Howth och Malahide

Nu, mina små vänner, är Knutten tillbaka efter sina strapatser. Jag har så mycket att berätta att jag gör det lite peu en peu, tänkte jag. Och inte i kronologisk ordning utan så som det faller mig in.

Vi bodde på ett hotell i centrala Dublin och gjorde kortare och längre utflykter därifrån. 

En dag åkte vi med tåg ut till kusten norr om Dublin, ungefär 5 mil uppåt.

Först kom vi till en liten by som heter Howth. Det är en halvö livnär sig främst på fiske. Först tog vi en promenad ut på en pir. Massor av fiskebåtar låg förtöjda och la ut och in medan vi var där. Måsarna svävade över båtarna, de hoppades nog på gratis-mat!

Sen såg vi ett berg en bit från hamnen och bestämde oss för att gå upp. Det var HÖGT! Högre än vi trodde men utsikten gjorde mödan värt!

Här ser man själva byn lite på håll. Husen som låg mellan byn och toppen var ju inte så dumma alls, de klättrade verkligen på klippväggarna. Tänk att leva så nära havet och naturens krafter! 

Som ni ser stupade det verkligen rakt ner! Havet var turkost och klart, nästan som medelhavet. Det regnar väldigt mycket på Irland och det syns på alla växter, framför allt blommor, som växer överallt.

Här ser man hur högt det är  när man jämför med den pyttiga fiskaren där nere. Jag fick svindel, men fick svälja rädslan till förmån för de hisnande vyerna.

Sen åkte vi vidare norrut till en by som heter Malahide. Norr om Malahide ska det också vara jättefint tydligen, men tåget vände i Malahide varje tur och vi fattade inte riktigt varför först. Hade det gått hade vi gärna åkt vidare upp. Sen fick vi reda på att ett par dagar innan så hade bron över floden rasat strax efter Malahide station -medan tåget körde på den! Tåget klarade sig med en hårsmån. Det ironiska var att veckan innan hade bron blivit inspekterad av en ingenjör och fått toppbetyg. Måste varit en kompetent ingenjör...! 

I Malahide finns ett slott...

...som har ägts av samma familj sedan slutet av 1100-talet. Kan ni tänka er!? Vi gick en guidad tur där inne men blev ganska störda av gapiga amerikanska pensionärer. Varför tror amerikaner i allmänhet och pensionärer i synnerhet att det är okej att prata högt trots att alla amdra vill lyssna? Det måste ju fattas nå't i förmågan att förstå... eller att uppföra sig... vi upplevde detta fenomen gång på gång. Att barn pratar rakt ut ibland kan jag ju förstå, men vuxna? Och alltid amerikaner!?

Slottet var i alla fall fint och hade två spöken, en vit dam samt en liten dvärg. Dvärgen hade en egen ingång i vissa rum. Han visade sig när något hände med slottet som han inte höll med om, oftast när förändringar var i görningen. 

Den siste arvtagaren av slottet dog i februari och sedan dess har staten ägt det. Lite snörpligt slut för släkten Talbot kan jag tycka, som nu klarat sig i 800 år!

Sen traskade vi in till byn som inte låg i skogen vid slottet utan vid kusten. Små söta radhus blandades med stora flådiga villor och överdådiga trädgårdar.

Så kom vi ner till stranden...

...och det började ösregna! Inte en millimeter av Knutten var torr. Men efteråt så uppträdde den mest fantastiska målningen av naturen själv... svarta tunga moln blandades med solens strålar som letade sig fram. Tidvattnet drog undan rask takt och vattnet var turkost. Ett litet näs sköt ut från stranden och lyste illgrönt. 

Jag har nog sällan upplevt något så vackert att se på. Mitt stora bekymmer var "hur ska jag kunna fånga detta på bild och hur ska jag kunna berätta om det och ändå göra det rättvisa?". Maken lyckades ganska bra som ni ser men verkligheten var snäppen vassare ändå. Som grädde på moset var vi ensamma på stranden på grund av ovädret som just varit. Hela situationen kändes magisk!

Detta var A:s favoritdag på hela resan och jag håller med om att den innehöll många svårslagna bilder och upplevelser. Tänk att det kan vara så vackert ett par mil utanför en storstad och att det är nästan helt gratis..!

Det är skönt att vara hemma igen. En vecka räckte bra även om jag redan är sugen på att åka tillbaka till Irland och se mer.

Gissa om det ska bli skönt att lägga sig i sin egna säng nu!?