Bokrecension: Blå dahlia

Tillsammans med sina två små livliga söner flyttar den unga änkan Stella tillbaka till sina barndomstrakter i södra USA. Här har hon fått både bostad och jobb på det anrika Harper Handelsträdgård. Hon avskräcks varken av huset eller av dess ägarinna; den stentuffa Roz Harper. I närheten bor också den oborstade men snygge landskapsarkitekten Logan Kitridge. Snart inleder Stella och Logan en het romans. Men det finns någon som inte är glad åt deras kärlek? Ett kvinnligt andeväsen stör ofta Stellas nattsömn. Kan det vara någon som tidigare bott på Harpers Handelsträdgård? Vad har hon för ett förflutet som inte lämnar henne någon ro?

Ja, ni kan säkert gissa varför jag ville läsa denna bok... helt klart på grund av andeväsenet som omtalades på baksidetexten. Jag har inte tidigare läst något av denna författare men sett hennes namn här och där på bok-reor och pocketböcker. Lite nyfiken har jag varit, därför bestämde jag mig för att chansa.

Sammantaget kan sägas att boken var en riktig semester-bok! Lättläst och underhållande. Ganska fånig emellanåt, allt är lite väl sött och romantiskt för att vara verkligt. Den är väldigt amerikansk; stereotypa könsroller, småstadsidyll, jakten på det perfekta livet... Men, den är mysig att läsa! Jag ryser behagligt när spökkvinnan nynnar vaggvisor i den gamla fina herrgården om nätterna. Berättelsen utspelar sig på en plantskola och hur gemytligt är inte det för en sådan som jag? Boken är tydligen en första del av en triologi, jag kan tänka mig att läsa de kommande delarna, särskilt som gåtan om spöket aldrig blev riktigt löst...