fredag 22 maj 2009

Bokrecension: Katedralen vid havet

1300-TALETS BARCELONA är en stad i förändring. Pesten skördar offer, kriget närmar sig och inkvisitionens straff väntar alla kättare. Samtidigt pågår byggandet av folkets katedral: Santa Maria. Katedralen vid havet är en storslagen äventyrsroman för alla och den har redan tagit Spanien, Italien och Nederländerna med storm. Nu introduceras den i övriga Europa samt i USA. Den unge Arnau Estanyol växer upp i staden och vi följer honom från hans lekar kring katedralens bygge och på hans flykt från ett liv i fattigdom till samhällets högsta topp när han drygt femtio år senare som rik man är med och inviger katedralen. 

Hur sammanfattar jag mitt omdöme gällande en bok på över 700 sidor? Svårt, men jag ska försöka. Denna bok var en berg- och dalbana både vad gäller handling och kvalitet. Boken borde ha delats upp i två eller tre kortare delar i stället. Tempot växlade väldigt mycket. Ibland hände jättemycket på bara några sidor och på de ställena blir berättelsen väl tunn, för på andra ställen händer bara småsaker och dessa redogörs del länge och väl för. En jämnare berättelse med stadigare grund önskade jag boken igenom. Ibland hade boken ett oerhört rikt och målande språk, det beskrev staden, stämningen och människorna på ett skickligt sätt som ingav den rätta "jag är där"-känslan. Andra gånger var språket tyvärr nästintill kioskroman-likt. Hade författaren helt enkelt för bråttom med boken? 

Jag är väldigt historiskt intresserad och blir jätteglad när det kommer romaner som vilar på bra research och speglar en intressant era. Just spansk medeltids-historia har jag intresserat mig för det senaste halvåret så boken var vältajmad för min del. :)  Beskrivningarna av samhället i Barcelona med omnejd under 1300-talet är verkligen bra. Lättsam information om vardagsliv värvas med redogörelser för juridik, krig och storpolitik. En annan sak som var ett plus i kanten var var boken utspelade sig, för stora delar ligger även utanför Barcelona upp mot franska gränsen och in i sydöstra Frankrike det vill säga i Katalonien. Där har jag varit!! För ett par år sedan bjöd mina svärföräldrar oss till Perpignan och vi åkte runt en hel del i det fantastiska landskapet runtomkring, lika vackert som intressant. Vi flög faktiskt till Barcelona och körde upp längst kusten -precis samma väg som karaktärerna i boken vandrar vid flera tillfällen. Det känns alltid lite mäktigt när man kan relatera på det sättet.

Handlingen då; det hände mycket! En spännande bok. Fascinerande levnadsöde som tenderade att bli lite overkligt stundtals. Action, sociala relationer och mer konkreta röda trådar som till exempel huvudpersonens karriär varierades det flitigt mellan, bra upplägg! Det var en historia man verkligen förlorade sig i men som jag skrev ovan hände det ibland lite för mycket för att man skulle kunna smälta allt.

Följande var jag mycket kritisk mot och detta drar tyvärr ner det sammanlagda betyget: kvinnosynen. Författaren i övre medelåldern verkar vara ett gubbsjukt äckel. Samtliga av de kvinnliga huvudpersonerna var först och främst sexobjekt. Samtliga hade oooooerhört "läckra" kroppar (alla givetvis med kurvorna på rätta ställen och långt hår) vilka de gärna utnyttjade för att få männen dit de ville. Samtliga blev våldtagna minst en gång och samtliga individuella berättelser om kvinnorna byggde just på detta. Jag tycker att det är äckligt när en gubbe 50 + beskriver en tolvårig flickas bröst och påtalar hur otroligt eggande kropparna hos flickor som just kommit in i puberteten är. Och jag tycker att det är äckligt med personer som förskönar prostitution. Osmakligt! En kvinna som figurerade i boken som en stark karaktär med ett intressant levnadsöde som inte var relaterat till sex och det faktum att hon var kvinna vore uppfriskande, oavasett hur hon och hennes bakdel var skapt fysiskt. Jag förstår var författaren ville komma i olika delar -att kvinnor hade det svårt på den tiden och att sex var ett maktmedel -men författaren verkade själv tycka att kvinnor i första hand går på jorden för att behaga männens reptilinstinkter, det föll platt.

Sammanfattningsvis: en bok som jag är glad att jag har läst för den var ett litet äventyr och jag lärde mig väldigt mycket. Men författaren var inte så duktig. Honom gillade jag inte.

2 kommentarer:

  1. Det var en oerhört välskriven recension. Väl motiverade synpunkter och bra strukturerat.
    Får se när jag orkar läsa boken. Kanske samtidigt som Mi läser Shantaram...

    Bök

    SvaraRadera
  2. Hoppsan, det var en recension som hette duga! Välskriven är det minsta man kan säga! Tror inte jag ska läsa boken, 700 sidor låter mastigt. Nä, ska läsa klart Ranehags nu först och främst.

    Jag har länkat hit så det vill sig till att ni lägger in matbilder inom det snaraste.
    Tack för senast!

    /Sis Jo.

    SvaraRadera