fredag 8 maj 2009

Spirea-restriktioner

Fredag! Helt underbar känsla att komma hem från jobbet och veta att man har en helg framför sig. A funderade på grill i eftermiddags eftersom vädret var så härligt men på något sätt så kände jag en mindre aversion mot grillning just idag. Min känsla visade sig vara alldeles rätt för så fort vi kommit hem så blev skyarna ännu tyngre och det hängde lite åska i luften. Det blev en gryt-kväll, helt enkelt. Vi lagade kycklinggryta med kokosmjölk och indiska kryddor. Den obligatoriska klicken mango-chutney fick också vara med, förstås. Det smakade jättegott, till och med riset blev bra -annars tycker jag att mitt ris alltid blir trist. 

På vägen hem från jobbet gick jag förresten förbi ett blomster-stånd och jag kunde inte hålla tassarna borta. Köpte flera olika buntar, bland annat lila tulpaner. Jag är inga lila människa i största allmänhet så jag var lite rådvill när jag packade upp bunten men sen såg jag att syrénen höll på att slå ut och syrén har ju en av de mest fantastiska dofterna som finns i blomväg så syrénen blev en given kombination med tulpanerna. Lättade upp buketten med lite spirea också så att jag inte få en överdos av lila imorgon när jag kommer ner för trappan när jag vaknat.

En totalt meningslös spirea-anekdot: Min kollega tycker att det är oerhört ohyfsat att plantera en spirea-buske på en tomtgräns. Buskarna är förvisso fina och kan fylla sin funktion i en trädgård men inte som häck till grannen! Det, mina vänner, är strängerligen förbjudet. Ändå, så har min kollegas granne vågat göra detta. Hur kan man som granne göra på detta sätt? Vad är problemet, undrar vi nu. Eller hur? Jo, problemet är (tydligen) att buskarna är så glesa nertill så att om grannen inte rensat i sin trädgård så kan det blåsa in diverse oegentligheter genom häcken som "förgiftar" min kollegas trädgård. Exempel: maskros-frön.  Ja, min kollega ville till och med  gå så långt som att hävda att spirea-buskar snarast uppmuntrar till dylik nedskräpning. Yttersta fräckheten, kort sagt, är det alltså att välja en spirea-buske för att markera en tomtgräns. Och det borde ju alla och envar förstå. Menar han allvar, undrar vi alla nu? Jag undrar också. Men jag tror det?!?
Det om det. Här ser ni en akleja som vi ska plantera imorgon och sådana är helt godkända som perenner i villaträdgårdar. :) Fin färg på den.

Nu väntar soffan, tekoppen och en kaka med chokladkräm i mitten.

6 kommentarer:

  1. JAG ÄLSKAR HELG! OCH MI!!!

    SvaraRadera
  2. Lilla Mian, varför gillar du inte lila blommor, det är en färg som du klär jättebra i, du hade ju en syrenlila studentbalklänning. man klär i den färgen när man är mörk och brunögd.

    kollpåfärger

    SvaraRadera
  3. Jag är inne i en lila period, har varit det sen i höstas faktiskt. Det är en fin och behaglig färg. Därför får den finnas i mitt sovrum nu, i vissa detaljer. Så det så!
    Ja spirean har ju en benägenhet att breda ut sig.. du vet "det finaste huset" i mor och fars område.... deras häck växte ju faktiskt en bra bit ut i gatan, kunde man tro, eftersom de aldrig klippte ner den. =)
    Men grann är den trots allt.

    //Sis Jo.

    SvaraRadera
  4. kära anonym, jag tror ni pyttsade all kärlek till lila på den äldsta av era döttrar, det blev inget över till mian.
    förstår spirea-problemet... för plantera någonting i nederkant funkar ju inte. speciellt tex smultron hade ju absolut inte fungerat. är du säker på att du inte jobbar ihop med din granne...?

    pyro

    SvaraRadera
  5. Mat helt i min smak! Lite så där lagom exotiskt för att det ska bli aningen mer spännande än en vanlig torr svensk kyckling ;)

    SvaraRadera
  6. Din mat såg GOD ut!!!

    Jag har sökt en utbilding i växjö som heter Pedagogik med inriktning mot missbrukarvård hos barn & ungdomar.
    Hittade även lite samhällsvetarlinjer på BTH som låter lockande, vi får se...jag är ingen pluggmänniska precis, jag är mera praktisk lagd.

    Tack för dina ord!!!

    SvaraRadera