söndag 6 september 2009

Bokrecension: Tom O'Briens dotter.

  För Clare, yngsta dotter till Tom O'Brien, och läkarens son David,är den lilla idyllen Castelbay på femtiotalet bara en trist håla. Clare är lärarens favoritelev och hon får det hett eftertraktade stipendiet för vidare studier i Dublin. David är förutbestämd för hägre studier och att bli läkare - men inte i hemstaden.

Men ödet vill annorlunda. Clares och Davids vägar korsas så småningom och leder tillbaka till Castlebay. Dit är trots allt vägen lång och fylld av dramtiska upplevelser.

Ännu en bok av den irländska författaren Maeve Binchy. Jag erkänner, jag har fastnat ordentligt i Binchy-träsket! Personerna är ännu en gång mänskliga och levande och ofta mycket sympatiska. Verkliga. Att läsa om "vanliga människor" brukar få mig att tröttna efter tre sidor, men detta är något helt annat. Aldrig har "vanliga människor" varit så intressanta och sympatiska. 

Denna bok var lite mer vuxen än den förra, och lite mer dramatisk. Slutet är öppet och sånt blir jag galen på, speciellt när man verkligen tycker att man har lärt känna personerna. 

Sammanfattningsvis kan jag säga att anledningen till att jag tycker om Binchys böcker är att hon på ett enkelt sätt förklarar att alla människor, hur enkla de än syns vara, är komplexa varelser och ingen är god eller ond -man är bara människa. Vägen till helvetet är kantad med goda avsikter, man gör så gott man kan och slumpen och tillfällena spelar större roll än vad man kanske räknar med.

3 kommentarer:

  1. Hur många böcker har du betat av denna sommar? Alltid lika trevligt med dina små recensioner, det gör att man får upp ögonen för en massa nya böcker =)

    SvaraRadera
  2. "vägen till helvetet är kantad med goda avsikter", det är så sant så man får ont i magen.

    puss från pyro!

    SvaraRadera
  3. Tusensköna: Huh, det blir ett par... recenserar väl en av sju kanske?? Får väl summera bokboken (bokbokbokslut!!) i slutet av åren i bloggen.

    SvaraRadera