Sista skörden?

I går regnade det oupphörligt från morgon till kväll. Ett jämt stril som annars bara förekommer i filmer. I dag har det inte regnat mer än några skurar men det har varit så fuktigt och rått att det har känts som att det duggat smått och tätt. Min trädgård är vacker i alla möjliga färger men är inte så välkomnande för övrigt.

Min syster kom efter jobbet och hälsade på. Hon trotsade fukten och tog en runda i trädgården. I landet hittade hon lite rotfrukter som det var hög tid att ta upp. Det var nog sista skörden just från landet för i år!

Morötterna är så söta, som flera små olika individer. De och rödbetorna ska jag glacera med honung, olja och smör. Timjan ska jag också ta på. Då kan man äta bara rotfrukterna som en egen måltid. Jättegott att dippa i sur yoghurt.

Systern plockade också in en bukett blommor till oss. Som jag har nämnt innan blommar trädgården fortfarande rikligt. Vi har faktiskt en riktigt lång säsong här nere i Skåne vad gäller blommor! Mycket vatten och milda temperaturer.
Systern sätter både lavendel och rosmarin i buketten. Det doftar fräscht att ta in lite kryddiga dofter också!

På kvällen åt vi mjuk pepparkaka och drack te. Vi tände ljus och klippte ut recept. En väldigt mysig kväll. Stackars systern som fick vandra hem i regnet sen, men hon sa att hon ville...

Matrummet

I morse invigde vi matrummet! När jag kom ner till frukosten hade A tänt ljus och var i full gång med att koka ägg och göra te.

I matrummet har vi lagt ett nytt golv (samma som i köket) vilket är vitoljat askgolv. Vi har målat om väggarna så de blev vita(re) samt köpt en del nya möbler.

I går kväll packade vi in bröllopspresenter i skåpet; hackefors-servis, måsen-servis och kristall-glas.

Tänk om skåpet faller framåt!? Golvet lutar faktiskt lite! Så är det i gamla hus...

Så här ser vänster del av matrummet ut. Jag har fått packa in en miljard paket servetter i skänken och tusentals ljus i alla former, färger och dofter! :P A bara skakade på huvudet.

Det är min plats ni ser närmast. Jag vill nämligen ha koll ut genom fönstret, på fåglar och annat oknytt.

Så här ser matrummet ut framifrån med ryggen mot köket.

Det vackraste i vårt hem är (okej Hilma och Helmer, det näst vackraste) vår matrums-matta. Jag tycker att den är underbar i både färger och mönster. Det är ett djup i den! Tänk att någon har suttit och knutit den...

Så här långt sträcker sig mitt skapande. Ett fat med pumpor till skänken.

Dock frågade jag nyss A om vi inte skulle äta upp dem någon dag istället. Haha! Jag är mer hungrig än konstnär, uppenbarligen.

Det känns jätteskönt att ha matrummet klart! Vi är så trötta på tv-middagar och allt släpande i två trappor. 

Tyvärr är inte köket riktigt klart, vi väntar på en pryl från Ikea så att sista luckan kan monteras. Men det är så gott som klart ändå, vi använder det ju och har packat upp alla lådor. Köket i källaren är ett minne blott! :)

Ps: Tips till Mamsen och andra närsynta, om man klickar på bilden blir den större.

Julmust!

Nu är det års-premiär här hemma! Julmusten har börjat säljas i butikerna och jag är alltid den första att handla hem en flaska. Jag älskar must, och det gör A också. Egentligen hade jag velat hålla mig till sisådär sista veckan i november men det är ingen idé att ens försöka.

Ett must-tips är att baka bröd på julmust. Det är en höjdare! Det var mamma som kom på det en gång när han skulle baka mitt ris- och bovetebröd. Hon tyckte att det fick trist färg och hade velat ha det lite mörkare. Hon kollade igenom skafferiet och hittade julmust och testade. Brödet fick en aptitlig färg men vad som var ännu bättre var att det också blev riktigt gott! Det är något med den där sötsyrliga smaken som passar jättebra till bröd. Prova nästa gång!

Jag är ett stor beundrare av julen så det är lika bra att jag skapar en jul-etikett från och med idag. Så här års när julen börjar krypa fram lite försiktigt blir jag så fylld av förväntan och planer. Julstök är absolut inget som stressar mig, tvärtom tycker jag att det är vilsamt att handla julklappar, baka, laga mat, plantera julblommor...

I går jobbade vi idogt här hemma och sedan åkte vi och tittade på syster J som var nere i Malmö för att sjunga med i en konsert. Det var Mendelsohns Elias som framfördes. Så bra det var! Det lät så proffsigt och högtidligt och pampigt. Mendelsohns verk är rätt invecklade ren tekniskt så jag var så imponerad av både sångare och orkestern (särskilt sopran-stämman och stråkarna ;) ). Systrarnas stolthet lyste antagligen upp hela ruggiga Malmö-mörkret på vägen hem.

Nu ska jag fortsätta jobba där nere, jag plockar in prylar i skåpen efter att jag kört dem i diskmaskinen och A monterar i hop ett skåp. I går kväll var syster D här och hjälpte till att montera ihop en skänk. Inte alla som offrar en lördags-kväll på det!

Skattkammaren.

Hantverkarn har gjort sitt här hemma och vårt eget hantverkande är i princip färdigt. Jag har målat båda rummen och fyllt i små-fläckar som jag missat hundra gånger nu känns det som. A har monterat i alla luckor och skåps-inredning. Slipat bänkarna och oljat dem ordentligt.

I går var jag tvungen att vara på sjukhuset en hel del och A tog semester för att kunna vara med i början och hämta mig i slutet och sedan vara behjälplig under dagen. Mycket praktiskt ur kökssynpunkt! Han hann göra det sista i köket och nu är golvet också färdigt, han har oljat det en extra gång med lite vit-tonad olja.

Så här ser vårt matrum ut just nu, fast golvet är något vitare i verkligheten.

Och vad gjorde Knutten under tiden?

Jo, hon låg och sov ut sina starka medicamenter! Ser ni vad sött Hilma står och vaktar på matte? A kom upp i tv-rummet när jag somnat framför tv:n. Men Hilma fullföljde sin uppgift och trotsade sin vinter-trötthet för att se till att allt var okej. 

Vet ni vad vi har som morot nu när köket snar är klart? Jo, vår egen lilla Skattkammare!

Mja, det är ju egentligen en bastu (icke på-satt!) men där finns många skatter inne ska ni tro! Efter bröllopet och alla fina presenter tyckte vi att det kändes fel att ta fram allt vackert och dyrt och trycka in det i de skabbiga skåpen eller sätta fram på bänkar där det ändå knappt gjorde sig, så vi kom överens om att grejerna skulle packas upp när köket var klart. Känns så kul att kunna sätta in splitternya saker nu istället och inviga allt  i ett riktigt kök. Det är en hel servis från Hackefors, kristallglas, köksmaskiner, köksredskap, koppar, kökshanddukar i linne... you name it!

Efter jobbet idag tog jag min sista gnutta energi och masade mig (oss) iväg till Ikea. Nya Ikea öppnade i förrgår så jag hade fasat för att åka dit på grund av allt vallfärdande men det gick faktiskt helt okej! Vi lämnade tillbaka saker för nästan 3000 kronor som köksplaneraren prackat på oss i onödan (lister, gångjärn och sånt) och handlade det som inte fanns sist.

Denna helg kommer gå åt till att inreda, finputsa och flytta in. Slutet på tunneln!

Nu är jag så hysteriskt trött att jag inte ens kan tänka så det är bäst att jag slutar här.

Att vända en måndag.

Ja ni, äntligen börjar man se slutet på det här mastodont-projektet! I dag prov-körde vi spotsen i alla möjliga lägen och kombinationer. Vitvarorna hade kommit under dagen så A puttade in spisen på sin plats (den vägde mer än jag så jag hade inte så mycket att tillföra innan han kom hem). I morgon kommer den siste hantverkaren för denna gång och det är rörmokaren som ska koppla in diskmaskinen och montera på blandaren. 

Just nu håller A på att sandpappra bänkarna där nere och dessa ska vi olja i morgon. Syster D kommer och hjälper oss. Då blir det nog både målande och oljande och kanske kanske hinner vi börja med att olja golv...

Denna dag har varit en tråkig måndag. Började dagen med ett möte, en miljard timmar långt, om nya lagregler som kanske träder ikraft. När det var slut så gick vårt system sönder så vi kunde inte jobba. Sen åkte jag till läkaren och blev på dåligt humör som vanligt. När jag kom tillbaka därifrån så var systemet fortfarande kraschat så därför åkte jag hem. I såna lägen är det bra med oreglerad arbetstid. 

Jag vände dagen på några minuter! 

Köpte godis och Poirot-dvd:er. Sen kom A hem redan halv sex vilket var en kul överraskning. Vi beundrade köket och drack te. Jag fick vetekuddar i soffan och tittade på ett amerikanskt resemagasin om europeiska julmarknader. Fantastiskt skoj!! Det behövs inte mycket alls för att vända hela synen på livet.

Nedförsbacke.

I helgen har det varit jobb och jobb! Trött i hela kroppen är både jag, A och min syster.

I dagg har jag målat matrummet. Det är så tillfredsställande att se hur den smutsiga vita väggen förvandlas till fräsch och ren. Solen sken in och man såg verkligen skillnad efteråt! Syster D var dessutom här hela gårdagen och målade då taket i matrummet. Jag målade även stora delar av köket idag medan A byggde ihop inredningar till lådor och skåp samt satte på de sista luckorna.

Vårt kök just nu ser ut så här...

...och så här...

... så det är kanske inte konstigt att vi känner oss motiverade och jobbar på flitigt! Vi är så trötta på att diska i tvättstugan och att leva på mat som kan tillverkas med hjälp av micron eller äggkokaren. Och att sitta i tv-rummet jämt och äta. Men nu är det nedförsbacke tills det är klart!

Att lära sig att tycka om något.

Jag har läst någonstans att man måste smaka vissa saker 15 gånger för att man säkert ska veta om man gillar det. Det finns en biologisk förklaring till det, vissa smaker är nämligen svårare för människan att uppfatta och därför tar det tid att vänja sig.

Tror ni att man kan lära sig tycka om något?

Jag tror det, bergis! Det finns en hel del saker som jag rynkat på näsan åt första gången jag åt dem. Men jag har gett dem fler chanser och det har gett resultat.

Jag har även läst att i 19 fall av 20 är det man inte tycker om helt socialt betingat, ett inlärt beteende. Det är inte själva smaken i sig man ogillar, man bara tror det (eller skyller på det). Det kan bero på att man tycker att det ser äckligt ut, ha en obehaglig konsistens eller påminner en om något man vill glömma. 

Kontentan av detta är att det är ju väldigt få saker som man faktiskt kan tycka illa om i matväg när det väl kommer till kritan; när man har kommit över allt som man tror man tycker illa om och allt som man faktiskt inte smakat vid 15 olika tillfällen så är det ganska få saker kvar, eller hur? Jag blir alltid oerhört skeptisk när folk räknar upp en lång lista på grejer de inte vill äta.

En sak som jag har lärt mig att äta är ingefära ( se ovan!). Jag har stött på det då och då i livet och aldrig gillat det, men långsamt kom jag över någon spärr och nu är det tvärtom; när vi äter sushi är det ingefäran som går först! Den har en svår och komplex smak men när hjärnan väl accepterat den blev den först intressant och sedan något att längta efter.

Annars ogillar jag grapefrukt och musslor. ;musslor för att de ser snuskiga och smutsiga ut. Och så är de sega. Jag får dåliga associationer. Grapefrukt eftersom jag inte kan med den bittra smaken. Men, jag tror inte att jag har smakat grapefrukt 15 gånger än så jag kämpar tappert vidare, då och då ber jag maken om en smakbit. Och jag kan ju faktiskt inte direkt säga att jag inte gillar musslor, bara att de, som sagt, känns snuskiga och är sega. Så vi får väl se...

Ps: Ingen i familjen behöver bli nervös, sojan är förstås inte min utan tillhör honom som tål den.

Höstens stormsteg.

Här är det tvära kast mellan sommar och vinter. Ja, jag kan nog drista mig till att kalla det vinter redan! På flera ställen i Skåne har det redan snöat och på morgonen när jag cyklar till jobbet är det bitande kallt. Att vinden blåser från norr gör knappast saken bättre; motvind och en vass kyla som letar sig in mellan knapphålen. 

Det var bara ett par veckor sedan jag plockade in smultron och physallisbär åt Hilma. Flera blommor var inne på sin andra blomning i trädgården. Jag gick enrunda i eftermiddags för att kolla läget. Nästan samtliga av våra rosenbuskar blommar igen. Hoppas att de har klarat sig nu genom dessa nätter trots minusgrader. Idag såg de intakta ut i alla fall. Förvånansvärt många blommor i rabatterna och i krukor blommar fortfarande men det är nog bara en tidsfråga när de ska somna in. 

Fåglarna kommer nog snart att bli hungriga och då är jag första fågelvän att mata! Jag har ett sprillans nytt rosa fågelhus som ska invigas snart. Då blir det party här i trädet ska ni tro!

Köket går det framåt med. Snickaren är klar med sin del. I morgon kommer målaren och målar klart vårt nya innertak och därefter ska elektrikern montera spotsen. Sen är det bara eget jobb kvar; måla väggar, olja golvet, olja bänken och skruva på handtag. Vi kommer att ha fullt upp hela helgen! 

Om detektivromaner.

Om man ska köpa en pocketbok och går till pocket-avdelningen finner man att minst hälften av alla böcker är deckare. Man kan dra slutsatsen att deckare tillhör den mest populära genren. Väl så. Jag är en person som läser mycket populärlitteratur och ändå kan jag inte hålla reda på alla dylika författare och upptäcker ständigt nya. Kreti och Pleti pysslar ihop små värdelösa böcker. Men vem är egentligen deckardrottningen? Jo, det är ju självklart Agatha Christie. 

Agatha Christie skriver pusseldeckare av världsklass. De är precisa i sin information, varken för mycket eller för lite. Hon anstränger sig inte för att lura läsaren utan ge oss alla ledtrådar vi behöver. Ändå lyckas vi sällan. Hon skrev alltså riktiga pusseldeckare. Lösningar som ter sig självklara när man väl vet om dem. Färgstarka karaktärer. Humoristiska. Förnuft och intuition i ett. Raffinerat!

Och varför finns det då inga Christie-böcker som pockets? Det kan man verkligen fråga sig. Deckarnas deckare! Hon har fått ge plats åt andra deckare som är ungefär en tiondel så bra. Många av dagens deckare är skrivna av riktiga klåpare. Bihandlingarna upptar 90 % för att förvilla läsaren samt hålla läsaren någorlunda intresserad genom hela boken. Själva gåtan är det oftast klent bevänt med. En långsökt historia man inte ens hade kunnat gissa sig till. Berättelsen är kryddad av diverse tekniska termer och ofta massor av råhet. Både svenska, amerikanska och engelska deckare har samma sjukdom. Jag fattar inte att de kan sälja så mycket. Tröttnar inte folk? Har någon någonsin löst någon av gåtorna? Fanns ens chansen? Jag har läst många sådana där och det är inte många som jag hade velat beteckna som deckare ens, mer som romaner om en polisstation eller dylikt.

Jag tycker att det är sorgligt att Christies böcker få stå tillbaka för dessa skitböcker. Författarna är ofta dagssländor och böckerna går inte att skilja sinsemellan 2 dagar efter man läst ut dem. Det är inga rediga grejer alls. Det som gör mig upprörd är att det finns så många exakt likadana historier som står och tar plats. Jag har aldrig läst en raffinerad nutida deckare. Spännande romaner, ja. Karin Fossum skriver t.ex. oerhört mästerligt (få kommer dock upp i hennes kalibrer). 

Jag tycker att det är sorgligt att se hur deckare av låg kvalité jämförs med Agatha Christie (Eller Doyle för att ta ett annat exempel). Folk verkar tro att vem som helst kan skriva en deckare och uppenbarligen kan ju vem som helst få en utgiven men det är också allt. Man måste ha ett väl utvecklat tänkande för att skriva en deckare. Inte bara en idé om att mörda en miljard människor på makabra sätt och blanda i lite diskbänksrealism. Nej nej så går det inte till.

Visst finns det en del hyfsade svenska deckare man knappast någon som har ens en chans att konkurrera ut en äkta pusseldeckare. Någon sådan har mig veterligen inte författats på länge. Bra, nu har jag lättat mitt hjärta angående detta som brytt mig så länge! Frågan kvarstår, hur får man böckerna tillbaka till affärerna?

Höst i Blekinge.

Fredag är alltid skönt men i sådan röra som vi har i slottet just nu så gjorde vi bäst i att fly fältet. På fredagskvällen brummade jag, A och Syster D åt hembygdens marker.

Hösten har kommit något längre där uppe. Vyn utanför mamma och pappas fönster var fantastisk! Havet framför en kustrand av träd i alla möjliga färger, allt från ljust grönt till gult och rostrött. Vi kom ganska sent på kvällen och mamma hade gjort gryta på älg, råddjur, vildsvin och kantareller. Officiell höst-mat i vår familj!

Så här ser min hemstad ut! Det är dock inte just i detta område jag är uppvuxen.

Riktigt kallt var det utomhus. Och riktigt kallt ska det bli i veckan även här nere i Skåneland. I morgon får jag göra ett par snabbryck i trädgården för att rädda mina små vänner. Olivträdet får komma in på övervintring, liksom azalean. Många av sommarens växter har vissnat så dem slänger jag på komposten. Physallisen producerar fortfarande bra med bär så den får stanna ute så länge den tål eftersom den är ettårig. Känns lite hemskt att bara lämna den åt sitt öde och möta vintern men så är det i livet.

Så här ser min hemstad ut By Night. I går kväll åt vi middag på en restaurang för att fira att min farmor och farfar fyllt år. Restaurangens utsikt var det ju inget fel på!

Här är jag och lilla farmor, man kan nog inte påstå att vi är så lika. Och jag ser som vanligt ut att vara 12 år gammal. Farmor fick en talbok av mig och A, som vanligt ungefär...  ;)

Till huvudrätt åt jag kyckling med parmaskinka och mozzarella. Det var helt okej men inte mer än så. Helt klart godkänt men inget jätteavancerat (sett till det priset..!). Efterrätten däremot...

... var värd varenda krona! Pannacotta med bärkräm. Och i mitten av pannacottan gömde sig en stor klick kolasås. Så sött men så gott!

Här är mina systrar! Visst är J lik Leila, alltså hon som bakar i tv?! Jag tycker att de är himla lika. Och de är lika ljuva i sättet.

Sen blev Knutten sömnig och började bete sig som den tolvåring hon ser ut som.

Och då var den nog dags att åka hem!  ;)

Vi körde på förmiddagen idag efter en lån härlig frukost. Regnet stod som spön i backen så det var bara att gilla läget och tända ljusen på bordet. Mamsen hade bakat smarrig limpa till mig som jag avnjöt ljummen. Söndagslyx!

Hemma i kaoset igen men jag ska absolut inte beklaga mig eftersom det har gått så snabbt med renoveringen . Mycket bättre och fortare än vad vi någonsin kunde drömma om.  :)

Nu ska jag äta ett Cox Orange!

Allt i sin ordning.

Dag 4 i renoveringen är till ända. I morse överlämnade vi en karta på var vi vill ha våra spotlights. Under dagen drog elektrikern kablar till dem ställena. 

I morgon kommer förhoppningsvis det nya innertaket på plats. Sen hoppas vi bara att snickaren får tag på en målare som kan komma lite snabbt och putsa det så det blir likadant som i matrummet.

Nu är golvet i princip färdiglagt också. Lister fattsa såklart och vi ska även olja in det en extra gång innan användning,

Förhoppningsvis kan målaren även dra över våra väggar också så att vi själva slipper, just nu ser de ju inte för fräscha ut.

Andra torsdagen i rad då städningen gått på en timme! Inte underligt eftersom vi numera bara städar övervåningen. Men nu ser jag nästan fram emot att städa köket och matrummet, känner mig så motiverad!

Vad säger man om nobelpristagaren i litteratur då? Ja, inte vet jag. Har aldrig hört talas om människan men hon är säkert väldigt duktig. Hoppas att det kommer ut en tunn bok av henne snart så att jag får provläsa. Jag har faktiskt inte hört någon i min bekantskapskrets som hört talas om henne sedan innan. Alla på jobbet stod som frågetecken när beskedet kom. Så då är det ju som det ska vara med vinnaren! ;-) Allt är i sin ordning!

Denna vecka har gått snabbt, delvis eftersom jag inte jobbade i måndags men även för att det har varit fullt upp. På jobbet har jag just nu så mycket att göra, jag hatar oreglerad arbetstid! Känns som om jag alltid jobbar 200 %. Hemma har A bankat skåp och jag skött det övriga. Så allt har gått i ett i ett sedan vi drog igång köksprojektet först på jobbet och sedan efter jobbet. Därför väntar nu sängen och en vetekudde på skrutt-magen. Sov gott! 

En skatt från min skatt.

Till och från under mitt och A:s liv ihop har vi haft högläsning tillsammans. Vi har nästan alltid valt en ganska "lätt" bok som man kan lägga ifrån sig en vecka och ändå komma in i efter en sida igen. Oftast har det blivit böcker som vi läst när vi var yngre; ett gediget antal Astrid Lindgren, Gripes hela Skuggserie och böcker av Roal Dahl. Vi varvar ner bra genom högläsning och det är himla mysigt att kvälls-läsa tillsammans då och då i stället för var för sig som vi oftast gör.

Pappersbröllop var det vi firade. Vad passade då bättre, tänkte A, än att ge oss en bok? A överraskade mig med ett jättefint exemplar av Skattkammarön. Den är illustrerad i vackra akvarellbilder och ganska tjock. Detta är nog en av få klassiker som jag inte läst någon gång. Vilken bra present, något som får oss båda att slappna av och ha det gott och något som är till oss tillsammans. Är inte böcker en oslagbar gåva i nästan samtliga fall?! Och jag är svag för vackra böcker, sådana man kan sitta och bläddra i och titta i, bara njuta.

Det bankas och skruvas det skåp på nedervåningen så nu får jag lägga mig och läsa själv istället. Agatha Christie väntar!

Fult och ännu värre.

Nu ska ni få se hur fult vårt kök var innan vi rev det. Ni kommer därmed inse vidden i fulheten. Jag blir mentalt stressad när jag ser det. Förstår inte hur man kan ha så här dålig smak! Planlösningen är bara sämst! Bredvid ugnen kunde man inte stå och jobba . Köksön var klumpig och vi slog alltid i huvudena i fläkten.

Ni ser hålet under ugnen? Ja det var där diskmaskinen bodde innan den dog.

Varje gång vi har svabbat golvet har det lossnat nya sjok av fodmassa. Hur vi än städade så kändes det aldrig riktigt rent. 

Här är köket och matrummet. Rummen ska nu få ett gemensamt golv så att det känns mer enhetligt.

I går var det undersökningsdags på sjukhuset så jag var hemma av och till. Hantverkarna kom kl 7 och det var spännande att se framstegen timme för timme!

Så här såg det ut i går kväll. Köksön är ett minne blott, yeeeey!! Taket är höjt 30 cm. Här går det undan!

I dag när jag kom hem var det betong över halva huset. Blir helt galen av lera och damm inomhus, började torka direkt. Man kan dra slutsatsen att de murat och spacklat idag.

Snacka om kaos! Men nu kan det ju bara bli bättre, eller hur!?

För ett år och en dag sen.

I går, den 4 oktober, var en speciell dag för mig och A. Då hade vi nämligen varit gifta i ett år! Det känns konstigt att vara gifta, men inte på ett negativt sätt. Jag tänker på att man i hela sitt liv pratar om "när jag blir stor..." och "när jag ska gifta mig..." och så plötsligt så är man framme vid den dagen att man faktiskt har gift sig!

Vi valde att gifta oss i oktober eftersom båda älskar hösten. Färgerna är bedårande vackra, luften är hög och klar. Hysterin från sommaren har lagt sig och det subtilt vackra får en chans.

Dagen då vi gifte oss var kall och solig och helt prefekt! Vi gifte oss på Österlen liksom de flesta andra på min mammas sida, i samma kyrka som mamma, mormor, mormors mor och så vidare.

Österlen är en väldigt romantisk plats. Landskapet är vackert och vilt, husen pittoreska och byarna idylliska. Havet präglar omgivningarna på ett skoningslöst sätt. Att vi då dessutom har en anknytning hit var bara grädden på moset.

Festen fick vi av våra föräldrar och den blev exakt som vi önskat oss. Maten var delikat, gästerna hade kul till klockan 4 på natten och festlokalen i en gammal herrgård var smyckad så fint så att vi tappade andan. Det bästa på hela dagen var nog att vi verkligen insåg vilka människor som finns runt omkring oss. Våra familjer som slitit dag och natt för att allt praktiskt skulle gå i lås, som inget hellre ville än att det skulle bli dagen vi drömde om. Och alla våra vänner på ett och samma ställe, som var där för vår skull. Det var en mäktig känsla som gav oss en livslång tacksamhet för de vi omger oss med.

Maken då?

Honom träffade jag för snart 8 år sedan när vi båda hade börjat juristprogrammet, vi kom i samma klass. Mitt spontana intryck var att han var bullrig och självsäker. En kväll kom jag att prata mer med honom och mitt intryck förändrades genast. Jag visste inom två veckor att jag skulle gifta mig med honom, det är sant! Jag är väldigt målinriktad och vet vad jag vill. Jag visste att jag aldrig skulle träffa någon bättre.

Jag tror att om jag skulle fråga folk vad de tror att jag föll för så kommer 9 av 10 att svara "intelligensen", för att han är väldigt intelligent. Jag tröttnar aldrig på att diskutera med honom och jag värdesätter hans åsikter och tankar väldigt högt. Min respekt för honom är stor. Men det jag faktiskt föll för, är hans snällhet. Jag vet inte om jag träffat någon som är så snäll som han och på det sättet är han min förebild. Som inte är missunnsam eller avundsjuk. Som faktiskt alltid försöker hjälpa andra trots att han är trött eller inte har tid. Han skryter aldrig annat än med glimten i ögat. Han vill alla väl och såna människor är det ont om. Därför, visste jag att jag ville dela livet med honom.

Själv är jag inte lika snäll, men jag försöker!

Och jag har definitivt bättre humor än vad han har!

Ja, så det var den sliskiga historien om oss men inget är en överdrift dock

 självklart rent subjektivt.

Vårt första år som gifta har varit en stor prövning men inte en enda gång har det gått ut över vår relation. Han håller mig tryggt både om ryggen och i handen och vi spanar åt samma håll!

Ettårig bröllopsmiddag.

I går firade vi att vi idag varit gifta i ett år! Detta firades med restaurangbesök. Och ni vet vad det betyder... quiz! Vi tog alltså tre rätter var så varsågoda och gissa.

Vem åt...

Lammstek i korv, morot, tomat och rödvin

Röding, fänkål och karamelliserad lök

Brässerad högrev med persiljerotspuré, rotselleri och pepparrot

Råbiff

Löjrom

Sallad med pumpa och smörstekta kantareller

Hilma och Helmer delade på en sallad de luxe och uppförde sig exemplariskt under hela kvällen iförda sina nystärkta kråskragar.

Ps: Om ni inte kan gissa får ni istället gissa på vilken rätt som var godast. Givetvis smakade vi från varandras så jag vet!

Kladdmajan får en överraskning.

Ja! Äntligen fredag! Tröttaste veckan på länge! Efter vår helg var jag mör och inte blev det bättre av allt vi hade att göra på kvällarna efter jobbet.

Det var en trött Knutten som cyklade hemåt i stormen i eftermiddags. Jag hämtade posten och fick se ett konstigt paket i lådan... Det var en liten låda, en kartong, med oss på, mig och A! Lite bisarr känsla, det klickade inte först. Bilden kändes bara väldigt bekant...

Lådan var adresserad till mig så jag öppnade den innan jag låst upp ytterdörren. I lådan fanns världens gulligaste hälsning!

Min tärna och hennes pojkvän hade skickat ett Grattis på bröllopsdagen-paket! Det låg små delikatesser i. Jag blev så rörd. Så himla omtänksamt! Vilken överraskningen och vilken kärlek. Tack tack tack!

Idag var det dags för inköp av vitvaror. Min make har en tendens att jobba en hel del så därför parkerade jag på sängen i väntan på honom och kvällens planer. Det var blåsvart på himlen och stora droppar föll. Jag gottade mig i ny tidning, jordgubbs-te och fin musik. Hilma låg bredvid mig och myste.

Tidningen var lite tråkig denna gång eftersom det nästan bara handlade om vin. Ett användbart reportage fanns där dock, det handlade om viltkött. Eftersom föräldrarna har skog blir det en del viltkött och det är alltid kul med nya recept eftersom vilt är lite "smalt" och svårt att variera.

Senare dundrade A in genom dörren och vi åkte iväg på kvällens uppdrag. Vi köpte alltihop på Elgiganten i Electrolux. Ännu en punkt att bocka av på kökslistan. Phu! Den blir kortare och kortare. De största inköpen är nu gjorda. I morgon väntar inköp av kakel och belysning.

Kvällen avslutades i soffan med idol och glass. Glass med chokladsås är den absolut godaste efterrätten! God chokladsås får man om man tar lika stora delar vatten, kakao och socker och kokar upp. Stark och skållhet!

(Oj vilken kladdmaja jag är!) (Och nej, jag orkade inte hela portionen... ögat vill mer än magen!)

Nu ska jag sova och ladda inför denna slutspurt innan renoveringen drar igång. Min mage har inte riktigt hängt med denna vecka så förhoppningsvis blir det ett par lite lugnare dagar så att den får sin del av energin. Det är härligt att gå och lägga sig nu när det är kyligare i huset och sängen känns varm och välkomnande.