1:a advent.

Helgen har gått i advents tecken. Förberedelser och firande.

Vi har plockat fram krubban och placerat ut karaktärerna. Möblerade om bland dem ett antal gånger tills jag kom på; vem mer än jag bryr sig?! ;)

Hilma inspekterade lammet och godkände det hela.

Sen var jag och A ute på hemligt uppdrag! Vi åkte till hans jobb och satte in en julgran och klädde den. I flera år har han sagt att det passar med en gran där och alla har hållit med men ingen har orkat bry sig om det. I morgon möts kollegorna av A med glöggen varm, julmusik och denna syn:

Stämningsfullt!  Hoppas att de blir glada och överraskade.

I dag har vi haft glögg-bjudning här hemma. I går bakade jag därför kokoskakor och citronkola. Tre sorters tryffel gjorde vi också, minttryffel, kaffetryffel och konjakstryffel. Jag gjorde också små ädelost-fyllda dadlar. De var mumsiga!
A är ju en glögg-älskare av rang så han hade laddat upp ordentligt;
Allt gick inte åt, det kan jag garantera! ;)

Nu ska jag se en dokumentär om Piotr Anderszewski.

Kalkon och cidersås.

På jobbet pratade vi om fredagsmat. Alla utom jag sa att de inte alls är intresserad av att laga mat på fredagkvällar. De tar något enkelt och snabb-lagat eller tar de hem lite thai-mat eller sushi. Jag är precis tvärtom! Efter jobbet på fredagen är det så kul att botanisera i affären medan man finular på något som man kan koka i hop.

I dag blev det kalkonfilé. Köpte med en burk äpplecider hem för äpple och kalkon är godis ihop. Väl hemma stekte jag lök och äpple i smör. Efter ett tag hällde jag på cidern och lät det koka ihop. En timme senare fanns en smakstark syrlig sås kvar i kastrullen.  I med lite vispgrädde så blev middagen en höjdare.

A sa om och om igen att jag måste skriva ner hur jag gjorde så att vi kan göra det igen. Så jag antar att det bidde godkänt.

Nu kanske ni tror att jag alltid tycker att jag lagar jättegod mat. Det gör jag inte. I söndags lagade jag en fisksoppa som inte funkade alls. Varken då eller i matlådan. Usch, jag vill inte tänka på den ens.

Det första jag tänkte på i morse var att i morgon är det sovmorgon! Jag behöver inte ens få sova så länge, bara jag slipper ge mig ut i kylan och regnet. Varje morgon önskar jag att jag fick sitta kvar vid frukostbordet och läsa tidningen.

Och dricka te! Och tända ljus!  Jag behöver verkligen koppla bort jobbet några dagar. Vi har så mycket att göra och den dominerande känslan är otillräcklighet. Hela veckan har chefen tjatat om att jag ska jobba i morgon. Men jag orkar inte. Det ska bli så behagligt att bara vara hemma i min lilla bubbla och göra adventsfint och förbereda inför söndagens glöggbjudning.

Nu ska jag lägga mig och läsa nya Allt om Mat, det var julgodis-reportage i!!!

A får en idé.

Trots att min käre A har naturen emot sig (han är blond) så har han då och då sina ljusa stunder. Som i helgen när han knäckte en två år gammal nöt; var ska vi göra av våra växtvänner på vinterhalvåret? Vissa växter mår bra av att stå lite svalt och vila några månader om året. Vi har prövat att ha dem i källaren men där är det för mörkt. Vi har prövat i österläge men där är det för varmt och så vidare. Så slog det A att vi ju har en vind med ett vindsfönster; svalt och ljust! Ett blomsterbord ordnades.

Här ska gänget sussa, dricka läsk och ha det allmänt gött tills vi bestämmer sig för att de är välkomna ner igen. Det är ju även så att vissa växter inte ser för roliga ut under vintern, bladlösa och skruttiga. Deras dekadens går i skov, oftast under vinterhalvåret, och då får jag bara städa efter dem och de känner aldrig för att blomma. Detta är nu inget som jag säger till dem personligen -viss taktkänsla har jag -men jag är glad att jag slipper se dem. (Så akta er ni med skov, så jag inte slänger upp er också på vinden  -ni vet vilka ni är...).

Sen över till en annan liten gynnare...

Vår absolut egna chiliplanta! En frukt har den producerat. Snart ska jag skörda den och laga till den i ett recept där den verkligen får glänsa. Jag är djupt imponerad över att det faktiskt kom en frukt från det pyttiga fröet jag sådde.

A har i kväll varit ute och plockat upp ännu flera kroppsdelar från syrénen. Vilken massakrer! Nu börjar han få ordning på det men den sista stocken får nog pappa fixa med sin motorsåg.

Nu ska jag äta en macka och se på Halv åtta hos mig. Det är roligt! Någon som såg förra veckan? Den där Peep var ju en riktig lirare!

Med magen full av drömmar.

Tung tristess och svår apati har hängt över mig idag. Oroväckande nära att somna  på jobbet i brist på annat. Fick öppna fönstret och göra en igloo av mitt kontor så att jag skulle hålla mig vaken. På mötet erbjöd jag mig att föra protokoll för att hålla sömnen på avstånd. Ni fattar att detta har varit en måndag helt utan energi och charm. Inget "det där lilla extra". Orkade inte ens bli irriterad när någon ringde och skällde på mig för att jag hade fattat ett beslut. Det är ju liksom det jag gör på jobbet, fattar beslut. Överklaga då. 

Lyckligtvis har jag en oerhört förstående make som med ens ser hur det står till en regnig måndag i november med alldeles för mycket att göra. Han trollar fram kakor och te. Negerbollar gjorda på boveteflingor och starkt earl grey. Vägen till mitt hjärta går igenom magen. Ni anar inte hur fet (och lycklig!) jag kommer vara när jag är gammal gumma. Nu ska jag lägga mig med magen full av Drömmar och bollar och lyssna på regnet. 

Snabb-påfyllning av liv och luft.

I går bar det av på utflykt till Österlen. Vi har inte varit där på länge nu och det är nödvändigt att andas in havsluften och känna tångdoften regelbundet, annars förtvinar själen och det är ju ingen höjdare.

På vägen dit stannade vi på Österlen-choklad. Jag köpte hemmagjord choklad-fudge. Jag är en gottegris men OJ vad mäktig den var! Två bett och sedan var jag mätt. Det är väl så när det är riktiga grejer de bakar på. En del julklappar införskaffades också.

Väl framme var vädret kallt och rått trots den klara dagen. Ingenstans känns vinden så kall som där. Det är ett kärvt klimat och en kärv vegetation vilket tilltalar mig. Mina förfäder (förmödrar också för den delen) måste varit av segt virke som höll ut långa vintrar i det rå-fuktiga vädret.

Luch-paus blev det som vanligt på Brösarps Gästgifveri. Vi var där för exakt ett år sedan och jag åt exakt samma sak;skånska revben med äbblamos, rödkål och gräddsås. Varför ändra ett vinnande koncept liksom!? Denna rätt har en så perfekt kombination av sött salt och surt.

Maten var underbar men som en sten i magen. Promenad blev den givna aktiviteten efteråt. Det höll på att skymma och ljuset vid havet var förtrollande. Visst ser bilden ut som en akvarell?

(Det är A som tagit den.) Vi gick en lång runda i mina släktingars hem-by och jag visade A var vi lekte som små och berättade anekdoter och mindes vad vi lekte. Mörkret föll snabbt och vi fick pinna på för att hålla oss varma.

Inte ett levande väsen syntes till, det kändes som om vi var ensamma i hela byn sånär som på mormor och morfar som osynliga smög efter oss och var glada för besök.

Innan vi körde hem åkte vi tillbaka till kyrkan (där vi gifte oss!) för att se om ljusen vi tänt vid graven fortfarande brann. Det var mässa i kyrkan och marshaller brann runt kyrkan och längst med uppgången. När vi kom på höll såg det mäktig och vackert ut. Ljusen vi hade tänt brann också för fullt. Vi sjöng för morfar som fyllde 95 (!) i veckan och körde sen hem fulla av liv och trötthet.

Bamses julkalender inköpt.

Kan knappt fatta att det är helg! Denna vecka har varit så lång, mörk, arbetsam, blöt, blåsig och upprörd!  Nu är det ett par dagar av sovmorgon, elda i öppna spisen och dricka te. Ska verkligen försöka koppla bort stress och krav och väckarklockor.

I kväll prövade vi något nytt på tallriken, nämligen varmrökt fläskfilé. Mumsigt och bekvämt. A älskar potatisgratäng så jag är lite trött på det nu efter 8 år men ikväll offrade jag mig. Vi smaksatte med vitlök och Västerbotten-ost och det passade bra till den rökta smaken. Kommer nog servera fläskfilén någon gång när vi ska ha gäster och inte har så mycket tid att för förbereda.

Hilma och Helmer fick gurka tillmiddag för de är ju vegetarianer. Helmer tog några bett och bestämd sig sedan för att han var sömnig. Så sömnig att han inte hann över middagen innan han somnade...

Haha, Skal-Skrutte kommer ha kramp i låret i morgon!   <3

I dag efter jobbet gick jag och spanade på de första julklapparna. Det blev inga men jag sonderade terrängen och kände mig lite för i utbud och priser. Kom fram till att julklapps-handeln redan verkar vara i full gång. I affärerna spelades det julmusik och pyntet hängde överallt. Jag köpte en Bamse vilket jag gör en gång om året -nämligen i november. November-numret innehåller en julkalender och det finns ingen kalender som är så fin som Bamses! Det är en sådan som består av en relativt tom bild från början och vartefter man öppnar luckorna kryper mysiga och roliga julbilder fram. Jag har räknat dagarna med hjälp av en i över 20 år, då är det kvalité!

Vansinnigt stormigt ute och på jobbet.

Titta här vilka fina prylar vi köpte i helgen! Vi hade presentkort på Cervera sedan bröllopet och vi shoppade en hel del; pajformar och suffléskålar från Le Creuset, en liten Margarethe-skål, en gjutjärnspanna, bullformar med hjärtan på samt ett kokboksställ. Finast av allt var två linnehanddukar men dem behagade A tydligen inte föreviga så dem får jag visa en annan gång.

Ojoj vilken uppslutning på min tävling! Ungefär hälften av er svarade rätt, jag åt fisken och A grytan. Jag får lotta en vinnare!

I dag stormar det ute och något sorgligt har hänt. Vår fantastiskt vackra gamla syrén som ramar(ramade) in grinden och trädgårdsgången har vält. Den har inte knäckts utan bara böjts ner. Jag möttes av en dramatisk syn där trädet hade vält över hela häcken och vår fina brevlåda. En del av trädet låg ute i korsningen och grenarna spretade åt alla håll. Det såg skadat och ledset ut. A har precis varit ute och sågat av några strategiska grenar så att det inte ska blockera grinden och trottoaren. Han sa att det gjorde ont att se alla hundra årsringar sågas sönder. Vinden tjuter riktigt och sköldpaddorna var pigga och lyssnade uppmärksamt när jag kom hem. De känner nog av lufttrycken.

I dag har jag varit helt vansinnigt arg på jobbet. Min chef fick uppleva mitt heta humör. Men det är alltid bra att säga vad an tycker så blir man inte bitter. Jag blir även vansinnigt trött av att vara arg så nu ska jag sova. Det tycker jag att ni också ska göra, eller kryp ner med en bok och lyssna på vinden och livet. Boken i inlägget nedan kanske?

Bokrecension: En liten hattaffär på hörnet.

När Ellie Matthews mamma dör står hon plötsligt som ensam ansvarig för hennes gamla hattaffär i hjärtat av Dublin. Men förändringens vindar blåser över Irland och hattbranschen är onekligen ett osäkert kort - vem köper egentligen en hatt i dag? Dessutom vill ett företagskonglomerat riva alla butikerna på gatan för att bygga en stor galleria, och Ellie måste bestämma sig: Ska hon följa i sin mors fotspår eller ska hon acceptera det generösa erbjudandet och sälja?

Trots att den stilige advokaten Neil Harrington avråder henne bestämmer hon sig slutligen för att våga ta språnget och behålla affären, och intresset visar sig vara oväntat stort för hennes unika design.

Brätten och band, fjädrar och flor blir snart viktiga ingredienser i hennes nya tillvaro och kundregistret växer snabbt. Mängder av kvinnor visar sig vara på jakt efter den perfekta hatten för bröllop, modevisningar och fester. På kuppen får Ellie ta del av, och blir ibland direkt delaktig i, kundernas stora ögonblick och de otroliga historier som förde dem dit.

Samtidigt fortsätter turbulensen i hennes eget liv när hon möter den spännande rockmanagern Rory Dunne. Kärleken slår till och hon är lyckligare än hon någonsin varit. Men inte ens den mest magiska hatt kan skydda ett vidöppet hjärta.

En hel-mysig bok som går under genren "må-bra-bok". Egentligen handlade den inte om något speciellt mer än Ellies liv, kärleksbekymmer, vänner och hattar. En råd tråd finns väl men ingen jätte-rafflande. Eftersom vi nyligen var i Dublin var många av ställena bekanta och det är ju alltid ett plus. Tycker absolut att man kan ha denna bok som en trevlig höst-bekantskap i regnrusket, en helg på soffan. Och jag blev SÅ sugen på att skaffa en hatt! Det var fascinerande och läsa om olika kreationer och fakta om hattar. Synd att det inte finns så många användningsområden för hattar bara... För att inte tala om den bedårande utsidan -och utsidan lovar ungefär vad insidan ger. 

Tisdags-quiz

I dag var Knutten på lunchdate med sin make. Frågan som följer är... vem åt vad?

Halstrad lax med gräddkokt spetskål och friterad grönkål.

Cassoulet på lammkorv och rökt sidfläsk med tomat och kokt potatis

Som vanligt ligger finfina priser i potten -en tapas! Hittills leder Johanna med 2 poäng/tapas. Att inkassera när man vill.

I dag har jag bakat drömmar men har ännu inte smakat. Känner mig inte helt hundra. Det är ofantligt unikt att jag bakar nåt som jag sedan inte smakar. Hoppas inte att jag ska bli sjuk.

Invigning av Restaurant Grand-i-rosa.

Nu är jag ganska tjatig. Men jag måste säga det igen. Man får ju passa på när man är glad och nöjd. Jag älskar vårt kök!! Jag hade kunnat tillbringa hela helgen i det och bara njuta av att se låddämparna stänga och sortera i mitt skafferi.

I alla fall så lagade jag stek igår. Fläskytterfilé. Nu är det så att det bara är jag och min kära mor kvar i hela världen som använder sig av lergryta/romargryta i matlagningen men resultaten blir icke desto mindre lyckade för det. Så här kommer ett tips:

Blanda ett par teskedar ingefära med 3 dl koncentrerad äpplejuice och ett par matskedar fond. Läg ner i grytan. Lägg även i morötter, syrliga äpplen och purjo. Sätt på locket. Stek i ungefär en timme på 200 grader (kött-termometer får ni ombesörja själva). Ta ut köttet. Häll av all vätska. Späd denna med grädde och ni har världens godaste sås. Seriöst alltså! Sötsur, väldigt smakstark. Slut på tips.

Smakrik mat med minsta möjliga ansträngning.

Bakade även in köket. Experimenterade fram muffins med smak av...

pepparkaka! Håll i hatten, snart är det jul! Oj vad det osade i köket dock. A sa att jag luktade blodkorv. HAHA! Det måste vara nejlika han kände.

Det var länge sen jag var ute i min (slotts)trädgård. Jag behöver verkligen frisk luft och dagsljus. Förberedelser inför vintern påbörjades. Systern hade snällt nog räfsat upp stora lövhögar förra helgen. Dessa slängdes nu och det såg så prydligt ut på gräset så!

Sen var det dags för mina fjäderklädda vänner att få sitt säsongs-häng öppnat.

En splitterny restaurang i rosa ("Restaurant Grand-i-rosa")invigdes med frön, bröd och äpplen. Alla viktiga namn inom fågelvärlden var där och minglade med lite gratismat i näbben. Efter premiären la jag äpplena på marken så att koltrastarna kan tassa fram och smaka på dem. De är ju lite blyga, ett liv i rampljuset bland röda mattor och blixtrar är inget för dem.

När syster var i Amsterdam och slog runt köpte hon present till mig, tulpanlökar! (Vad annars??!) Dessa är nu nedgrävda i väntan på våren. Blått och rosa, fin kombination tycker jag.

Fredagen den 13, min turdag!

I dag är det fredagen den 13! Ojoj, detta bådar inte gott, tänkte jag. Men vad jag inte visste var att detta skulle bli min lyckodag!

9,27 i förmiddags när jag satt och jobbade flitigt ringde de från Gastro-mottagningen på MAS. De meddelade att resultatet från mitt senaste kalprotektin-prov var jättebra! Helt klart inte frisk men definitivt på väg åt rätt håll. Åååå!! Ni anar inte vad lycklig jag är! Jag känner mig oövervinnelig! Många gånger har jag känt mig bättre men då har jag lurat mig själv och det har alltid visat sig att mitt mående inte korrelerat med provsvaren. De senaste veckorna har jag känt mig bättre och bättre men har knappt vågat hoppas. Äntligen är det på gång! Precis vad jag behöver efter snart 2 år i träsket.

Detta har firats! Jag åkte och handla god mat i ösregnet. Brydde mig inte alls om motvind, kyla och tunga droppar. Köpte saker som jag gillar!

Jag fyllde fläskfilé med getost och soltorkade tomater. Sen ugnsbakade jag sötpotatis och morötter till. Det saltsyrliga från osten passar perfekt med den söta potatisen. Handlade även en bunt färsk sparris som vi smörstekte. Vad skönt det är att laga mat med en rejäl ugn och spis, förresten!

A kom hem med blommor till "Friskus" som han numera kallar mig.
Vackra vaniljfärgade rosor.

Det är en bit kvar att gå men det känns fantastiskt med en medgång efter alla motgångar på magfronten på sistone. Nu orkar jag gå hur långt som helst, stoppa mig om ni kan!

Helg. Det viktigaste med helgen är sovmorgon. Det är så jobbigt nu på morgonen, att vakna till ösregn, låst och mörker, och veta att man ska ut och tampas med det. Många gånger är jag avundsjuk på sköldpaddorna som får ligga kvar hemma i det varma tysta huset...

Nu är det dags för en kopp te!

En cello-människa.

Om jag vore en cello-typ så skulle jag spela cello. Ingen tvekan alls. Nu är jag ingen cello-människa så därför spelar jag fiol. En fiol-människa är jag!

Om jag nu hade spelat cello så hade jag gärna spelat denna. Ge den en chans, lyssna på de första 20 sekunderna! Visst är det vackert?

Cello är överhuvudtaget väldigt vackert. Djupa, mörka och mer vuxna toner än en fiol. Mer klang och en aning mer vemod. Jag tänker på hösten och eftertänksamhet när jag hör en cello.

Min ena syster är en cello-människa, det vet jag med bestämdhet. Det har jag sagt sedan hon var liten, att hon borde spela cello. Jag förknippar J med cello! En vacker dag ska jag köpa en cello till henne, det kan jag inte komma ifrån. Hennes temperament är lite segt. Och försiktigt men ändå stabilt.

Min första fiollärare sa alltid att jag var en typiskt fiol-unge; mycket energi och hett humör. Och sen är jag så liten, jag hade tyckt att det kändes konstigt men ett instrument som var lika stort som jag!

Vad min andra syster är för typ vet jag faktiskt inte men vi har diskuterat detta noggrant och uttömmande. Mitt bud är att cirkeln sluts och att hon därmed konstateras vara en pianomänniska. Ödets ironi! Det kan kan man inte fly från, uppenbarligen.

Den som väntar på något gott...

Förra söndagen beställde jag böcker från Adlibris. Jag gör det emellanåt. Det är bekvämt och det känns alltid spännande att packa upp paketet och titta på böckerna på riktigt. Lite som mini-julafton.

I går kväll var jag djupt bekymrad eftersom jag ännu inte mottagit något meddelande om att böckerna var packade eller skickade. I vanliga fall brukar jag ha paketet inom en vecka. I morse låg där dock ett mail som talade om att nu är böckerna skickade. JAA! Hann bli lite orolig att jag gjort om systerns misstag och beställt hem e-böcker istället...

Boken ovan till höger är en av dem som jag har köpt. Jenny Nyströms bilder är riktig jul för mig, så stämningsfulla och fina. Boken innehåller även fakta om Sveriges jultraditioner; var seder kommer från, exempel på traditioner och minnen om jular förr. Hoppas att boken är så rolig och mysig som den verkar. Det är ju alltid lite av ett lotteri att köpa böcker man inte bläddrat i.

En annan bok som jag köpte är Det blåser på månen. Jag har de senaste 15 åren tänkt att jag ska läsa om denna och nu ska det alltså bli av. Det är egentligen en barn/ungdomsbok. Så varför? Jo, jag minns boken som så otroligt koko och märklig. Jag känner att jag bara måste ta reda på om författaren var skruvad i huvudet när han skrev den, om det finns någon dold politisk propaganda eller om den i själva verket inte var så konstig när allt kom omkring, kanske bara ovanligt fantasifull? Jag pratade med min syster om den och hon tyckte också att den var konstig och på gränsen till kuslig, bisarr, när hon läste den. Oavsett, så är utsidan väldigt vacker tycker jag. Förmedlar löften om en magisk känsla.

I dag efter jobbet var jag ute och åt med en vän. Vilket busväder! Utanför fönstret ven vinden och regnet piskade mot rutan. Det var gemytligt att sitta inne med tända ljus, äta god mat och babbla på om allt möjligt. Vägen hem var mindre angenäm men jag har inte mage att klaga när ett varmt hus och en skön soffa väntade på mig.

I morgon är det dag 2 på en kurs vi går genom jobbet, om kommunikation. Det är ganska intressant och ett trevligt avbrott i det vanliga utredandet. Tyvärr kan jag inte låta bli att tänka på att jag måste arbeta ifatt de här två dagarna någon annan gång... men eftersom jag inte kan göra något åt det är det lika bra att inte slösa energi på det.

Tjejfest och Mårten Gås!

I helgen jag varit hemma. Anledningen till att jag åkte hem var att jag var bjuden på fest på lördagen. Det var syster J och gamla barndomsbästisen (min!) C som hade kommit på att de skulle ha en tjejfest. Sagt och gjort! De anordnade alltihop jättemysigt! Vi fick goda tilltugg som de hade lagat. Lägenheten var tillmysad till max med levande ljus, pyntade drinkglas och bra musik. Vi lekte lekar och hade tävling. Alla hade fått ett hemligt uppdrag och mitt var att hålla tacktalet till värdinnorna, och det gjorde jag så gärna :) Till största delen blev det dock prat och tjatter och fniss och gapflabb. Var så nöjd över att jag tog mig tid att åka hem! Trevligt att träffa vänner jag inte träffar så ofta längre (tyvärr) som C och E, och jättekul att äntligen träffa tjejer jag nästan bara "träffat" via it.

För övrigt har helgen gått i avkopplingens tecken. Årstiden och vädret manar liksom till det. Grått och grått och grått. Underbart att komma hem till mammas mat också! Hur mycket jag själv än lagar och hur många restauranger jag än går på så får jag inte riktigt samma känsla som med mammas mat. Men det är nog något psykologiskt, tror ni inte?

I veckan är det ju Mårten Gås och detta firade vi med mammas kalkonmiddag med gräddsås, sviskon och gele. (Bilderna är lite dåliga för de är tagna med mobilen.)

Kvällen jag kom hade mamma gjort snurror av färsk lax. I mitten hade lagt cremefraiche-röra med pepparrot i. Suck, vad gott! Och vad mätt jag alltid blir där hemma.

Och ännu bättre, det blir matlåda till Knutten!

Borta bra med hemma bäst! Jag är ett riktigt hemmadjur! A hämtade mig på station runt tre och vi åkte hem till slottet. Väl hemma sa paddorna att de hade saknat mig SÅ MYCKET! Det tror jag säkert. A hade gjort fint här hemma och lagat middag. Jag tog en dusch och njöt av mitt hem och min lilla familj. 

Passar på att gratta Pappa i dag också! I morse fick han allehanda fågelgrejer av döttrarna; fågelmatanordningarm nötter, frön och så vidare. Pappa älskar fåglar!

Nu ska jag ta ett litet snack med maken. Det är nämligen så att han i 7 höstar sagt att "i år ska jag börja med julklapparna i tid så att jag är klar till advent då alla andra börjar", och ändå har det slutat med panik den 23 december. Nu är det alltså lite planering som gäller. Han ska dessutom vara borta lite i december. Lika bra att sätta i gång och gnugga de små grå cellerna.

Coq au vin.

I helgen lagade jag den första riktiga måltiden i köket. Det tar lite tid att vänja sig vid induktionshällen och alla funktioner men det är ju ett kärt besvär.

Jag lagade coq au vin, ivrigt inspirerad av vännen E som berättat att hon serverats detta härom helgen. Nu var det ju ingen tupp utan kyckling i grytan men det går nog lika bra. Den kokade i vin och vitlök länge och i slutet la jag i stekt fläsk, svamp, morötter och smålökar. Till nästa gång ska jag ta rökt fläsk, det ger nog godare sälta, vanligt fläsk blev lite lamt.

Gjutjärnsgrytan har tillhört A:s farmor och farfar. Hängt med länge med andra ord! Jag tycker att det känns mysigt och trevligt att tänka på att de haft många goda middagar i samma gryta och att vi nu tagit över den, som om cirkeln sluts liksom. Och mat som är så förknippat med (för mig i alla fall) familj, samvaro, minnen och goda stunder i allmänhet, då ger det en extra dimension att tänka på grytans historia. I vilket fall som helst så är gjutjärn GULD när man lagar mat, smakerna framträder så tydligt. Fast den är väldigt tung att hantera, det är väl avigsidan... 

I kväll har jag också lagat mat, för jag ska ha besök i morgon. Mer om de en annan dag för nu är det läggdags!

Köket.

Jag kan inte med ord beskriva känslan av att ha ett kök! Ett fullt fungerande kök. Ett rent kök. Ett fint kök. Vårt kök! Jag suckar av välbehag så fort jag kommer ner för trappan nu. Köket blev precis som vi hade tänkt oss fast ännu finare. Skön och lugn känsla. Tryggt. Fräscht. Jag älskar att vårt kök är klart!!

Så här ser det ut om man står i matrummet. 

Så här ser det ut om man står i hallen och tittar in. Diskmaskin igen!! Och induktionshäll, tänk vad tid det sparar.

Mamma och pappa har varit nere i helgen. Mamma har sytt gardiner efter mina önskemål. Visst passar de bra? Tur man har en mamma som är lite händig. Pappa målade elementen.

Bänken är av eukalyptus och kan slipas ner när den är sliten och ful.

Det är inte en tv i köket utan en micro. Liten och nätt men rymmer tillräckligt.

Olivträdet och limeträdet är omplanterade så att de ska trivas i nya köket och växa duktigt.

Japp, gott folk! Jag kan konstatera att vi rott i land projektet och att vi nu kan börja laga mat, baka och bjuda hem folk!