After work med sköldpaddorna

Idag när jag kom hem från jobbet bestämde sig Hilma och Helmer för att vi tre skulle äta kvällsmat utomhus eftersom A var på middag på annat håll. Sagt och gjort, vi gjorde i ordning god macka och flädersaft samt en näve maskrosblommor och njöt i solen. Kändes medelhavs-varmt! Perfekt sätt att varva ner på.

 I övrigt har jag inte mer att tillägga eftersom det har varit en högst undermålig dag så att nu ska jag gå och lägga mig. Skönt att ligga och läsa medan koltrasten sjunger för mig och jag känner hur hela kroppen vilar i min sköna säng. Sov inte mycket i natt så jag hinner väl 5 sidor innan det är kört.

Förresten, ni ser att Helmer klättrar på bilden. Ryska stäppsköldpaddor är exceptionellt bra klättrare. Folk tror att jag skämtar när jag säger det men det är helt sant, de är kända för det (inom sköldpadds-kretsar, alltså...). Helmer kan klättra på ca 100 graders lutning och är dessutom väldigt uthållig. Man får hålla ett öga på honom. Hilma gillar att gräva istället.

Experiment

Jag har från flera håll hört en konspirations-teori som går ut på att ätbara grödor som man inhandlas ståendes i krukor (sallad och örter till exempel) är manipulerade så att man inte ska kunna odla dem vidare. Är det sant? Jag har testat detta, oerhört ovetenskapligt, och kommit fram till att det i alla fall i ett fall är en myt. 

Jag köpte en kruka mynta för lite sedan och använde i princip allt grönt. Klipp klipp, allt åkte ner i en sås. Kvar fanns bara lite sorgligt stubb. Då gjorde slottsfrun följande; tog bort den lilla plastkrukan, planterade om i en större, satte i ett fönster, vattnade och gödde lite. Nej den myntan var inte manipulerad! Som det har vuxit! Bilden visar mynta-plantan cirka 10 dagar efter återfödelsen. Nu är den det dubbla. Mycket frisk och frodig med en härlig doft och djup färg. Den ska ut i landet om ett par veckor. Tills dess ska jag dalta med den så att den klarar det hårdare klimatet bland de andra grabbarna. 

Testet ska nu även omfatta Basilika. Basilika är min absoluta favorit-ört. Jag älskar färsk Basilika! Torkad smakar gräs, sådan godkänner jag icke. Basilika äts flitigt här hemma eftersom jag är i princip beroende av mozarella-sallad. Det är så nedrans gott! Ett tag i höstas åt jag enbart två rätter; mozarella-sallad eller macka med lax och avokado. Nu har jag vidgat mina kulinariska vyer något men fortfarande görs det många dylika sallader i slottet. Då andra äter tomater med mozarella och basilika så äter jag snarare mozarella och basilika med tomater. En stor bit ost att äta med olivolja och balsamvinäger. Men det ska ju vara gött att leva så den kosthållningen består allt.

Jag återkommer när jag vet om även basilikan kan snaggas för att sedan frodas. 

Facit!

Så här var det med lunchen! 

Visst är det sant Emma, att fisken faktiskt är betydligt skonsammare för lilla magen, men mussel-sås... inte min grej alls! Så Ella var den som gissade rätt -men med fel motivering! 

Ps. Oj! Titta, hon har inte mysdress på sig alltid!!

Snart blir det mat!

Det är så oerhört belönande att ha en trädgård som man bryr sig om. Till skillnad från när jag sitter på jobbet ser jag ett, ibland omedelbart, resultat. Resultaten som uppdagades denna helg är visserligen inte direkt omedelbara men snabbt går det. 

I trädgårdslandet  har det kommit upp små skott av i princip allt jag sådde. Fotot föreställer ruccola även om det inte syns ännu, men faktiskt smakar de små bladen ruccola, rätt starkt dessutom. Vi kan nog skörda BabyLeafs om bara ett par veckor.

I går rensade jag alla rabatter och hela landet. Det tog i princip hela dagen men vädret var så härligt att jag inte ens tänkte på det. Men när jag blundade på kvällen såg jag små skott och rötter framför mig :D I dag gick jag nöjt och tittade i rabatterna, det såg så välskött ut Tillfredsställande. 

Jag rensade grundligt i sparrislandet och räknade till femton sparris. Det blir nog premiär runt Valborg precis som under förra året, då skördade jag 6 stycken tjocka sparris-ynglingar och slängde på grillen efter att syster J hade marinerat de i olivolja och vitlök. Smaken överträffar det mesta!

När jag gick på exkursion i trädgården i går började jag ännu en gång att fundera över de små söta gulvita blommorna som dyker upp där man minst anar det; vid komposten, i häcken, på garageuppfarten. Vad är det för blommor? Alla fröslag mottages tacksamt. Den ser exotisk ut. Kan det vara en Tidlösa och hur har den hamnat i slottsträdgårdens skrotigaste hörn, vilt?

A har lagt plattor hela helgen och nu börjar det likna något! Cirka 25 % är kvar och sedan ska vi måla väggarna vita(re). Förhoppningsvis kan vi inviga vår nygamla uteplats i helgen. A har i alla fall en ännu brunare rygg och ett ännu blondare hår nu. :)

Helgpyssel

I dag var jag och maken och åt lunch på Restaurang Brogatan här i Malmö. Den ena åt fiskfärsbiff med musselsås, ärtor och kokt potatis. Den andra åt vildsvinsfilé, potatisgratäng smaksatt med rosmarin och smörbakad rödlök. Vem åt vad? Det kan ni klura på en dag eller två (och våga gissa i "kommentarer"!). 

Trevlig fredagkväll! 

Resultat

När jag sätter mina frön tycker jag alltid att det knappt är lönt eftersom det är så oääändligt lång tid tills det blommar och ja, ärligt talat... hur vet man att det överhuvudtaget kommer att blomma?! Verkar ju lite HokusPokus det där att peta ner lite skräp, vattna och förvänta sig en blomma. Men jag fortsätter att vattna i förbifarten och jag blir alltid lika förvånad när de första små groddarna dyker upp. 

I vårt lilla växthus satte jag ju bl.a. Balsamin-blomma och de har blivit riktigt ståtliga redan, det är de gängliga grabbarna i den vita krukan bredvid lampan. Resten av småplantorna står kvar i växthuset förutom persiljan, den bor bredvid Balsaminen i fönstret. Det har inte kommit upp i alla krukor men jag ger dem en vecka till.

Köpte ju även sticklingar för några veckor sen, vilket jag skrev om. DE trivs i slottet! Bilden föreställer Fuchsian och Clematisen. Ska bli kul att se vad det är för färg på blommorna på Fuschsian. Om en månad kan jag säkert börja ha dem ute i krukor. :)

A kämpar med plattorna på uteplatsen och hälften är gjort. Sen ska vi måla väggarna och göra allmänt fint. Det ska bli så kul att sätta ut krukor, möbler och annat mysigt. Man kanske borde ha en invignings-grillning för att fira?

I dag regnade det och det doftade ljuvligt. Det nyklippta gräset luktade starkt och det låg en tunn vattenhinna i rabatten. Smakade nog gott för blommorna! 

Välkomst-kommittén.

Att cykla en halvmil dubbelvikt är ingen höjdare, därför är jag tacksam att jag har en egen liten välkomstkommitté varje dag utanför huset. Nej -det är inte Hilma och Helmer som framför ett step-nummer framför grinden -det är våra små blommor som vajar vänligt mot mig. Det kommer nya sommargäster varje dag i stort sett. Just nu tar Förgätmigejerna upp allt större plats i rabatten och de är så fina!! Den blåa färgen ser nästan syntetisk ut.

Just nu är A ute i kvällssolen och gör årets första gräsklippning. Det luktar ljuvligt när man sticker ut nosen utanför dörren och det ser så fint och prydligt ut där han har klippt. Plötsligt ser det städat och "ordning" ut bland blommor och buskar, jag tycker att nyklippt gräsmatta alltid ger det intrycket. I vilket fall som helst så ger det intrycket att sommaren är på väg. (Kan tillägga att A inte alls ser ledsen ut över att behöva klippa gräset direkt efter jobbet, han ler nöjt med ansiktet i strålarna.)

Nu ska te-kitteln eldas på! :)

Kort och gott!

Fiolen är ett utmärkt sällskap, min äldsta vän. Vi har våra ups and downs men idag har jag saknar min vän hela dagen då jag suttit inne på jobbet och lyssnat på P2. Just nu är jag särskilt fäst vid ett stycke av Vivaldi (Konsert i A-moll, första satsen) som ni kan höra här:

http://www.youtube.com/watch?v=WaHsMkVK8S4

Det är helt fantastiskt att både spela och lyssna på. Ursprungligen var det tänkt att det skulle ingå i De fyra årstiderna, och visst hör man det? Jag tycker att tonarten tillsammans med tempot skapar en bitterljuv känsla. Grannarna börjar säkert bli trötta på att höra det när de sitter ute och läser framför sina hus, för att inte tala om maken A som snällt finner sig i mina musikaliska hang ups.

Nu ska jag lägga mig eftersom jag (som vanligt) håller på att dö av trötthet.

Ps: Min familj behöver inte oroa sig - jag såg inte ut sådär i håret på jobbet, jag lovar.

Aprilhelg

Helgen har förflutit utan några större överraskningar. I går satte A som vanligt igång med att lägga plattor och jag gick en vattnings-runda i trädgården. Inga spår på som groddar av det jag sådde förra helgen än, vare sig i trädgårdslandet eller i rabatter. Svägerska J kom och hälsade p. Hon hade sin padda Goliat med sig och han gjorde våra paddor sällskap utomhus. På bilden är det Hilma som ligger och pratar med sin lill-kusin. 

Efter det räfsade jag i buskar och rabatter, vi fick en hel tunna full av löv! Det var dock motiverande att räfsa eftersom jag hittade allehanda små "presenter" under löven. Gladast blev jag nog för alla violer -vi har massor av dem! Jag är väldigt förtjust i violer, lukten är som inget annat. Jag vet att min vän C också är det och jag tänkte på henne när jag hittade alla små tuvor. När vi gick i sexan hade hon ett viol-läppglans och jag hade ett med bubbelgum-lukt. På skolavslutningen fick hon alltid en liten bukett violer och liljekonvaljer av sin mormor och morfar och den luktade så underbart! Så viol-bilden är till dig, C!

Ni minns säkert kejsarkronan jag visade för ett par veckor sedan. Den har nu slagit ut och stoltserar tillsammans med sina gula och orange kompisar runtom i slottsträdgården. 

På kvällen igår var vi bortbjudna och som Tackförmaten-present hade vi med oss en timjan och en oregano i vita krukor som vi tänkte oss skulle stå på värdparets balkong. Snacka om bra läge på den balkongen, och lägenheten i övrigt! Precis nere vid stranden med vy över havet när man satt i soffan. Lägenheten var stor och fint inredd och på det hela taget var det en mysig kväll. Och maten var god, jag åt (som vanligt) lite för mycket. Men, tillbaka till kryddorna; de var i så fint skick att jag passade på att köpa en oregano-planta till oss också, så den flyttade in i landet idag, granne med rosmarinen. Hoppas den kommer att trivas och bli stor och god!

I dag har det varit söndags-fix medan A lagt om plattor; tvätt, stryk, matlådor inför veckan och renbäddning. Givetvis passade vi på att ladda batterierna också. Inte så svårt när solen sken, det fanns färska kakor, nykokt te och en bra bok.  :)

Otippat gott tillbehör!

Fredagar innebär lite extra energi att laga något gott, energi som jag får så fort jag tänker på att det är helg! Grilla var ju givet efter en vecka med sol och ljusa kvällar.

Middagen blev köttfärsbiffar med ädelost i tillsammans med potatismos med morötter, morötterna gör moset sött och gott och det passade till den salta osten. Till detta passade jag på att testa ett tillbehör som jag läst om. Man skivade rödlök tunt och hällde salt på det. Efter enkvart sköljde man det i ett durkslag och blandade sedan löken med persilja och äppelcidervinäger. Det var jättegott och det passar säkert till mycket! Det bröt av fint mot det söta moset och löken var inte alls så stark när den var saltad, konstigt nog. Kommer nog att göras i slottsköket då och då, passar till grillat överlag skulle jag tro.

Grattis till världens bästa H!

I dag fyller världens bästa H 27 år. Hon är min bästa vän så därför hyllar jag henne i offentlighetens ljus. ;)    Fotot är från oktober när hon var tärna på mitt bröllop.

Hoppas att du får en mysig kväll med B, att maten är till belåtenhet och att ni hittar en bra film. Tack för att du är med mig i allt med hela ditt engagemang, i både med- och motgångar. Hipp Hipp Hurra!!

(Bara så ni vet, H fick en överraskningsresa av sin B för några veckor sen i förtidig present - en resa till Rom! Inte illa.)

Hela slottet med äkta paret och sköldpadds-patrasket i spetsen saluterar. 

Kakor på såren

Har jag hittat en man som vet vad jag vill ha här i livet eller!? 

Här kommer man hem efter en skrutt-dag, som innefattade två sjukhusbesök, strömavbrott på jobbet och tråkiga besked. :(  Då dyker A upp med en påse i högsta hugg, innehållande det på bilden. Han tyckte att jag kunde få lite mer kött på benen och även om jag är en gottegris så tror jag att han överskattade min aptit något. Har ätit bakelsen men Biskvin, Sarah Bernard-kakan och Mozartkulan får nog bero tills åtminstone i morgon. Det känns lite bättre med Budapest i magen så nu ska jag gå och knyta mig och hoppas på en bättre dag i morgon och det blir det säkert.

Bokrecension: Sorgens arv

Begravningsentreprenören Hancock är inte främ mande för döden, och under Londonblitzen 1940 ser han mer än nog av det sämsta människan kan uppvisa. Så varför rörs han så av mordet på en ung zigenarflicka borta vid Epping Forest? 
Hon var en av många fördrivna som lever på fältet därute: travellers, zigenare, hemlösa, desertörer och om man får tro säkerhetspolisen tyska spioner. 


Francis Hancock vet att han inte borde bli in volverad i denna smältdegel, men allt eftersom hans egen mordundersökning sträcker sig vidare anar han en mycket mer farlig sammansvärjning med en hemlighet som självaste führern är beredd att döda för.

Jag är generellt inte mycket för deckare, faktiskt. I alla fall inte långsökta invecklade kriminalromaner. Inget för mig. Ofta är deckare för långa och slutet ett antiklimax.  Denna bok valde jag för att den var kort ( 280 sidor) och för att den enligt framsidan var "en historiska deckare". Hur konstigt det än låter så var den faktiskt mysig -trots flera mord och ett brinnande världskrig. 

Huvudpersonen är så sympatisk och berättarstilen enkel och gemytlig. Storyn var väl inte direkt så man bet på naglarna men spännande ändå, mycket på grund av komponenterna "exotiska annorlunda kultur" och ett visst mått av övernaturlighet. Enda kritiken jag har får väl vara att det var lite väl många bihandlingar på gång, men jag tror att det var för att själva mysteriet inte skulle vara alltför uppenbart. Dessutom bidrog bihandlingen i viss mån till stämningen. 

Summan av kardemumman: ingen thriller direkt men väl läsvärd!

Nu ska jag slänga mig i sängen med en ny bok. Den är en riktig tjockis så det dröjer nog innan det kommer en ny recension här. Grymmer har absolut inte samarbetat idag så sängen är nog den bästa lösningen för att jag ska kunna stå på benen i morgon.

Rabarberkompisar

Jag avskyr när man ställer fram klockan så att det blir sommartid. Det är hemskt. Jag är ur form en månad. Egentligen blir jag inte mig själv förrän tiden ställs tillbaka i september. Ni tror att jag inbillar mig? Aldrig. Min kropp går efter vintertid. Men en sak som faktiskt är bra med sommartid är de ljusa kvällarna. Plötsligt är det något kvar av dagen när man kommer hem från jobbet.

I dag fick jag en sådan aha-upplevelse. Jag trampade hemåt -fortfarande utsjasad på grund av påskmatens följder i min lilla mage - men jag insåg i min trötthet att solen sken, det var varm och ljust. Fåglarna sjöng och det kändes behagligt att svischa förbi villaträdgårdar som prunkade av vårblommor. Vilken livskvalité att ha en trädgård att komma fram till! Skaka av sig jobbet bland jord och växter. Maken fortsatte att lägga plattor medan han lyssnade på P1 och jag påtade lite här och lite där. Sådde en del blommor igår framför huset och i krukor på gården. Dessa vattnade jag nu medan jag drömde om resultatet (förra året blev nämligen resultaten av varierande kvalité...). Vattnade landet då det "är viktigt att hålla sådden fuktig". Efter en timme ute kände jag mig som en helt ny människa, trött i huvudet (sen innan) och i kroppen!

Jag återsåg ett par kära gamla vänner, rabarberna! Vågar man hoppas på rabarberpaj till Valborg kanske? Vore mumsigt!

Nu är den femte koppen te uppdrucken och sängen kallar. Vill verkligen läsa ut min bok!

Sommarens middagar fixade...

... för i dag har jag nämligen sått i trädgårdslandet! Jag har inte sått så mycket örter, de köper jag som små plantor i stället. Många av dem är medelhavs-växter så jag får vänta några veckor med att köpa dem så att de mår prima när de väl kommer i jorden. Följande fröer har i dag petats ner:

- Rosésallad
- Romansallad
- Ruccola
- Spenat
- Rädisa
- Morot (i alla möjliga färger; rosa, orange, vit, gul, lila och polka!)
- Rödbeta
- Salladslök
- Dill
- Gräslök

I veckan ska jag börja för-odla squash så att plantorna kan sättas ut ungefär där örtplantorna flyttar hit.

A har börja lägga om plattorna. Det gör verkligen skillnad! Nu får vi verkligen se till att inte ogräset hittar dit igen. Längtar tills det är klart och vi kan flytta ut ute-möblerna. Målning av murväggen skulle heller inte skada.

Jag har fått fräknar idag av ute-jobbet trots att det var både mulet och disigt om vartannat. Och skit under naglarna har jag också :)

Jag har fått en present...

... av min pseudo-lillasyster Emma! Häromdagen fick jag ett sött litet paket av henne som Krya-på-dig-present. Det innehöll en bok som heter "Barns tankar om kärlek". Man har frågat barn om hur de tror att det förhåller sig kring olika situationer och företeelser i kärlekens värld. Den är både rolig och tankeväckande och ibland lite hemsk eftersom vissa barn är så cyniska trots deras låga ålder. Här är några favorit-citat:

Om tjejen drar åt ett håll och jag åt ett annat håll, då spricker vi. / Jeppe 7 år
-Så sant!

När man har firat silverbröllop kan man inte flytta isär längre. Det känns väldigt obehagligt. / Camilla 7 år
-Okej, jag ska komma ihåg att efter 24 år går sista tåget! ;)

Tack snälla Emma för den gulliga boken, du är så omtänksam!

Sticklingar

Sticklingar, det är ett gulligt ord, eller hur?

I alla fall, jag placerade de små sötisarna i vårt sovrumsfönster och där verkar de trivas. När vi kom hem i dag upptäckte vi att det verkligen ränt iväg! Fuchsian har till och med fått några knoppar. Vi valde två blommor var, och den ena A valde var en clematis som blir lika lång som jag ( inte alldeles förskräckligt lång med andra ord) så jag undrar var vi ska göra av den framåt sommaren? I vilket fall som helst ser jag fram emot att få göra lite nya bekantskaper om några veckor, det blir spännande att se hur blommorna ser ut för det vet vi inte riktigt, vi chansar lite och det är det som är charmen. Mysigt på uteplatsen blir det, med alla krukor och färger och dofter! (Kan bara tänka mig hur vår granne skulle ogilla blotta tanken på botaniken där...)

Påskbuffé!

Påsken är en högtid jag älskar! Inte enbart av den anledningen att man är ledig från jobbet - jag älskade påsken redan när jag var ett pyre! Nej, det är den ljusa och varma känslan jag gillar med påsken, startskottet för våren. Lite samma koncept som jul fast med vackert väder; familjen, god mat, långledigt och lästid.

Jag tycker jätte-mycket om klassiskt "smörgåsbord" som ju julmat och påskmat är. I år hade vi knytis hos A: föräldrar och knytis var verkligen en grej som jag inte insett den fulla charmen av innan gårdagen. Det är kul att maten blir så varierad, man känner inte att man belastar värdparet så mycket och det är lite spännande att se vad andra ska hitta på för gott. Både min och A:s familj är riktiga läckergommar som gärna lägger lite extra tid (och pengar) på mat, det är kul att intresset är gemensamt.

I går drog jag slutsatsen att påskmat är en fräschare variant av julmat. :) Jag bidrog med sill och en tårta. Sillen hade smak av pepparrot, dijonsenap och honung. Det blev rejält med sting i den men den var god, pepparrot är klart underskattat! Tårtan kan ni se hos syster J, det var biskvibotten, citron-smörkräm och ett täcke av vit choklad överst. Den var god men fantastiskt ful, precis som allt annat jag skapar med mina händer.

Mamsen bidrog bl.a. med omelett-rulltårta med stenbits-rom i samt underbart god rödbetssallad med feta och äpple i. Hon gjorde även en matjesill i örtsås som jag ska införa på varje midsommar- och påskbord från och med nu. Givetvis var det även lite småvarmt (men det missade makens kamera), såsom kantarell-omelett (MUMS!!) och Jansson (hoppade av glädje när svärmor åtog sig denna, hon gör den så god) samt några fräscha sallader. Jag åt tills det pyste gravad lax och påskmust ur öronen på mig.

Frågan kvarstår; var det värt senaste dygnet kramper? Antagligen. Var det godare än näringsdryck? Definitivt!

(För info om övriga aktiviteter, se Syster J:s sida. )

Bokrecension: Skönhetsskolan i Kabul

Hårfrisörskan Deborah Rodriguez beger sig till Afghanistan med en biståndsorganisation. Hon är osäker på vad hon kan tillföra, men uppmärksammar den stolta traditionen bland afghanska kvinnor att driva egna skönhetssalonger och får en idé. 

Skönhetsskolan i Kabul startas 2003 och blir ett eget rum, utanför männens kontroll, för de kvinnor som söker sig dit. Här delar de med sig av sina fascinerande och ofta gripande livsöden.

Skönhetsskolan i Kabul är en berättelse om en extraordinär samling kvinnor som lär sig vänskapens, frihetens och hårfärgningens konst. Deborah Rodriguez är idag gift med en afghansk man, men bor för tillfället i USA.

Jag gillar Afghanistan, det är ett intressant land och de senaste åren har jag läst många böcker som utspelar sig där. Folket verkar vänligt och traditionerna är många.

Denna bok var helt okej. I början var den lite seg eftersom författaren i detalj redogjorde för hur hon kom till Kabul och sedan fick idén om skönhetsskolan. Det gjorde den inte bättre att författaren alltid beskrev sig själv som en slags vacker, exotisk och modig hjältinna. Denna självglorifiering genomsyrade sedan hela boken och när berättelsen väl kom i gång var detta det enda som jag störde mig på. En lite mer ödmjuk inställning från författaren hade uppskattats. 

När kvinnan väl kommer i kontakt med afghanerna och får höra om deras livsöden blir boken verkligen intressant och "en sidvändare". Boken är på det hela taget en ganska ljus historia eftersom många av kvinnorna hittar vägen ut ur förtryck och kränkningar genom sin nya utbildning och sin förmåga att kunna försörja sig själv. Genom boken får vi läsa om många gripande öden men den underliggande handlingen är alltid kvinnans envishet och uthållighet som (oftast!) hjälper henne att få kontrollen över sitt liv. Lite bilder i boken hade varit roligt att se!

I fiskens tecken

I dag bestämde vi oss för att äta lite tidigare så att min stackars mage också får sova lite på natten. Jag gjorde världens enklaste rätt, fisk med romsås och dill som fick mumsa till sig i ugnen. Eftersom vi åt så tidigt uppvaktade maken mig med en macka för ett par timmar sedan. Det blev favoriten; lax, avokado och creme fraiche. Mmm vad gott, satt perfekt ihop med en kopp te! Det är mycket fisk på slottsmenyn, kan man konstatera!

Nästan sommar

I går var det nästan sommar här nere i söder. Vi var ute nonstop från efter frukost till sju på kvällen då vi grillat klart. Vi började med att slänga ris i trädgårdstunnan efter förra helgens jobb. Eftersom vi hade så mycket ris så lyfta A i mig i tunnan med jämna mellanrum så att jag kunde hoppa ner allt så att det fick plats ytterligare kvistar. Effektivt! Efter det vände A ner 100 liter trädgårdsgödsel i landet och sedan hjälptes vi åt att slå sönder kockor och kratta det fint. Nu är det redo för sådd! Jag hann även med att olja lite saker som vi har växter på på uteplatsen. Det luktar så gott med trä-olja! 

Vi fick besök i två omgångar, först av min ena syster sen av A:s syster. Det var himla praktiskt, för medan vi satt ute i det gassande solskenet och fikade och tjattrade så passade vi på att luka ogräs. Fint i nästan alla rabatter nu!

I dag var vädret ingen höjdare men vi började ändå dagen med ett utepass. Vi fick nämligen en jättefin brevlåda av mina systrar när vi gifte oss och den hade ännu inte kommit upp. Så nu gjorde vi slags i saken. Fin va'? Det är D som målat Dobby i Harry Potter, hon är så duktig! Vi höll på att tappa hakorna när vi fick se den första gången. Känns kul att det äntligen är uppe, vi är stolta över den!

Sen vandrade vi till en plantskola här och köpte sticklingar.  Vi gjorde det förra året också och det blev jättefina blommor som stod i krukor hela sommaren, utomhus. Sticklingar köper man för en mycket billig peng men en av de blev förra året en 70 cm (!!) hög Fucsia (stavning?) som blommade färgsprakande ända fram till jul. Planterade även om en liten liten mynta som jag hoppas kommer växa till sig snabbt så att den kan flytta ut i landet om någon månad. Jag har även idag oljat in möblerna en gång så nu ska de väl hålla ett år till.

I morgon är det ny vecka igen och då hinns det inte med så mycket ute men trädgården får väl passa på att återhämta sig från chocken av den överdrivna uppmärksamheten på sistone! :)

Grillpremiär!

Dagen har bjudit på osannolikt fint väder! Mycket har blivit gjort i trägården, mer om det i morgon.

Flera gånger under dagen kände vi den omisskännliga grilldoften -mmm!! Vi blev ju bara tvungna att grilla själva!

På menyn stod det grillade lammkorvar, grillade vitlöksmarinerade grönsaker, spett med champinjoner och shiitake-svamp samt yoghurtsås med mynta. Vilka sommarkänslor vi fick när vi åt! Nu väntar en kopp äppel- och kanel-te på mig och jag ska ratta in Robinson. 

Trevlig lördagskväll!

Kom i håg...

... hur vår nya Astrid Lindgren-ros ser ut nu. Nytt foto kommer att publiceras om några veckor. Tills dess bidar den sin tid i söderläge.
Nu kallar trädgården!

I väntan.

I väntan på växthuset -vem vet när det kommer? -så har jag satt plantor i vårt miniväxthus. Det mesta är blommor som jag sedan ska plantera ut i rabatten samt i krukor på uteplatsen (som vi nu ska tillbringa mycket tid på eftersom vi tycker om känslan att vara där); balsamin, atlasblomma och doftklint. Jag har också satt en del som ska förodlas innan jag kan sätta ut det i landet. Sorgligt nog hann jag även sätta lita frön som vi sedan skulle plantera ut i växthuset; sharonfrukt (!!!) aubergine (mums!) och chili. De får pappsen till sitt växthus istället.

Som plåster på såren har det kommit blommor in i Paddeborg (och för att vara riktigt noggrann; jag får faktiskt blommor i princip varje helg av min make!) och det var vårligt värre; 20 tulpaner och 20 påskliljor. Det gjorde mig påmind om att jag har så mycket i livet att uppskatta.

Tack snälla och söta vänner för alla medkännande kommentarer som jag fick på mitt förra inlägg. Nu när jag fått lite perspektiv så förstår jag att människor som är olyckliga över sig själva och sitt eget liv kommer alltid att finnas och istället för att låta sig nedslås och ta åt sig så får jag fokusera på alla mina tillgångar i livet. Det låter väldigt klyshigt men jag menar varje ord!

Nu är det bums i säng tillsammans med boken vilken kommer recenseras vilken dag som helst! Jag är fortfarande trött efter gårdagens behandling (som tog nästan tre gånger längre tid än vad den skulle, denna vecka) men förhoppningsvis är jag i balans igen när helgen är slut.

Arg, ledsen och besviken.

Det blir inget växthus. Vår granne har sagt nej. Till saken hör att växthuset skulle vara på andra sidan muren av hans tomt och han hade alltså inte sett det (muren är över 4 meter hög). dessutom är han, enligt sig själv, i princip både döv och blind (på riktigt alltså) och skulle inte märka av vårt växthus, men det var ändå tvärnej. Vet ni varför? Han gillar inte känslan av att det står ett växthus där. A försökte på alla möjliga pedagogiska vis förklara att vi har ju ändå en uteplats där som vi är på under sommarhalvåret, ett växthus som han inte ser gör varken till eller från. Gubben sa ändå nej, bara vetskapen att det står där räcker för honom. Han tycker inte om att ha människor så nära inpå sig. Han HÖR oss inte och han SER oss inte. Vi har uteplatsen där oavsett. Jag fattar inte hur människor kan vara så elaka, för det är ju det han är. Han har inget direkt argument för sitt nej. Snacka om maktmissbruk. A förklarade att vi var trädgårdsintresserade samt hade sköldpaddor som skulle bo där. Det struntade han i.

Lagen säger att man inte behöver bygglov utan endast grannes godkännande. Tyvärr fick vi inte det, något vi absolut hade räknat med att få just på grund av att han aldrig skulle vetat att det fanns om vi inte berättat det för honom. Nästa steg är nu att ansöka om prövning hos byggnadsnämnden som då får höra hans argument samt titta på platserna. Därefter fattar de ett beslut. Detta kostar 2000 och kommer bli klart tidigast i slutet av sommaren. Dock kommer vi med största sannolikhet att vinna eftersom han inte har något argument. A ringde till nämnden direkt. Som de goda jurister vi är vet vi att man alltid kan ompröva och överklaga! Hoppas att han känner sig motiverad att punga ut för ombudskostnader om det skulle gå vidare till rätten! Just nu känns det dock inte som någon tröst.

Jag hade glatt mig så åt detta, kunde inte tänka på något annat. Det hade gett oss så mycket. Just nu är jag i ett skede då jag inte kan ta ut svängarna så mycket i mitt liv som jag velat och inte ska resa någonstans. Ett växthus att peta i för mig själv i lugn och ro skulle gjort mig så gott. Jag har andra motgångar just nu och ännu fler bakom mig. Så förbannat onödigt av honom, proportionerna mellan hans "obehag" och vad det hade tillfört oss är ju absurt skilda.

Nästa steg: skriva en prövningsbegäran till byggnadsnämnden. Kanske har vi nästa år ett växthus vid den här tiden, dock 2000 kronor dyrare. Bittra elaka människa. Det måste ju vara nå't fel någonstans alltså. Och sköldpaddorna blir utan denna sommar också :´(

Äntligen!

Efter över ett års väntan har det slutligen blivit klart; växthus på väg! Vi har nu beställt ett växthus som A ritat så att det passar vårt hus. Det är 6,5 kvadratmeter och stommarna ska vara i lärkträ. Som lägst är det 2 meter och som högst 4,5 meter (det är ju ett halvhus). Glasen är helhöga så det blir inte så "rutigt". Anledningen till att vi valde att kontakta en växthusarkitekt istället för att köpa en byggsats var att vi vill att det ska smälta in väl i huset och att det även ska kunna passa att använda som orangerie eller uterum. Jag är så lycklig!!

Sköldisarna Hilma och Helmer fyllde år igår och det var ju ingen dålig födelsedagspresent de fick, ett stort växthus! De blev nog glada men de har ibland lite problem med att uttrycka känslor. Växhuset kommer om 2-3 veckor och då ska vi sätta ihop alla delar. Sen är det bara att börja inreda!!

Framsteg görs i trädgården varje dag. I går upptäckte jag att kejsarkronorna fått knoppar. På bilderna ser ni dels en av våra blommor och dels hur den förhoppningsvis kommer att se ut när den är vuxen. Förra året kom de upp så fint men blommade aldrig. Får väl se hur de bestämmer sig för att göra i år.

Så här långt sträcker sig min kreativitet.

Det finns nog inget yrke som är så tacksamt som Vårblomma! :)  Jag glädjs alltid mest åt de första blommorna i rabatten och de första planteringarna jag får göra.

 I helgen planterade vi ju lite i utekrukor. Så här ser det ut. De rosa respektive gula blommorna luktar osannolikt gott! Glömde vad de heter men doften är mild i sin karaktär med påtaglig när man går förbi krukorna. Hoppas mina små penséer tar sig också, nu ser de lite ynkliga ut! Jag blir så glad varje gång jag ser mina små okreativa skapelser!

Bokrecension: Levande bilder från andevärlden

När jag surfade på Elsas sida så såg att hon hade köpt denna bok. Eftersom jag tycker att det är jättespännande med spiritism köpte jag boken en halvtimme efter att jag hört talas om den. 

Boken är rätt tunn och skriven av en av medierna som ofta är med i tv4+:s spökprogram. Boken känns som en liten introduktion till andevärlden. På ett enkelt och kortfattat sätt redogör Lena Ranehag för hur en seans går till, hur hon ser budskapen som kommer till henne, hur ett varsel känns och hur andevärlden är uppbygd. Vi får också läsa en hel del kortare ögonvittnes-berättelser om personer som fått budskap via Lena som senare visat sig stämma eller varit nyttiga (Bl.a. Sofia Källgren, otippat nog!). Det mest intressanta är avsnittet om hur vi själva kan öppna oss mer för andevärlden. Lena menar nämligen att det finns inget som heter övernaturligt utan allt handlar istället om att vara intuitiv och bra på att lyssna på dig själv. För att kunna detta full ut måste man lära sig att slappna av mentalt. Dock har vi tydligen olika förutsättningar rent genetiskt -alla kan inte bli medier eller se in i framtiden.

Ibland kändes det som om jag läste en väldigt lång tidningsartikel snarare än en bok, men det var intressant och pedagogiskt. Själv är jag nog anti-synsk -jag har så dålig intuition så när jag väl känner något på mig "i magen" så blir det oftast tvärtom. Vad ger ni för det!?

Lenas teorier om hur andevärlden är konstruerad och vår plats i universum påminner väldigt mycket om denna mans hypotes. Jag undrar verkligen följande: Har Lena inspirerats av denne man i sin tolkning eller har hon fått sin uppfattning helt oberoende av hans bevittnande? Om sistnämnda, är det ju helt fantastiskt!

Jag vet i alla fall två som kommer att vilja låna denna bok av mig...