Bokminnen.

Minnen är gött att ha. Jag samlar på bra minnen för man vet aldrig när man kan behöva dem. Mina favoritminnen handlar ofta om böcker. En bok som gett mig en viss känsla eller gjort ett visst intryck som jag sedan kan tänka tillbaka på och vila i. Jag minns känslan jag upplevde medan jag läste och den hittar tillbaka.

Ett sådant bra läs-minne är boken Agnes Cecilia -en sällsam historia av Maria Gripe. Det är en mycket överväldigande bok på sitt anspråkslösa sätt. Hela boken igenom finns en suggestiv stämning. Den kommer sig av att man inte vet om det är verklighet eller inte. Historien bygger på något som jag är (som ni vet!) så svag för och det är gränsen mellan naturligt och övernaturligt. Finns det en gräns eller är det samma sak? Eller är gränsen individuell? Företeelser som våra förfäder för 200 år sedan fann övernaturligt är idag naturligt eftersom vi nu kan förklara dem. Är något övernaturligt bara för att vi just nu inte kan hitta svaren? I denna bok blir man inte riktigt klok på det ena eller det andra och läsaren får själv avgöra vad som är slump och vad som är meningen liksom vad som är verkligt och inte. Men det är en ungdomsbok med lättfattlig historia som fortsätter att fascinera mig som vuxen. Jag satt ute en stekhet sommardag och läst den, ändå fick jag kalla kårar längst ryggen och vände mig oroligt om gång på gång. Jag älskar känslan av att vara "mitt emellan", då det känns som om svaren faktiskt är inom räckhåll. 

En annan bok jag älskar att tänka tillbaka på är Magdalena på Stjärneholm av Inger Kullenberg. Syster J fick den en jul och hon sträckläste den. Jag kastade lystmätna blickar på utsidan -visst är den mysig!? -och längtade efter att få utforska insidan. Och den var lika mysig fick jag upptäcka! Den handlar om en flicka och hennes bror som bor på en herrgård på 1800-talet. Små äventyr inträffade, allt från spöken till besök av konstiga släktingar till konfrontationer med fattiga människor utanför herrgården. Jag vet inte hur många gånger jag läste den men åååh! vad jag längtar efter att få läsa om den. Känslan av trygghet och gemytlighet jag fick. Min nyvunna insikt i världens orättvisor och om hur det var "förr i tiden". Tänk vad många timmar denna bok gett mig och tänk vad många gånger jag refererat till den i tanken!? En bok behöver inte innehålla suggestion och mystik, ibland räcker en bra historia gott!

Kort sagt; böckernas historia  i all ära, men det är känslan och minnena de lämnar som verkligen blir en del av mig! Något bortom själva handlingen...