Trevande vår på Österlen.

Ja ni, man kan inte tro att det är mitten av maj! Detta till trots så gav vi oss ut på Österlen-äventyr igår. Vår vän C följde också med och det var kul att visa henne alla platser som ligger mig (oss!) så varmt om hjärtat.

Först körde vi till Vitaby kyrka för att sätta blommor på mormor och morfars grav. Där fanns redan gul-lila violer och jag matchade det med lila dvärgnejlikor och en annan mörklila blomma. Gulligt! De hälsade till er alla i K-familjen och S-familjen. Vi tog en sväng in i kyrkan också, det var ju där vi gifte oss för 1,5 år sedan!

Den ligger fantastiskt vackert. Kommer man upp på höjden ser man ut över Brösarps backar, himlen och havet.

Efter det gjorde vi en klassiker och åkte till Brösarps Gästgifveri. Vi åt porterstek med gräddsås och lingon. Rejäl middag som passade bra en sådan ruggig dag. Efteråt satt vi kvar efter att alla andra lunchgäster åkte, och drack te.

Jag skrattade så att jag fick kramp i magen!!

Vi behövde gå av oss den mäktiga maten och detta gjorde vi vid Haväng.

Vatten som forsar är så mäktigt! Rogivande och dramatiskt på samma gång. 

När man bara hör havet, vattenfall och fåglar så trivs jag jättebra. Det känds som om vi var ensamma i världen!

Vi satt oss ner på heden som var mjuk av mossa och blommor. Blickade ut över kullarna och havet och kände frid!

Såna här sötingar fanns det fullt av. Vad är detta för blomma?

Och detta?

Lyckliga de som får hänga på heden varje dag och känna sol och regn och lyssna på havet och vinden!

Regnet hängde i luften hela dagen men det var ganska varmt.

Här hade man kunnat sitta ganska länge, va?

Nästa stopp på vägen hem var den lilla by som min mormor och delvis min mamma växte upp i.

Här i hamnen har jag badat och lekt mycket! På stranden bakom badade vi i iskallt vatten och byggde sandfästningar. Morfar var väldigt förtjust i att ta med oss ut på piren där vi tittade på båtar och havets kraft. I höststormarna slog vågorna ibland över piren!

Det mesta var sig likt.

Små stilleben som vittnar om det centrala i livet i en liten fiskeby.

På vägen hem var vi tvungna att stanna, fotografen ville föreviga den trevande våren!

Livet går och kommer igen!

Och vem hade blivit förvånad ifall man såg ett par blyga troll kika fram bakom stammarna? Eller om ett skogsrå smög förbi genom löven...? Underbart i ordets sanna betydelse!

En mysig och fridfull dag med två personer som är mig kära! Och tack så mycket till den ene av dem för lånet av dessa fina fotobevis :)

Idag öser regnet ner. Ingen gräsklippning eller häckklippning idag som planerat. Tur att det finns jobb i tvättstugan som alltid väntar troget...