Astrid Lindgren.

Något av det svenskaste som finns måste väl vara Astrid Lindgren? Alla svenskar har nog ett förhållande till henne och hennes böcker.

För mig är hon fortfarande en av mina absoluta favoritförfattare. Jag inledde min läsar-karriär med henne -Pippi Långstrump var den första "kapitelboken" som jag läste när jag var 5-6 år, det minns jag väl. Mina systrar läste ofta hennes böcker för mig och vi hade även flera av dem på kasettband.

Det fantastiska med Astrid är att hennes böcker kan läsas av människor i alla åldrar och i alla faser av en personliga utveckling. Jag får fortfarande nya aha-upplevelser av hennes böcker, nu förstår jag dem på ett annat plan än innan. Är det inte en konst att kunna skriva böcker som bara ger och ger nytt efter många år? Böcker som kan läsas på flera olika nivåer, av både barn och föräldrar.

Vilka är då mina favoriter? Ja ni, detta har jag tänkt på många gånger... men som solklar etta kommer

Madicken

Varför? Antagligen kan jag relatera mest till henne. En lycklig flicka som lekte halvt ihjäl sig med sin syster i ett stort hus och i en stor trädgård. Tillsammans med systern upptäckte hon världen; krig, fattigdom, avundsjuka och orättvisa. Ständigt med mamma och pappa i bakgrunden som förklarade och förlät. Jag ser mycket Madicken och Lisabeth hos mig och mina systrar och mycket Junibacken i vår familj. Levde tryggt och kärleksfullt men blickade ut mot stora vida världen och försökte förstå.

Nummer 2 är Pippi Långstrump!

Här vet jag at jag skiljer mig från mina systrar. Jag bara älskar Pippi! Hennes förmåga att klara sig själv, svälja klumpen i halsen och ta ut svängarna i livet. Dessutom är Pippi en hjältinna, och såna finns det inte gott om för små barn -hjältar var alltid pojkar!

Jag tror även att jag fascinerades av det fantasifulla kring Pippi. Sockerdricks-träd, en apa med kläder, Kurrikurridutt-ön och resan dit och givetvis hennes märkliga hus. Jag tröttnar aldrig på att se Pippi på tv heller!

Nummer 3 brukar växla lite, här trängs Bullerbyn med Ronja och Bröderna Lejonhjärta. Jag får nog välja Ronja ändå.

När jag var liten ville jag alltid klä ut mig till henne om det var maskerad. Hon var så häftig med sina skogskunskaper och sitt mod. Ofta lekte vid Ronja och bodde i grottor och samlade vitmossa. När jag läst Ronja i efterhand så tycker jag att det är en rätt tung bok, jag grät flera gånger när jag läste om Ronjas komplicerade men starka relation till Mattis och hur hon slits mellan det trygga hemmet och självständigheten, viljan att göra egna val och lära sig vad som är rätt. Huvudhandlingen är väl egentligen att Ronjas liv sätts i gungning när hon upptäckter att allt inte är svart eller vitt utan föräldrar kan också ha fel. Måste man följa sina föräldrar då och vad händer om man säger emot? Kan man ha en relation ändå?

Det är snart exakt 8 år sedan Astrid dog och vi är många som sörjer henne. Jag tror att det finns en Ronja, Emil, Lotta eller Tjorv i alla barn!

Det vore skoj att höra vilka favoriter ni har! :)

Tre systrar som lekte halvt ihjäl sig på trygga "Junibacken"

Sov gott, det ska jag göra.