Ja ni, äntligen börjar man se slutet på det här mastodont-projektet! I dag prov-körde vi spotsen i alla möjliga lägen och kombinationer. Vitvarorna hade kommit under dagen så A puttade in spisen på sin plats (den vägde mer än jag så jag hade inte så mycket att tillföra innan han kom hem). I morgon kommer den siste hantverkaren för denna gång och det är rörmokaren som ska koppla in diskmaskinen och montera på blandaren. Just nu håller A på att sandpappra bänkarna där nere och dessa ska vi olja i morgon. Syster D kommer och hjälper oss. Då blir det nog både målande och oljande och kanske kanske hinner vi börja med att olja golv...
Denna dag har varit en tråkig måndag. Började dagen med ett möte, en miljard timmar långt, om nya lagregler som kanske träder ikraft. När det var slut så gick vårt system sönder så vi kunde inte jobba. Sen åkte jag till läkaren och blev på dåligt humör som vanligt. När jag kom tillbaka därifrån så var systemet fortfarande kraschat så därför åkte jag hem. I såna lägen är det bra med oreglerad arbetstid.
Jag vände dagen på några minuter!
Köpte godis och Poirot-dvd:er. Sen kom A hem redan halv sex vilket var en kul överraskning. Vi beundrade köket och drack te. Jag fick vetekuddar i soffan och tittade på ett amerikanskt resemagasin om europeiska julmarknader. Fantastiskt skoj!! Det behövs inte mycket alls för att vända hela synen på livet.
Nej jag vet få som har sån positiv livssyn som du, med tanke på omständigheterna. Din blogg visar ju inte en bråkdel av vad du går igenom... här handlar det om att fokusera på det positiva! Ett smart sätt att klara vardagen på.
SvaraRaderaJag kan ju göra vissa avundsjuka och säga att jag har sett bilder på köket, och det är SÅÅÅ fint!! Om ett par dagar kan ni börja med storkoken!
/Sis!
Hej!
SvaraRaderaVar egentligen på vg till sängen men kikade in och såg att du skrivit och kände att jag bara måste svara dig!
Efter att ha druckit en liten cider efter så många alkoholfria månader så måste jag säga att jag inte kände särskilt mycket. Konstigt nog. Trodde nästan jag skulle bli asberusad av bara tanken..hehe.
Usch och fy, jag avundas inte dig. Koloskopi är det värsta som går att göra, tycker jag. Jag har ju själv haft azatioprin och Humira som kombination och det brukar vara en rätt bra sådan. Jag fick azatioprin för många många år sedan och då funkade den kanonbra på mig. Sedan blev det bara värre och värre och den blev ett kombinationspreparat med diverse. men det hade ju inte så stor effekt på mig. Vad jag förstått det som så var min inflammation steroidberoende. Hur har du det med kortison? Brukar du äta det? Det kan ju vara så att azatioprin kan ge effekt. Personligen hade jag nog valt att kombinera med metotrexat som känns lite kraftfullare. Om jag ska vara hemsk och säga en nackdel så är det att det tar några månader innan man får full effekt av både azatioprin och metotrexat. Men det är kanske värt att vänta på om op är nästa steg.
Om man diskuterar en loop, är det en avlastande stomi du kommer få då? Var sitter din inflammation?
Svårt att råda dig eller så. Men jag kan ju bara se på mig själv och då är stomi det bästa. Men givetvis så önskar man ju att medicinerna hade bitit på..
Hoppas verkligen det går bra för dig på torsdag, ska hålla tummarna.
Stora stora kramar!!
Jag håller med din kära syster. Du har verkligen en positiv livssyn, vilket är himla kul. Jag brukar fråga Johanna hur du mår osv sist sa hon att jag skulle fråga dig, vilket jag borde. Man är lite feg bara. Men hur mår du?
SvaraRaderaJag är jätte nyfiken på köket, jag antar att JOhanna syftade lite på mig. Jag är ju alltid så nyfiken av mig.
Vad mysigt det lät, du är en positiv kvinna!
SvaraRaderaLycka till i morgon! Jag håller alla mina tummar och ser till att alla tassar också hålls! Tänker på dig! Kram
SvaraRaderaSka absolut tänka på dig i mrogonbitti! Har du haft en massa jobbiga förberedelser idag? Elsa har gåförbud i morgon, hon ska hålla tassarna ;) hehe.
SvaraRaderaÄlskade, hatade kortison. Usch vad jag känner igen mig! Det är så skrämmande. Aldrig att jag kunde komma under 20 mg. Kortisonberoendet var ännu ett skäl till operationen. I dagsläget har jag haft kortison i kroppen i 26 månader...helt sjukt!
När får du prata med kirurg/medicinare härnäst? Du vet var du hittar mig om du skulle vilja ventilera eller bara "kräka av" dig!
Sköt om dig! kramar
Vi undrar, både jag och Elsa, hur har det gått? Har hållt tummar och tassar så vi är rent utmattade! Kramar
SvaraRaderaSkönt att dagen slutade bra i alla fall, hellre en dålig start än ett dåligt slut =)
SvaraRadera