Bebis-vänner

När A klippte gräset så råkade han kapa några rosen-grenar. Han kände nog på sig att jag inte vill slänga iväg mina små skötebarn bara så där så han sparade kvistarna. Jag satte dem i en vas med daggkåpa och jätte-blåklockor och nu kan jag bara vänta på att de slår ut. Hoppas! I så fall blir det ljusrosa blommor. Jag älskar att komma ner i matrummet på morgonen när det står blommor på bordet eller i fönstret. Jag blir så glad av det och teet smakar om möjligt ännu bättre.

Inte mycket att berätta om annars. Fikade med vännen L idag, en vän jag haft sedan bebis-åldern. Vi pratade om hur det kommer vara när vi är 90, om vi då kommer att sitta och se tillbaka på våra samtal och det vi gjort tillsammans -och utan varandra. Vi kom på att det var 10 år sedan hon och jag ö-luffade i Grekland och vi blev stumma! Tiden är förunderligt och lite skrämmande. Jag minns fortfarande vissa samtal vi hade den där semestern. Så kanske minns vi just detta om sisådär 65 år. Då tror jag att vi kommer att skratta och mysa i vår vishet som vi förvärvat under alla år! Prata om alla beslut vi funderade över ihop, för då kommer vi ju att ha facit. Valde vi rätt eller fel? Vi enades om att det är skönt att inte veta vad som komma skall och när jag cyklade hem begrundade jag detta och tillade för mig själv att det är skönt att man inte vet vad som ska hända men att det därför är viktigt att ha vissa fasta punkter i livet, som t.e.x. bebis-vänner.