Fiolen är ett utmärkt sällskap, min äldsta vän. Vi har våra ups and downs men idag har jag saknar min vän hela dagen då jag suttit inne på jobbet och lyssnat på P2. Just nu är jag särskilt fäst vid ett stycke av Vivaldi (Konsert i A-moll, första satsen) som ni kan höra här:
http://www.youtube.com/watch?v=WaHsMkVK8S4
Det är helt fantastiskt att både spela och lyssna på. Ursprungligen var det tänkt att det skulle ingå i De fyra årstiderna, och visst hör man det? Jag tycker att tonarten tillsammans med tempot skapar en bitterljuv känsla. Grannarna börjar säkert bli trötta på att höra det när de sitter ute och läser framför sina hus, för att inte tala om maken A som snällt finner sig i mina musikaliska hang ups.
Nu ska jag lägga mig eftersom jag (som vanligt) håller på att dö av trötthet.
Ps: Min familj behöver inte oroa sig - jag såg inte ut sådär i håret på jobbet, jag lovar.
Ett synnerligen vackert stycke!! Ja inte DU då, nä du hade behövt en mindre extreme makeover med den frillan. Hehehe....
SvaraRadera...för jag själv är ju så oerhört snygg liksom...
Gonatt!
De har inget att klaga över. Det är ljuv musik som strömmar ur din fela. Puss
SvaraRaderaBök
varken bök eller dina grannar upplevde det första halvåret med syster m på suzukiutbildning med alldeles för små fingrar för den redan miniskula (kan man säga så?) fiolen. pyro är tacksam för din musikalitet, hade inte orkat med lång lång ago igen.
SvaraRaderaPyro: Ooo, those were the days! En så liten fiol har verkligen inget bra ljud. Kvartsfiol, hette det. Tur man var så okritisk som unge.
SvaraRadera