Det är väldigt lätt att ge upp saker. Man kan ge upp värderingar, planer, byggprojekt hemma, relationer, tråkiga böcker... och växter. Det är bekvämt att ge upp saker. Strunta i att lägga ner tid energi och tankar, strunta i att kämpa. Men hur vågar man egentligen ge upp när man inte vet säkert att man gör rätt? Alltså, bättre att försöka lite för mycket än lite för lite.
Växter. Jo. De har en själ för mig. Vissa mer än andra. Det känns sorgligt när jag ser att en växt är utom räddning. Oftast slänger jag den då och köper nytt. Men det är inte alltid jag kan med det.
Vårt lime-träd till exempel. Det kom i vår ägo som bröllopspresent av en mycket kär gemensam (numera!) vän, E. E var den enda som tänkte på att ge oss en växt i present. En växt till det växt-älskande paret, en växt som skulle omhuldas och näras och skötas genom åren precis som vår relation. Självklart kom det spinn på det, äckliga små-bovar som fick vår lime-planta att tappa blad för blad... det var sorgligt!
Men jag kunde inte slänga det. Jag sprayade intensivt med såpa-vatten. Det struntade de i. Jag sprayade med betydligt mer barnförbjudna insektsprodukter. Inget resultat. När våren kom med sina varmaste dagar återstod en väg: hospis. Jag satte ut limen utomhus i en halvskuggig men lä hörna. 1 % av mig hade väl inte gett upp, för jag fortsatte att vattna. Sakta men säkert började det att återhämta sig.
Ni ser, det lever i allra högsta grad!
En betydligt oviktigare växt är min azalea. Jag köpte den inför första advent eftersom jag älskar azaleor och denna var stor som en jätte. Ju mer desto bättre, vet ni. Den tappade alla blommor men jag hade envist kvar den. Det var nog mer på grund av tur än omtanke. Den hade varit lätt att slänga och tacka för säsongen, vilket alla rådde mig att göra. Men när jag såg hur limen återhämtat sig fick azalean också åka på semester. Inom en vecka blommade den så här!
Växter är som livet. Om man ger upp något kommer man med 100 % säkerhet att misslyckas.Då har man bestämt sig för det. Om man fortsätter kämpa mot alla odds är det inte 100 % att man misslyckas. Valet är enkelt, eller hur?
(Och jag kommer hela mitt att titta i backspegeln och vara nöjd över att jag inte ger upp.)
Ja, har man bara lite jädrar anamma i sig så.... Det är jag mycket slarvig med, jag väljer i vissa fall den bekvämaste vägen... Omedelbar vinst/njutning, men kanske inte så bra långsiktigt sett.
SvaraRaderaVi har alla våra svagheter. (Vissa kanske något fler än andra dock, haha...)
/Josissy.
Very good, that´s my girl. Du är en kämpe på alla plan.
SvaraRaderaPuss från mor
Hej!
SvaraRaderaJag klarade 3 timmar på jobb och sen fick jag åka hem igen med en väldigt orolig mage så nu ligger jag här och slappar. Är så trött på detta men tror verkligen inte jag tåler Imurelen för jag mådde inte bra sist heller på den. Får väl ha fatt i Mag och tarm i morgon.
Jag hejar på han som har en son och sen han jesse (snowboards killen)
Hur har du det annars?
KRam
Hej igen. Måste verkligen säga att du skriver så himla fint i din blogg så man blir varm i hjärtat! Tack för underbar läsning
SvaraRaderaäntligen någon som fattat, fått så många kommentarer jämt om "men varför har du den där kvar" om olika växter. men det är väl skillnad på varför man har dem, vissa har dem för syns skull, andra för att det tycker om dem.
SvaraRadera