Wicklow Mountains.

Det jag såg fram emot mest att se och uppleva under resan var bergen i inlandet. Sydväst om Dublin ligger ett stort bergsområde som heter Wicklow Mountains. Det finns inga samhällen där inne direkt utan mest bondgårdar. Det lilla jag hade sett visade gröna kullar med betande djur och stora nivå-skillnader. Förra onsdagen åkte vi dit.

Vädret var väldigt regnigt den dagen så sikten var inte prefekt. Jag tycker inte att det gjorde något. När vi kom inåt i landet och kullar och berg började resa sig i fjärran tyckte jag att det såg magiskt ut!

Dimman hängde lågt och bergen såg ut som ett sago-landskap. Jag tänkte på Harry Potter, Sagan om ringen och om gamla foksagor man läste när man var liten.  Det fanns mycket betande djur, speciellt får. Kan nog tro att de hade det bra där, mycket käk och öppna vidder att traska omkring i!
Hösten hade redan kommit dit och färgerna hade förändrats lite. Rönnbären var mogna.

Det regnar ungefär 100 millimeter i månaden i bergen! Inte underligt då att det är så grönt överallt. Jag har aldrig sett så många olika gröna nyanser. Var man en vände sig så prunkade, blommade och växte det. Mest träd, mossa och gräs förstås men även mycket blommor. 

Vattnet som faller i bergen måste ju ta vägen någonstans. Berget kan inte suga upp allt regn så vattnet hittade egna vägar. Det forsade, porlade och droppade överallt. Bäckar, vattenfall, floder och sjöar.

Landskapet såg orört ut, som om någon människa aldrig hade varit där innan. Jag trodde knappt att det gick att hitta sådana platser längre och framförallt inte några mil utanför en storstad! Hade jag sett älvor dansa mellan trädstammarna där inne hade jag knappt hajat till...

Vi stannade till i Glenadalough ("dalen mellan sjöarna" på gaeliska) där det fanns ruiner av ett kloster. Klostret grundades på 400-talet och förstördes ungefär 1000 år senare av engelskmännen. En hel del stora ruiner fanns kvar, bl.a. resterna av en katedral. Här och där lver hela området stod kors och gravstenar, på många växt det mossa men man kunde ändå tyda vad som stod inhugget. Det fanns även ett 30 meter högt torn.

I detta försvarade sig de stackars munkarna, framförallt från våra landsmän, vikingarna! Dörren satt 5 meter upp för att ingen skulle kunna överraska dem när de sov. Tyvärr rökte vikingarna ut dem i stället så dörren hade liksom ingen större funktion. Fler gånger anfölls klostret men det byggdes alltid upp igen. Folk borde skaffa sig bättre hobbies än att slakta munkar och slå sönder kloster, kan man tycka.

Hela kloster-platsen låg så vackert! Inbäddat i grönska, bäcken slingrade sig mellan byggnaderna och bergen omringade hela platsen.

På hemvägen stannade vi en liten by som heter Avoca. De har Irlands äldsta väveri, ungefär 400 år gammalt! Vi fick gå in och titta i väveriet. Ullen kom från får i trakten, den kardades och spanns på plats. Massor av olika kulörer färgades garnet i och sedan vävde dem, allt i samma lilla hus. De hade även en liten affär, i vilken jag kunde gå hur länge som helst!

Vi hittade en dunder-fin filt men inte rätt storlek :( A köpte en halsduk och jag en parfym i creme-form (de säljer lite annat också, uppenbarligen; tvål, ekolgiska syltar, godis och keramik. I väldigt liten skala men ändock!) med doft av ros! (What else!?)

Detta var vinnar-dagen för mig på hela semestern, jag dras verkligen till sådant landskap. Öppna vidder men inte kargt utan inbäddat i gröna mjuka kullar, ljung och vatten. Det kändes som om vi var ensamma i världen och att tiden stod stilla. Jag har nog bott i berg och dalar i mitt tidigare liv...