lagt fram morots-blast och nedfallan äpplen till honom vid busken han burkar smyga i. Det brukar han smaka på, pyret! Lägge märke till fräknen i örat, vi vet att det är han. Han ärknappt rädd för oss längre, han har blivit en blassé kanin.

Själva åt vi matjesill och det är en av mina typ 5 favoriträtter. Jag har älskat sill så länge jag kan minnas och särskilt matjes och ansjovis. Jag åt mer än vad jag gjort på 10 år! (Nej, men på en månad i alla fall.)

Dessa blommor heter något med sköldpadda, jag tror det är sköldpaddsört. Vi fick dem av svärmor när de skulle flytta från sitt hus så vi har så att säga adopterat dem. Nu har de dock köpt ett eget hus igen (inte blommorna!) så det kan hända att jag skänker tillbaka dem om de vill ha. Men en sparar jag gärna. De trivs hos oss i alla fall. Och jag klurar på vad de har med sköldpaddor att göra...


Jag har tidigare rapporterat om mina oerhörda nederlag vad ambelangar squash. Jag förodlade, satte ut i landet och har vattnat och gödslat och allt möjligt. Plantorna är pyttiga och lär inte bära frukt. Men! Nu börjar det växa squash-plantor både här och där, utan att jag satt några. Ehh...?! Exempel ser ni nedan. En växer i vår kompost. Jag överdriver inte om jag säger att plantan är 2 meter lång och har 15 blommor. Jag fattar ingenting av squash-odling.

Usch, det var ett riktigt risigt foto, jag får öva mig. Men kontentan framgår nog.

Och vad vill jag säga med denna bild egentligen? Bara att gult är min favoritfärg. Jag hade gult i mitt rum när jag var en liten smula tills vi flyttade 8 år senare och jag tror att detta har präglat mig. Tack mamma för din osannolikt goda smak! Tänk om jag var fixerad vid djurmönstrat eller beige. Jag vill ha gula gardiner i sovrummet men maken verkar invända. Men allt är förhandlingsbart. 8)

I dag har vi förberett inför förberedelsarna inför resan. Det är bara jag som kan göra något sådant. A har målat fönster (vilket inte alls har med resan att göra förstås) och jag har städat huset och tvättat lakan eftersom jag hatar att komma hem till ett skitigt hus. Då måste jag sätta i gång och städa direkt när jag packat upp.
Vi var i stan och lämnade böcker på biblan och då gick vi förbi Glassfabriken. Vilket sammanträffande! A är en väldigt tålmodig make. Jag provade kokosglass med chokladsås och det smakade som coco. A har även åkt lite ärendet åt mig till apotek och annat så imorgon kan vi börja packa och dona.

Godnatt från Knutten!

Missbildade morötter.

När jag sådde morötter köpte jag en påse med lite blandade frön såtillvida att färgerna på morötterna kan variera. De kan vara röda, orange, gula, vita, lila, svarta (nästan) och polkagris-randiga. Det är alltid en överraskning vad man får upp i mitt morotsland!

Moroten till höger tycker jag dock var lite väl avvikande. Den ser ut som fyra morötter man har bara en blast!

Vädret har varit halv-kasst idag också. Ett nytt stycke av Vivaldi åkte fram. (Nytt för mig alltså.)

Av denna bild kan man utläsa följande:

• Jag är så lat! Jag tyckte att jag fick ont i fötterna av att stå så jag fixade fram en stol. Det beror väl på min oerhört tunga kroppshydda. (Skämt.) Semestern håller på att gå fullkomligt överstyr. Jobbigt att stå, är jag en riktig människa eller!?
• Jag borde börja använda mina glasögon oftare. Ser ni hur nära den där stolen står noterna? Och jag sitter på kanten av stolen!!
• Min fiol behöver dammas. Det är harts-damm över halva kroppen. Jag ryser när jag tar bort harts, det har jag gjort enda sedan jag var liten. Ryser av obehag alltså.

Slut på iakttagelser. Jag övade i nästan två timmar. A kommenterade resultatet: "Hm, det där stycket har några riktigt märkliga takter." Jag förklarade att det inte var stycket i sig utan snarare min tolkning av stycket som ännu befinner sig på nivå 1 av 10. Men det var snällt av honom att uttrycka sig så.

Ja, och räddningen är på väg...

Panda-pyjamas-tröjan tvättades idag efter att den fått choklad-fläckar. Jag andas ut. Nu väntar den på att bli struken och förberedd inför Irlands-resan. Känner mig lättad.

A var och klippte sig (efter hustruns påtryckningar) och kom hem med present!

Te! Det finns inget som gör Knuttens så lycklig som te, böcker och choklad. Jag är anspråkslös. Andra skulle kalla mig tråkig. Men jag är billig i drift. Ser fram emot att få testa teet i morgon medan jag lyssnar på Ekot!

Sov gott alla gulliga människor som läser mig blogg, särskilt ni som kommenterar ibland! <3

Knuttens vatten-äventyr!

Knutten lämnade sina små ägor för en kortare period för att bege sig ut på visit. Vi hälsade på våra familjer i Blekinge. Äntligen fick jag se havet dagligen, direkt när jag vaknade dessutom! 

En av de första dagarna åkte jag, pappa och A in till stan och hade stadsvandring. Pappa berättade om stadens historia medan vi gick runt och tittade på kyrkor, bastionen, hamnen och andra viktiga ställen. I helgen ska jag ha förhör med A och se hur mycket han minns. ;)

Givetvis bevistades Glassiären. Jag tog persika med hallon-smak. Syns nästan, va?

Mamma och pappa har ett plommonträd. Plommonen vad himla goda och jag åt fler stycken -tills jag kände något röra sig i munnen. Jo! Det VAR en vit tjock larv! Jag skrek högt!! Vilken mardröm...

Annars har jag passat på att träffat flera kompisar som jag inte har tillfälle att träffa så ofta, vilket alltid påminner om goda minnen och om hur snabbt tiden går. Både bra och dåligt. Vi har även varit en hel del hos A:s föräldrar och ätit och pratat och fikat.

Men mest får man ju passa på att utnyttja havet. Det har blivit lite av varje...

A har åkt vattenskidor. Han var jätteduktig! Jag satt dock som en fegis i båten och klappade händerna. Det blåste rätt hårt den dagen men han stod fint ändå och lyckades parera vågorna.

Mamma och Pappa hade köpt en haj som man kunde åka på bakom båten. Vad kul det var!! I början var det lite svårt att hålla balansen precis när man satte sig...

... så det krävdes några vurpor i början. Här på bilden har syster J just kantrat av och jag kommer efter.
Här åker jag och A och bilden på mitt ansikte är döds-skön, jag är livrädd! Med all rätt, vi flög av i hög hastighet sekunderna efter. Jag flög verkligen med huvudet före och benen i luften men reflexmässigt hann jag hålla för näsan med fingrarna. Hatar vatten i nosen! Mamma och J skrattade så att de höll på att dö när de såg att jag knep åt näsan i luften. Snacka om reaktionsförmåga! ;)

Nu är vi hemma igen och dagen har bestått av att boka hotell i Dublin (med trådlöst nätverk och bra frukostbuffé, naurligtvis), hämta ut pass (Pass-bilden är ju värd ett helt blogg-inlägg ensamt, haha...!) tvätta och handla. Nu ska jag gå ut och vattna mina små eftersatta vänner i trädgården medan jag lyssnar på cd-bok och sedan blir det eftermiddags-te.

Inventering av Knuttens grödor.

Dags för uppdatering, vad har hänt i Knuttens slottsträdgård på sistone?

Klasar med druvor hänger tungt. Vi har aldrig haft så här mycket druvor! Det beror nog på att vi har varit bättre på att rensa bort bladen i år så att druvorna fått sol och värme och näring som annars bladen skulle ta. Hoppas att de hinner mogna innan det vänder och blir kallt. Druvorna är förresten av sorten Merlot, alltså inga höjdare (men helt ok!) att äta som de är men bra att göra vin på. Vilket vi inte gör.

Denna buske är av fransk import av husets förra ägare. Den blommar långt in på hösten. Varje år har vi trött att den är död för den har sett så torr och kal ut, men så plötsligt upphör skruttigheten och sen går det i rasade fart med både blommor och blad!

A satte en tomatplanta i den ena sköldpadds-hagen. Den trivs där intill väggen, soligt och gott. Inga röda tomater än dock, som ni ser.

Vattnat. Klippt. Rensat. Gett näring. Noterat. Ja, så när inventeringen är gjord är det dags att gå tillbaka till semester-läge. Koka en kopp te...

... och sätta på talboken. Ser ni att jag har slängt upp tassarna på bordet...? Det var ju stilfullt!!

Hilma följde med på exkursionen och var efter detta totalt utmattad. Hon tackade för sig och påminde om att det är en dag i morgon också. Skottade upp en liten grop bredvid timjan-tuvan och somnade. 

Det ser ganska skönt ut, faktiskt. Men jag vill inte pröva.

I dag har jag cyklat till ett antikvariat och spanat in böcker som är slut hos förlagen men jag kunde inte förmå mig att köpa.  I kväll har vi varit på auktion. Vi köpte ett stort (nytt) parasoll vilket vi verkligen behövde. De hade en del andra fina saker men jag kände mig inte på köphumör (haha, som jag någonsin är det...).

Lediga iakttagelser.

Tre lediga dagar har gått varav en semesterdag. Jag måste vara en vane-människa för jag har redan börjat notera upprepningar, ett mönster... småsaker i vardagen jag tenderar att göra så fort jag är ledig. (Baserat även från tidigare lediga dagar.)

Lägger lång tid på läsning av morgontidningen. Särskilt A-delen och gärna utomhus. På trappen, i solsängen, vid utemöblerna, på gräset eller på bänken. Dagen står för dörren och gläntar lite, ser ni?

Spanar upp mot himlen i hopp om att finna en ledtråd om vädret. Är det regnmoln? Bör jag hämta in sköldpaddorna? Eller är det åska? Ska jag stänga av datorn? Nej det blåser nog bort. Från vilket håll blåser det? (Nej, bilden är inte tagen från vårt hus. Vi ser inte torson från huset.) Drar ofta slutsatsen att det nog regnar i Ängelholm. (Måste försöka undersöka detta närmre på SMHI:s hemsida. Det kan inte alltid regna i Ängelholm. Eller kan det? Karin?)

Tid att ha beslutsångest över pålägg på kvällsmackan. Lösning: Dela mackan i tre delar. Vinnaren: Philadelphia och citronmarmelad. Den äter jag sist.

Lägga sig i sängen på kvällen och inte bry sig om tiden. Jag behöver inte stappla upp klockan alldelesförtidigt morgonen därpå. Jag kan ligga och läsa tills jag blir less på boken. Lyssna på cd-bok och kolla upp i taket. Eller, helst, lyssna på musik och spana på stjärnor men framförallt flygplan. Var ska de planen? Pusslar vädersträck och kartor i huvudet.

Nu ska jag natta sköldpaddorna!

Malmöhus

I fredags trampade jag hemåt med lätta tag -semester! La mig i solstolen i skuggan och försökte inse det otroliga.

Senare kom mina föräldrar. De hade kört längst östkusten och sydkusten ner på lite minisemester. Middagen var fixad eftersom de hade stannat till i Kåseberga och köpt rökt fisk.  Mmm, vad gott! Perfekt för en ljum kväll när man vill fira semestern. Vi åt rökt lax, sill och makrill. Vitlöks-rökt sill var jättegott och laxen alldeles krämig och smakstark. Mysig kväll. 

Dagen därpå hade jag bestämt att vi skulle turista lite i Malmö. Vi har nu bott här i 2 år utan att riktigt upplevt Malmös kultur och historia.

Första stoppet var dock Glassfabriken, vem kan liksom undgå att gå inom där när man ska ha en heldag i Malmö på sommaren?? 

Sedan, efter att ha visat vårt fina bibliotek, gick vi genom parken ner till Malmöhus-området. Vi började med att kolla i alla möjliga vattendjur i akvarium-avdelningen och sedan gick vi in på något som hette nattdjurs-avdelningen. 
Titta vilken sötis! Det är en dvärgpung-flygekorre. De svävade i luften när de hoppade, det såg användbart ut. I samma terrarium bodde även två trög-lories som var såååå söta! Den ena satt och åt genom att ta upp fruktibitar från matskålen. Det gulliga var att den ville åt bananen, så så fort han kände smaken av apelsin eller sallad så åkte bitarna tillbaka ner igen.

Det fanns också ett terrarium. Tyvärr bodde det inga sköldpaddor där men många fina leguaner och grodor. Ormar också men de fulingarna kollade jag inte på!!

Sen var vi med på en guidad visning på slottet. Det var intressant och lättsamt. De berättade om en spök-katt som bodde/bor i slottet.

Bredvid ligger Teknikens museum och Sjöfartens museum. Vi gick in där också.

Här sitter pappa och spanar in sjökortet. Det fanns för övrigt även ånglok, hundra år gamla flygplan och liknande prylar. Riktigt intressant och kul att titta på men jag läste nog inte lika noga på skyltarna som pappa...

Dagen var väldigt varm så vi åkte till Ribban för ett snabbdopp. Mamma och A badade medan vi andra satt på stranden. Sen flydde vi fältet illa kvickt eftersom det var nyckelpige-invasion. Det låter som ett skämt men är hel sant.De anföll en verkligen och bet oss. Äckligt.

Ännu en grillkväll. Varmt och skönt att sitta ute.

Grillad entrecôte, vitlökssmör, apelsin-marinerade klyftpotatis och salsa på feta och grillade persikor.

Givetvis kräver en sådan huvudrätt en efterrätt; hallon med maränger och grädde med punsch i. Hallon är nog ännu godare än jordgubbe, eller vad tycker ni?

Nu är vi åter allena här i slottet. Maken har börjat måla ett fönster och jag försöker komma ifatt med tvätten. Pappa har hjälpt oss jättemycket i trädgården och på trottoaren utanför så jag känner mig motiverad att ta vid. 

Träd-malva?

Då var det torsdag och det är något utav en favoritdag för mig. Då vet jag att det snart är helg och ledighet ligger framför mig. Vi städar alltid huset på torsdagar och kopplar sedan av i soffan med macka och te framför tv:n. Denna vecka är det ju inte bara helg vi ser fram emot, utan semester! Kan knappt tro det!

Blomman till vänster fick vi för ett tag sedan av A:s föräldrar. Det är ett litet träd, nästan, inte bara en liten planta. Den är riktigt vacker och lite exotisk. Jag och Svärmor spekulerade lite i om det kunde vara någon slags hibiscus? Det ser onekligen ut så. Pappa tror att det är något som kallas trädmalva. Fin är den i alla fall och nu finns det massor av blommor på den!

I går kväll var A nere på stranden och hade öl-provning med några kompisar. Jag var ensam med sköldpaddorna och det är rätt mysigt ibland. Jag roade mig med att förbereda mig inför semestern, nämligen med att beställa en hel packe med pocket-böcker! Tog alla möjliga genrer och författare. Flera chansningar. Känner mig verkligen värd en hög böcker nu till semestern!

De två senaste dagarna har jag känt mig så rastlös på jobbet. Efter kl 15 har jag inte fått något vettigt gjort alls! I går kom min chef in med ett ärende som hon ville att jag skulle ta över "Gör ett sista ryck med det här innan du går på semester!". Hm, jag tycker jag rycker mer än jag borde med både mitt eget och andras, faktiskt...

Nu ska jag måla mina naglar (ljusrosa, jag är en trist prick) och sedan lägga mig i min ren-bäddade säng med en ny bok!

Bokrecension: När ödets stjärnor faller

De två flickorna Benny och Eve växer upp i en liten irländsk by på 50-talet och blir oskiljaktiga vänner. De är varandras raka motsatser. Benny är klumpig och osäker men tar sig igenom alla svårigheter med hjälp av sin humor och sitt glada humör. Eve är föräldralös och uppväxt i ett nunnekloster, liten och tunn, men blir ändå Bennys beskyddare. När de börjar på universitetet i Dublin får de uppleva ett annorlunda liv än det i byn. De får nya vänner, träffar unga män och upplever både glädje och sorg tillsammans.

Jag köpte denna bok eftersom jag ville bli lite Irland-smittad inför vår resa. Jag kan verkligen rekommendera den! Båda huvudpersonerna var så sympatiska utan att liksom vara alltför mesiga eller orealistiska. Alla karaktärer i boken hade både bra och dåliga sidor och det tilltalar mig, ofta är det svart eller vitt som gäller, bad guys or good guys. Det är inga overkliga och jättedramatiska händelser i denna bok egentligen utan mer sånt som alla råkar ut för någon gång då och då; olycklig kärlek, vilsenhet i livet, vita lögner som blir till stora problem, en  närståendes död... Men författaren är så skicklig på att skriva engagerande att det blir väldigt spännande och gripande att läsa om. Jag hade nog förväntat mig en mer stereotyp bok, men det var många gånger jag blev överraskad. Jag önskar det fanns en fortsättningsbok för att få reda på hur det gick sen men det verkar det tyvärr inte finnas. 

De fyra årstiderna.

Jag har nog inte riktigt vant mig vid att ha en kamera än... i alla fall inte fått en rutin på att ta bilder vid rätt tillfälle. Kameran har fått följa med överallt sedan i fredags eftermiddag men själva praktiken är det sämre med.

Detta medförde att när jag var bortbjuden på middag i söndags glömde jag knäppa bilder på maten. Slarvmaja! Vi var hos min (ena) syster på middag och fick jättegod mat, bland annat quinoa-sallad med rödbetor och fetaost i, samt coleslaw. Jag älskar coleslaw och denna var verkligen perfekt för den var inte så tung och full av majonnäs som de vanligtvis är.

Min syster har en sambo som heter Frithz. Jag är tyvärr allergisk mot honom så han får ligga och sova på balkongen när jag hälsar på.

Visst är han ganska söt? Han är väldigt rolig i sin personlighet också men jag är lite rädd för honom ändå. Nu när han är äldre är han i och för sig rätt lat och sällan på bushumör och det är skönt tycker en fegis som jag.

I går var jag och A på konsert och det var jättebra!! Vi lyssnade på en kammarorkester från Köln i St Johannes-kyrkan. De spelade först De fyra årstiderna av Vivaldi och det är ett mäktigt verk att höra live. Mitt i konserten utbröt ett oväder, ett riktigt oväder! Regnets dån hördes tydligt när de spelade svagt och i pauserna. Ibland mullrade det i bakgrunden och blixtrade utomhus. Det blev så stämningsfullt! 

Samtliga i den lilla orkestern var fantastiskt duktiga. A hade i princip inte varit på klassisk konsert innan och det var roligt att introducera honom i det. Han gillade det och var imponerad och upprymd. Efter pausen spelade de lite blandat och avslutade med ett av mina top-3 verk, en sats ur en konsert av Haydn för cello. Hur stor chans var det!?! Jag höll på att trilla av bänken när jag hörde första tonerna. Dessa har jag somnat till de senaste månaderna, jag lyssnar alltid på den en gång för att koppla av och möta sömnen. Konstigt!

Från det ena till det andra; här ser ni Physallis-plantan jag fick när jag fyllde å i maj. Den har nu börjat producera bär så att det står härliga till. Fast det är inte mogna än. Plantan dricker jättemycket så den måste vara överlycklig efter de senaste dagarnas regn.

Nu är det bara 3 dagar kvar till semestern och jag går på mina reserver. Nu ska jag sova så att min mage hinner skärpa sig innan det är dags att gå upp igen. Godnatt på er alla!

Utflykt på Österlen.

I går sken solen och vi hade utflykt i sikte. Min tidigare nämnda vän T var hemma på semester på Österlen och henne ville vi givetvis passa på att träffa så vi bestämde oss för en Österlen-tur.

Jag älskar Österlen! Jag har familjeband dit på mammas sida och jag och A gifte oss där i höstas, precis som många generationer i vår släkt gjort innan oss. Doften av hav och tång är underbar, mitt hjärta börja slå långsammare när jag känner den.

Det är ju inte bara målet som är meningen utan även vägen, brukar det ju heta. Det stämmer faktiskt! Vägen mellan Malmö och Österlen är ett mål i sig. Se vad vackert säden böljar sig. Skånsk jord är riktiga grejer det! 

Vi mötte upp T inne i Simrishamn där vi gick en promenad. Usch, vad mycket folk! Vi körde vidare upp till Kivik och åt på Blåsingsborg. Vi satt på en lugn och skön innergård i skuggan av murar och träd. Svalt och god mat.

Sen körde vi ner till Skillinge för lite efterrätt. Tänk att de har Glassfabriken där med!! Jag provade Äpple och Kanal-smak. Smakade äppelkaka. A gick runt och fotade lite medan jag och T snattrade och andades in havsluft.

När vi hade lämnat av T som hade en tid att passa åkte vi till Brantevik. Och vad såg vi där?

Jo, en mink som lekte kurragömma med oss! Den stack fram huvudet lite här och var i piren och liksom smög nyfiket på oss. Jag har aldrig varit så nära en mink. men den var gullig.

I Brantevik började det blåsa lite och molnen drog ihop sig. Jag älskar att känna blås, det känns som livet! Det kom kastvindar som nästan kastade omkull mig. Sen körde vi hem genom fälten medan vi lyssnade på musik som jag hade valt!

Detta köpte vi på en butik utanför Skillinge. Det är te med citronmarängpaj-smak (???) samt äppelmust,det är bara pressade äpplen där i, varken socker vatten eller annat. Den var mumsig!

Jag har förresten köpt en kamera. En Nikon som är lila. Jag är kass på att ta bilder (se t.ex. ljuset på nedersta bilden samt mink-bilden) eftersom A är så intresserad av foto. Men jag tänkte jag kunde lära mig hjälpligt i alla fall.

Nu ska jag cykla och köpa lite blomster!