Arg, ledsen och besviken.

Det blir inget växthus. Vår granne har sagt nej. Till saken hör att växthuset skulle vara på andra sidan muren av hans tomt och han hade alltså inte sett det (muren är över 4 meter hög). dessutom är han, enligt sig själv, i princip både döv och blind (på riktigt alltså) och skulle inte märka av vårt växthus, men det var ändå tvärnej. Vet ni varför? Han gillar inte känslan av att det står ett växthus där. A försökte på alla möjliga pedagogiska vis förklara att vi har ju ändå en uteplats där som vi är på under sommarhalvåret, ett växthus som han inte ser gör varken till eller från. Gubben sa ändå nej, bara vetskapen att det står där räcker för honom. Han tycker inte om att ha människor så nära inpå sig. Han HÖR oss inte och han SER oss inte. Vi har uteplatsen där oavsett. Jag fattar inte hur människor kan vara så elaka, för det är ju det han är. Han har inget direkt argument för sitt nej. Snacka om maktmissbruk. A förklarade att vi var trädgårdsintresserade samt hade sköldpaddor som skulle bo där. Det struntade han i.

Lagen säger att man inte behöver bygglov utan endast grannes godkännande. Tyvärr fick vi inte det, något vi absolut hade räknat med att få just på grund av att han aldrig skulle vetat att det fanns om vi inte berättat det för honom. Nästa steg är nu att ansöka om prövning hos byggnadsnämnden som då får höra hans argument samt titta på platserna. Därefter fattar de ett beslut. Detta kostar 2000 och kommer bli klart tidigast i slutet av sommaren. Dock kommer vi med största sannolikhet att vinna eftersom han inte har något argument. A ringde till nämnden direkt. Som de goda jurister vi är vet vi att man alltid kan ompröva och överklaga! Hoppas att han känner sig motiverad att punga ut för ombudskostnader om det skulle gå vidare till rätten! Just nu känns det dock inte som någon tröst.

Jag hade glatt mig så åt detta, kunde inte tänka på något annat. Det hade gett oss så mycket. Just nu är jag i ett skede då jag inte kan ta ut svängarna så mycket i mitt liv som jag velat och inte ska resa någonstans. Ett växthus att peta i för mig själv i lugn och ro skulle gjort mig så gott. Jag har andra motgångar just nu och ännu fler bakom mig. Så förbannat onödigt av honom, proportionerna mellan hans "obehag" och vad det hade tillfört oss är ju absurt skilda.

Nästa steg: skriva en prövningsbegäran till byggnadsnämnden. Kanske har vi nästa år ett växthus vid den här tiden, dock 2000 kronor dyrare. Bittra elaka människa. Det måste ju vara nå't fel någonstans alltså. Och sköldpaddorna blir utan denna sommar också :´(